I Chile har en massiv och växande rörelse bland elever och studenter brutit ut som skakar den nya Bacheletregeringen. 100 000-tals har i flera dagar intagit gatorna.
Den 22 maj startade protesterna och växte dag för dag. Beskrivningar
av välorganiserade demonstrationer och ockupationer av skolor och
universitet har präglat chilenska media. Eleverna och studenterna
kräver mer resurser till skola och utbildning.
På en ockuperad skola i huvudstaden Santiago hänger en stor
banderoll med ett Che Guevara-citat ”vi är realister – vi
kräver det omöjliga”. På andra skolfasader hänger
plakat och banderoller med tydliga budskap ”ockuperad skola – för
bra utbildning åt oss, inte åt marknaden”.
I Chile kostar det pengar att gå i skola vilket demonstranterna
också vill förändra. ”Gratis och bra utbildning” säger
många banderoller i demonstrationerna.
På de ockuperade skolorna och på demonstrationerna riktas även
slogans direkt mot Michelle Bachelets regering. Bara tre månader
efter att hennes regering kom till makten utmanas den av den största
proteströrelsen på årtionden i Chile, något som
i förra veckan fick henne att samla alla ministrar till ett krismöte.
Största proteströrelsen
I Chile har klasskampen släpat efter i jämförelse med
andra Latinamerikanska länder, vilket nu kan ha fått en vändpunkt.
Detta är den största proteströrelsen i sitt slag sedan
70-talet och genomförs av den första generationen som inte
upplevt Pinochetdiktaturen. Dessa ungdomar kommer inom några år
att komma ut på arbetsplatser med lärdomarna från skolstrejker
och ockupationer.
Eleverna som har intagit gatorna med krav på bättre utbildning,
blir brutalt slagna av polis och bemötta med vattenkanoner och tårgas
på samma sätt som tidigare generationer under diktaturen. Ändå förekom
det inga som helst vandaliseringar eller skadegörelser från
ungdomarnas sida. Men polisen har gång på gång visat
att de inte har några problem med att våldsamt attackera
och misshandla personer så unga som tretton till sexton år,
som är på gatorna för att kräva fler lärare,
mindre klasser, böcker och mer resurser.
På tisdagen den 30 maj utlystes en nationell strejkdag på skolor
och universitet med stöd av lärare och föräldrar.
500 000 demonstrerade
Det blev en massiv styrkeuppvisning med 500 000 demonstranter. Runt om
i städerna marscherade grupper från olika skolor och universitet
med talkörer som ”elever och lärare framåt tillsammans”.
De möttes av tårgasregn. Tårgas sköts också in
på de ockuperade skolorna och polisen gick till våldsam attack.
Svaret från demonstranterna var fortfarande fredligt och talkörer
som ”donde está Bachelet” (var är nu Bachelet)
startades.
En förälder som demonstrerade tillsammans med sina två söner
säger:”Från polisens sida känns stämningarna åter
som under diktaturen, jag trodde aldrig jag skulle få uppleva detta
igen.” Polisens provokationer ledde sedan den 31 maj till sammandrabbningar
då ungdomarna för första gången försvarade
sig. Det blev ett flera timmar långt slag där över 700
ungdomar omhändertogs.
Skolockupationer
Hur ockupationerna skötts i olika skolor har varit olika. I vissa
fall har det varit självutnämnda ledare som agerat utan demokrati
underifrån. På andra skolor har avancerade kampmetoder och
demokratiskt valda kommittéer styrt. På en skola som Socialismo
Revolucionario (CWI i Chile – RS systerparti) besökte hade
man demokratiskt valt kommittéer som ansvarade för allt ifrån
säkerhet och matlagning till hur dagstidningar skulle komma fram
till ockupationen.
Socialismo Revolucionario agerar nu för att sprida kampen till arbetsplatser
och fackföreningar. Eleverna kan inte ensamt segra. Rörelsen
måste snabbt avancera framåt och spridas till arbetsplatser.
Socialismo Revolucionario förespråkar även en 24-timmars
generalstrejk med elever, studenter och arbetare tillsammans. Kampen
bland de unga i Chile kan nu öppna upp för en ny period av
klasskamp.
Kristofer Lundberg
