Uttalande av provisoriska kommittén för CWI:s IEC-majoritet
Byråkratisk kupp stoppar inte CWI-majoriteten från att bygga en stark revolutionär socialistisk international
En minoritet inom CWI har med byråkratiska metoder tvingat fram en beklaglig och skadlig splittring i världens största och mest inflytelserika revolutionära socialistiska organisation, Committee for a Workers International (CWI).
De senaste 8 månaderna har CWI skakats av viktiga debatter. Dessa debatter har uppstått ur en komplicerad världssituation, där kapitalismen har avslöjats, ekonomiskt, socialt och ekologiskt, som parasitär och dess institutioner till största delen misskrediterats samtidigt som de flesta arbetar- och vänsterorganisationer och deras ledare internationellt inte klarat av utmaningen. Som resultat har arbetarrörelsen i allmänhet ännu inte på ett avgörande sätt satt sin prägel på händelserna.
Djärva initiativ eller konservatism i tanke och handling
Å andra sidan har levnadsförhållanden för arbetare, ungdomar, kvinnor, flyktingar och andra skikt i samhället pressat många att börja agera. När det handlar om massrörelser mot specifika former av förtryck (sexism, rasism, HBTQ+ förtryck mm) har dess ledningar ofta präglats av ideologisk förvirring och olika grader av borgerligt och småborgerligt inflytande. CWI:s majoritet och dess medlemmar anser att bästa sättet att övervinna denna förvirring är att delta som den mest dynamiska och programmatiskt klaraste delen i dessa rörelser där man tydligt drar en linje mellan vår arbetarklasstrategi och andra politiska trender.
Den tidigare dagliga ledningen för CWI, som genomfört en byråkratisk kupp i organisationen (majoriteten i det internationella sekretariatet, IS, och minoritetsfraktionen den samlade kring sig), visade en brist på tilltro inför att ingripa i dessa rörelser. De betonade oron att våra medlemmar skulle berusas av en småborgerlig identitetspolitik och andra ”främmande idéer” i dessa rörelser och föredrog, med deras egna ord, att ”stå kvar” och vänta på händelser inom den officiella arbetarrörelsen.
De angrep våra sektioner i Irland och USA, som med framgång lett massrörelser med arbetare, kvinnor och ungdomar, vunnit segrar samtidigt som de höjt den revolutionära socialismens fana på ett principfast och flexibelt sätt, för att ”kapitulera inför småborgerlig identitetspolitik”. Majoriteten anser att en sådan inställning skulle, långt ifrån att skydda arbetarklassens socialistiska principer, lämna våra medlemmar oförberedda och småborgerligt inflytande outmanat i några av de viktigaste massmobiliseringarna i vår epok. Dessutom har dessa rörelser ofta karaktäriserats av ett starkt deltagande från arbetarklassen och uttrycks i allt högre grad i arbetarklassens strejker, till exempel med strejker mot sexism som genomförs över hela världen från USA till Sydafrika.
Då massrörelser antar nya och innovativa former runtom i världen, ofta men inte alltid utanför den officiella arbetarrörelsens strukturer, har marxister som på ett energiskt sätt ingripit i dessa rörelser med ett socialistiskt klassperspektiv stämplats av CWI:s minoritetsfraktion som att de ”vänder ryggen åt fackföreningarna”. Majoriteten i IS (IS – ett ledande organ valt av CWI:s internationella exekutivkommitté, IEC) har varit drivande i denna minoritetsfraktion. CWI-majoriteten har tvärtemot dessa anklagelser en strategisk men flexibel orientering gentemot fackföreningarna, där vi vunnit avgörande segrar i kamp har det ibland resulterat i ledarroller i fackföreningar i många länder.
Demokratiska traditioner
Att genomföra debatter på ett demokratiskt sätt har alltid varit en del av CWI:s rika traditioner. Tidigare har vi haft viktiga debatter om Europa och införandet av euron, vissa populistiska högerpartiers karaktär, den kinesiska regimens klasskaraktär och många andra frågor. Vi anser att dessa debatter och utbyten stärker den politiska förståelsen hos alla deltagare.
Baserat på den revolutionära arbetarrörelsens och dess organisationers traditioner har CWI i sina stadgar och hos dess medlemspartier ett antal inbyggda garantier som skyddar dess medlemmar mot ledarnas eventuella odemokratiska agerande. Alla ledande poster är valda och kan avsättas, ingen vald post ger någon materiell vinst och var tredje år väljer en världskongress, bestående av valda delegationer från de nationella sektionerna, en internationell styrelse, IEC. IEC leder CWI mellan dessa kongresser och utser ett internationellt sekretariat (IS) som fungerar som en daglig ledning. Ingen nationell sektion eller kombination av några sektioner kan på egen hand ha så många representanter så att de kan dominera en världskongress. Om en tredjedel av IEC:s medlemmar kräver att ett IEC-möte ska genomföras har IS den konstitutionella skyldigheten att göra så. Revisorer väljs under världskongressen för att kontrollera ekonomin osv.
