Cementa: Regeringen går kapitalets ärende

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Den 6 juli avvisade Mark- och Miljööverdomstolen Cementas ansökan om fortsatt och utökad kalkbrytning i Slite på Gotland. Det multinationella företagets anläggning på Gotland står för 75 procent av Sveriges cementproduktion och sedan domen har det borgerliga etablissemanget skrikit efter undantag från miljölagarna för att säkerställa fortsatt drift och undvika en byggkris. Genom att strunta i alla varningssignaler och med denna kampanj i ryggen fick bolaget i veckan regeringen att köra över domstolarna och bevilja 8 månaders förlängt tillstånd.

I domen skriver Mark- och Miljööverdomstolen att ”Miljökonsekvensbeskrivningen även med gjorda kompletteringar är behäftad med så väsentliga brister att den inte kan utgöra grund för ett ställningstagande till verksamhetens inverkan på miljön”. Detta gäller till exempel den för Gotland så viktiga frågan om grundvattnet och påverkan på dricksvattentäkten Tingstäde Träsk. Senast nu i juli rapporterades om vattenbrist just i Slite och tankbilarna går redan i skytteltrafik på grund av vattenbristen på ön. 

Cementa ägs av tyska Heidelberg Cement, en av världens största cementtillverkare med en omsättning på 192 miljarder kronor och fler än 50,000 anställda. Av dessa jobbar cirka 230 vid kalkbrottet och cementfabriken i Slite på Gotland. Det är ett bolag med så gott som oändliga resurser som misslyckats med att lämna in kompletta underlag.
Bolaget hävdar att beslutet från domstolen kommer som en total överraskning. Men samma kritik har funnits från tunga instanser som Länsstyrelsen, Naturvårdsverket och Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU) i flera år. Det handlar till exempel om att modellen för att uppskatta effekten på grundvattnet är tveksam och inte verifierad, att mätunderlaget är för litet, att ”noll-alternativet” (ingen brytning) inte är rätt redovisat och att bolaget använt lägre siffror än de uppmätta vad gäller grundvattenläckaget. Dessutom visar de mätningar som är gjorda på en alarmerande och ökande saltinträngning i grundvattnet.

Trots kritiken och sina stora resurser har Cementa valt att inte lämna in kompletterande handlingar för att rätta till bristerna. 
Cementas nuvarande tillstånd går ut den 31 oktober i år och därav ramaskriet från framför allt byggindustrin, som under många år lagt ”alla ägg i samma korg” och litat på att det privata monopolet ska kunna leverera. Även staten är ansvarig, som bara godkänt Cementas produkter vid anläggningsbyggen. Cementa har överklagat till Högsta Domstolen, men en sådan dom kan ta många månader eller år, och borde enligt juridiska experter inte kunna leda till någon ändring eftersom domen inte är frågan om en ny tolkning av lagen (praxis).
Men det tydliga faktum att staten och regeringen anpassar sig efter kapitalets intressen gör att det inte alls är omöjligt att HD river upp Mark- och miljödomstolens dom. Regeringens beslut om att ge 8 månaders förlängt tillstånd är ett tydligt exempel på att domstolarnas ”oberoende” bara gäller så länge de går kapitalets intressen till mötes.

Att Cementa kör på som vanligt trots en enorm miljö och klimatkris visar på att det kapitalistiska systemet med privat ägande av storföretag och jakt på vinst är totalt inkompatibelt med den omställning som behövs.

På lite längre sikt finns ingen som helst orsak att tro att det skulle bli brist på cement i Sverige om anläggningen på Gotland stängs, med tanke på att det finns andra stora producenter i närområdet. Även på kort sikt skulle det troligaste varit att Heidelberg levererade från sitt världsomspännande produktionsnät, dock till lägre vinst. Innan corona gjorde bolaget en vinst på 13 miljarder kronor per år.
För att försvara sina vinster använder Cementa ”jobben” och ”tillväxten” som argument för att de ska få fortsätta bryta kalken utan att ha koll på de allvarliga miljöriskerna. De använder till och med miljöargument – att cementproduktionen på Gotland ska bli ”koldioxidneutral” 2030. Vad de talar tystare om är att detta bygger på oprövad så kallad CCS-teknik som ska lagra miljontals ton koldioxid i berggrunden, och att de som motkrav kräver att staten ska betala miljardnotan för en ny enorm kraftkabel till Gotland för den femdubbling av elbehovet som detta innebär.

För socialister är det självklart att försvara jobben och arbetares levnadsstandard. Om kalkbrotten på Gotland inte kan drivas vidare på grund av miljöriskerna måste ersättningsjobb säkras – många jobb kommer under lång tid att behövas för den återställning av naturen som är nödvändigt, och som Cementa/Heidelberg förstås ska betala för. 
Dagens cementproduktion står för sju procent av världens koldioxidutsläpp och är totalt ohållbar. 
Att Cementa kör på som vanligt trots en enorm miljö och klimatkris visar på att det kapitalistiska systemet med privat ägande av storföretag och jakt på vinst är totalt inkompatibelt med den omställning som behövs. För att klara omställningen, med bibehållna jobb och levnadsstandard, måste cementindustrin förstatligas och vinstuttag ersättas av massiv forskning och utveckling för att ställa om till hållbar produktion av bostäder och infrastruktur.