Chauvinism från styrande leder till fler rasistiska attacker

av Jonas Brännberg // ur veckotidningen Offensiv

I alla kriser tenderar motsättningar att explodera och trender att accelerera. Coronakrisen har avslöjat att nationalismen i världen inte bara handlar om Donald Trump, utan om hur den styrande eliten i varje land piskar upp nationalism och rasism för att skydda sig själva och sin egen kapitalistklass intressen. I coronavirusets spår har detta lett till ökade rasistiska attacker men också en antirasistisk motrörelse under hashtagen  #IamNotAVirus.

Japanska turister som kallas “Corona” i Egypten, fastlandskineser som inte serveras på restauranger i Hongkong och människor av kinesisk ursprung som misshandlats i till exempel New York och Israel. Exemplen på rasistiskt hat i spåren av pandemin finns överallt.

Rasistiska stämningar har piskats på uppifrån sedan Coronakrisen bröt ut. Donald Trump som själv ändrat i sina tal från “Coronaviruset” till “det kinesiska viruset” är det mest kända exemplet men han är lång ifrån ensam. I Australien hade ökända Herald Sun rubriken “Kinesisk virus-pandameni” och Daily Telegraph “Kinesiska barn stanna hemma!”. En fransk tidning utropade “Gul fara”. Även den kinesiska regimen har försökt piska upp rasism och nationalism genom att understödja konspirationsteorier att viruset planterats i Kina av USA:s militär. 

Även de stängda gränserna handlar ofta om att framställa faran som något som kommer utifrån, för att ta uppmärksamheten ifrån otillräckliga sjukvårdssystem och att den kapitalistiska produktionen för vinst hålls upp till vilket pris som helst. I många fall har de länder som stängt gränserna långt fler fall än de länder mot vilka de stängt gränsen. Sydafrika är ett sånt exempel som i rekordfart bygger en mur/stängsel mot Zimbabwe med coronaviruset som ursäkt.

Trenden av ökad nationalism och rasism från de styrande är inte ny. Under lång tid har motsättningar mellan de olika imperialistiska blocken ökat och nationalismen och rasism har använt som en ursäkt för respektive lands att styrande att backa upp sin kapitalistklass i en allt brutalare maktkamp om vinster och kontroll över marknader. Över tid har det lett till att strukturer som världshandelsorganisationen WTO, EU och olika handelsavtal allt mer brutits sönder, medan världshandelns ökning har bromsats in. 

Samtidigt har exploderande klassklyftor underminerat stödet för det gamla partierna, vilket i avsaknad av en kämpande arbetarrörelse lett till att högerpopulister och rasister fått utrymme.

När Coronakrisen nu kastar hela samhället in i en djup social, ekonomisk och snart även politisk kris blir det nationalistiska sönderfallet uppenbart. Att Italiens begäran om hjälp av EU i Coronakrisen inte hörsammades av ett enda EU-land visar att i kris finns EU bara på pappret. Varje regering har sin egen strategi, sina egna “räddningspaket” för att backa upp sina kapitalister medan arbetare ofta lämnas helt i sticket. Inte ens den lilla globala samordningen som kapitalisterna lyckades med vid krisen 2008-2009 är nu möjlig. 

Pressade av deras egets systems uppenbara misslyckade att hantera pandemin är den ökade nationalismen och rasismen ingen överraskning. Under den stora depressionen 1929 och framåt frodades också nationalism och rasism, inte bara där kapitalisterna vände sig till fascismen under hotet om revolution.

Den säregna situation som Corona-pandemin skapat, med samhällets nedstängning och miljarder människor under “lock-down” gör att motståndet mot rasismen tvingas ta speciella uttryck. På sociala media har hashtagen “IAmNotAVirus” spridit som en löpeld i solidaritet med de som drabbats av rasismen. I Kalifornien har 40 000 skrivit under en protestlista efter rasistisk mobbning av vietnames-amerikanska studenter. 

Nationalismen har också slagits tillbaka. Brasiliens president Bolsonaro vägran att agera för att hantera smittspridningen med hänvisning till Corona bara är “hysteri” och att brasilianare har ”sådan motståndskraft” har kastat hans regim in i en kris. 

Rasistiska avledningsmanövrar och skuldbeläggning av olika grupper måste bemötas av gemensamt kollektivt agerande av arbetare och unga, även om det för tillfället i många delar av världen måste ske online.

Försöken att gömma systemets oförmåga bakom nationalism och rasism är på längre sikt dömda att misslyckas. Den stora depressionen på 1930-talet var grunden för massradikalisering på global skala. Dagens kris har potentialen att göra samma sak men på grund av vår globaliserade värld på ett än mer omfattande sätt. Coronakrisen avslöjar kapitalismen oförmåga att tillgodose människors mest grundläggande behov, samtidigt som den kastar den kapitalistiska ekonomin mot avgrunden. Det innebär på sikt än djupare politisk kris och stora möjligheter att istället för rasistisk splittring samla arbetare och unga oavsett ursprung i en mäktig socialistisk rörelse.