Men hur demokratiska reglerna än må vara anser vi att i en marxistisk organisation är inte reglerna den främsta garantin för en sund demokrati utan förekomsten av kritiskt tänkande arbetande- och unga medlemmar som är beredda att ställa ledarna till svars samt har en politisk förståelse och skolning som möjliggör ett meningsfullt deltagande i alla viktiga diskussioner.
CWI, precis som vilken annan organisation som helst, är inte immun mot fenomen i samhället, inklusive framväxten av konservativa skikt och byråkratism. Under våra 45 års tillvaro har vi tvingats strida mot dessa fenomen på olika nivåer och för det mesta har vi kunnat rätta till dem utan allt för stor skada. Det har emellertid vid tillfällen krävt att politiskt medvetna medlemmar ingripit mot en degenererad central ledning för att säkra CWI:s program. Så var fallet när CWI:s stora majoritet reste sig mot ledningen kring Ted Grant 1992 och har olyckligtvis varit fallet med ledningen runt Peter Taaffe detta år. Byråkratiska övergrepp mot våra demokratiska stadgar har aldrig kunnat hindra CWI:s medlemmar att fortsätta bygga sina sektioner och internationalen.
CWI:s majoritet, enad och intakt i 35 länder runt om i världen, kommer att fortsätta kämpa för en socialistisk värld. Vi kommer att tillhandahålla ytterligare information och analys av vår interna debatt och kris, inklusive publicera de viktigaste interna dokumenten i dispyten, inom en snar framtid.
En byråkratisk kupp
Ungefär halvvägs genom en överenskommen politisk diskussion och debatt har en minoritetsgruppering, baserad kring majoriteten i CWI:s internationella sekretariat (IS) och ledningen för Socialist Party i England och Wales, deklarerat i en artikel på hemsidan socialistworld.net (en värdefull resurs som stulits från majoriteten av CWI:s medlemmar) den 25 juli att man under en konferens tagit ”beslutet att ombilda Committee for a Workers International” och ”samla en världskongress 2020 bestående av CWI-sektioner och grupper som försvarar CWI:s program”.
Vad detta innebär i verkligheten är att de bildar en ny organisation öppen endast för den minoritet som stödjer deras ledning. Det är ett steg som tagits utan några hänvisningar över huvudtaget till någon av CWI:s existerande demokratiska strukturer. I verkligheten utgör detta ett byråkratiskt utspel utan någon politisk eller organisatorisk legitimitet.
Under processen har denna gruppering även illegitimt lagt beslag på CWI:s kollektiva materiella, ekonomiska och politiska resurser (inklusive dess internationella hemsida och de flesta konton i sociala medier) mot majoriteten av dess sektioners och medlemmars klara vilja. Av 45 länder där CWI har organisationer har denna grupp endast majoritet i sju.
Den byråkratiska kupp som deras handlingar representerar utgör en tydlig brytning med hela sektioner och medlemmar i Österrike, Australien, Belgien, Brasilien, Kanada, Kina, Cypern, Tjeckien, Grekland, Hongkong, Israel/Palestina, Irland, Italien, Elfenbenskusten, Mexiko, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Quebec, Rumänien, Ryssland, den spanska staten, Sudan, Sverige,Taiwan, Turkiet, Tunisien och USA så väl som en majoritet av medlemmarna i Tyskland och Sydafrika som motsätter sig deras planer.
Till detta kan läggas att fler än 100 medlemmar har uteslutits i England och Wales, som utgör en majoritet av aktivister i mer än ett dussin nyckelstäder, för att de stöder CWI:s majoritet. Dessa tvingas nu börja återbygga CWI:s styrkor i England och Wales. En speciell kongress för SP den 21 juli godkände en resolution som anförde att anhängare av CWI måste agera utanför Socialist Party och fick höra ”adjö och skönt att slippa er” av partiledningen från talarstolen.
