Artikel av Vilgot Karlsson
Stockholm Academics for Palestine (SA4P) är studentföreningen som samlar motståndet på Stockholms universitet mot Israels krig, ockupation och folkmord. Sedan flera månader tillbaka arrangerar SA4P veckovisa strejker (walkouts) och demonstrationer, oftast på måndagar.
Deras krav är att Stockholms universitet (SU) bryter samarbetet med israeliska universitet, på samma sätt som SU-ledningen gjorde med ryska universitet efter den ryska invasionen av Ukraina. En motion som nyligen gavs bifall av en majoritet av Stockholms studentkår (SUS) tydliggör att en sådan bojkott inte ska drabba enskilda studenter eller professorer, utan snarare beskrivs som ett krav på SU:s ledning att erkänna sin kollaboration med israeliska universitet och kräva att samarbetet upphör.
Alla försök till dialog med SU:s ledning, och i synnerhet rektor Astrid Söderbergh-Widding, har mötts av tystnad eller avvisande mejl. Städpersonalen har fått order att riva ner deras affischer eftersom de är ”politiska”, och studenterna trakasseras regelbundet av polisen, vilket Offensiv har skrivit om förut.
Måndagen den 2 december samlades studenter och andra demonstranter återigen för att marschera runt campus och tillsammans ropa talkörer såsom ”SU shame on you” och ”we demand academic boycott now” (”vi kräver en akademisk bojkott nu”). Det är vanligt att demonstrationståget marscherar runt campus och sedan ormar sig in i byggnader och ut igen för att kunna nå ut med budskapet till så många som möjligt.
Men just denna måndag skulle studenternas grundlagsskyddade och fredliga, men självklart också väldigt synliga och högljudda, demonstration mötas av något helt annat än den vanliga poliseskorten i form av ett fåtal poliser som bevakar marschen på håll.
När demonstrationståget redan var på väg ut ur en cafeteriabyggnad möttes de av två ordningsvakter och en handfull poliser som gapade i full hals att de behövde utrymma och att de skulle hålla tyst. Tåget fortsatte sedan runt den stora gräsmattan på campus, för att sedan försöka marschera genom den långa korridoren som binder ihop södra husets byggnader A-F.
Då väljer polisen att helt ogrundat eskalera situationen. När en handfull av demonstranterna redan är inne i byggnaden deklarerar plötsligt polisen att ”ni befinner er i ett PL24-område och måste avlägsna er från byggnaden”. Ingen demonstrant ges någon som helst chans att hinna följa polisens uppmaning och avlägsna sig.
Tåget kapas på mitten av poliser som sliter i folks kläder, knuffar ner studenter på marken och skriker ”backa”. Ena halvan fortsätter marschera medan den andra halvan snart omringas efter att ansvarige befälet på plats ringt efter fler poliser. De omringade ställer den fullt rättfärdigade frågan ”vad har vi gjort för att förtjäna detta?” och får svaret från den blåklädda polismuren att ”diskussionen tar vi senare”. Trots upprepade frågor om att legitimera sig så väljer ingen polis att göra det. Flera studenter som blir vittne till den aggressiva situationen ropar till polisen ”låt dem vara!”.
Efter en lång stund säger en polis att ”ett brott kan ha begåtts när någon gick in byggnaden utan lov, vilket räknas som olaga intrång”. Sedan väljer polisen ut en handfull demonstranter, skriver upp deras personuppgifter, och packar ihop. Det är inte en slump att de demonstranter som ropade högst, och som syntes mest, var de som polisen valde ut.
Trots att studenterna har rätt att demonstrera, och har utövat den rätten på liknande sätt förut, möts de alltså denna gång av eskalerat polisvåld, aggressivitet, trakasserier, fasthållning, verbala påhopp, order som är omöjliga att följa, och anklagelser om brott som som var omöjliga att undkomma. Detta är en politisk attack mot demokratin, mot mänskliga rättigheter och mot Palestinarörelsen.
Innan de skärrade, men envisa och motståndskraftfulla, studenterna skiljdes åt samlades de för att skicka en solidaritetshälsning till proteströrelsen som uppstått på Hebrew University i Jerusalem. Se bilden nedan.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.