En allt snabbare byråkratisk degenerering
I november 2018 inledde det internationella sekretariatets majoritet, då det hamnade i minoritet i det organ som valt dem, IEC, ett våldsamt fraktionsgräl. Med början i en kampanj med förvrängda och sekteristiska fördömanden av Socialist Party i Irland skapades en politisk berättelse som anklagade CWI:s stora majoritet för att ha brutit med socialismens och marxismens grundläggande principer – speciellt orienteringen gentemot arbetarklassen som den kraft som ska leda samhällsomvandlingen.
Under ett möte för IEC i november 2018 där IS-majoriteten förlorade omröstningen lanserade de en minoritetsfraktion inom CWI (kallad ”Till försvar för ett arbetarklass-, trotskistiskt CWI”). Omedelbart därefter började IS-majoriteten ignorera den demokratiska och politiska legitimiteten hos det organ som valt dem. IEC hade enhälligt gått med på att inleda en årslång politisk debatt om de grundläggande politiska frågorna som minoritetsfraktionen fört fram, inklusive att IEC återigen skulle träffas i augusti 2019 och att en världskongress – det högsta beslutande organet som består av delegater från nationella sektioner – skulle organiseras i januari 2020.
IS-majoriteten försökte omedelbart torpedera denna överenskommelse, bojkotta organisationskommittén för kongressen som utsågs att övervaka debatten. De deklarerade därpå att CWI:s demokratiska strukturer var illegitima på grund av närvaron av ”fundamentala politiska skillnader”. Detta utgjorde ett öppet förkastande av all ansvarsskyldighet gentemot IEC som utsett dem.
Den demokratiska processen i en arbetarklassorganisation, som är speciellt viktig vid tider för debatt och motsättningar, övergavs helt och hållet. IS majoritet konstaterade uttryckligen att de inte kunde delta i något möte där de kunde ställas inför nyval (som de kallade ”regimförändring”) i en demokratisk omröstning. Den överväldigande majoriteten inom CWI, som försvarade arbetarklassdemokratins grundläggande principer, avfärdades som ”konstitutionella fetischister”.
IS-majoriteten, med kontroll över hundratusentals dollar av CWI-medlemmarnas pengar, blockerade också en av världskongressen vald revisor från att få tillgång till organisationens kassaböcker i en uppenbar förberedelse att sticka med dessa pengar, vilket de nu tycks ha gjort.
Detta Orwellska beslut att ”ombilda” en organisation, mot dess enda existerande demokratiska strukturs vilja, utgör en byråkratisk kupp. Konfiskeringen av en organisations kollektiva tillgångar på denna grund är speciellt avskyvärt. Samtidigt som alla grupper och medlemmar har rätt att dra sig ur CWI och upprätta en separat enhet kommer alla organisationer som fötts på grundval av dessa metoder att präglas av vanära i arbetarrörelsen.
Detta byråkratiska synsätt utgör en totalt brytning med den demokratiska kultur av diskussioner och debatt som hittills existerat inom CWI som sett oräkneliga interna debatter och diskussioner som förts på ett demokratiskt sätt, med en ledning säker att argumentera för sina idéer utan att tillgripa byråkratiska åtgärder.
CWI fortsätter
Denna byråkratiska sekteristiska splittring från CWI som har lyckats i att förvirra och fått många ärliga arbetarklasskämpar att spåra ur är ett allvarligt avbräck för CWI. Men som ordspråket lyder: Sörj inte, organisera!
Förutom en oansvarig byråkratisk lednings kriminella handlingar har denna kris för vår organisation visat det motsatta: att CWI är en sund och levande organisation där en majoritet har kunnat ställt sig upp mot en arrogant byråkratisk degenerering och bibehållit enigheten hos en stor majoritet av vår international trots att man var tvungen att ställa sig upp mot några av de ledare som haft mest auktoritet.
CWI-majoriteten är enad, intakt och har betydande kapacitet att kämpa i mer än 30 länder över hela världen. Vi är fast beslutna att diskutera och debattera för att dra alla lärdomar från den kris vi genomgått om hur vi ska bygga ett ungdomligt, demokratiskt och mäktigt världsparti som tillägnas kampen för en socialistisk revolution. I denna stund ingriper vi i de explosiva händelserna i Puerto Rico, Hongkong, Sudan och på andra håll.
Vi kommer snart att lansera en internationell hemsida och andra publikationer. Vi uppmanar alla medlemmar inom CWI och arbetare och ungdomar i alla länder att diskutera med och gå med oss!
/ Provisoriska kommittén för CWI:s IEC-majoritet:
Stephen Boyd
Eric Byl
Danny Byrne
Tom Crean
Andre Ferrari
Cedric Gerome
Sonja Grusch
Vincent Kolo
Claire Laker-Mansfield
Andros Payiatsos
Per-Åke Westerlund
