Chile: Torkans effekter förvärras av privatiseringarna

av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

Chile har upplevt en ökande torka under det senaste årtiondet. Samtidigt som klimatförändringarna torkar ut landet är vattnet privatiserat, och risken finns att vattenbristen blir permanent i stora områden om ingenting görs omedelbart.

Torkan i Chile har lett till stor brist på vatten i stora delar av landet. De två floder som förser huvudstaden Santiago med vatten, Mapocho och Maipo, har lägre vattenbestånd än 2019 som var det torraste året hittills i Chiles historia. 
Vattenbristen riskerar att förvärras ytterligare och bli permanent. I Santiago bor en tredjedel av landets befolkning.
Redan för ett tiotal år sedan tog vattnet slut i vissa lantliga områden, och idag fraktas vatten dit i tankbilar. Detta påverkar runt 400,000 människor, och är ett av många bevis på den klimatkatastrof som ännu bara börjat. 
En av orsakerna till den totala torkan i dessa områden är avokado­odlingar, som kräver stora mängder vatten. Företagen som odlar avokado är privata, precis som de vattenföretag som försörjer dem.

Chiles konstitution från diktaturens 1980, som fortfarande är i bruk, tillåter privatisering av vatten. Det innebär att Chiles sjöar, floder, grundvatten och havsområden alla ägs av privatpersoner och riskkapitalbolag. Detta gör Chile till det land i världen med längst gående privatisering av vatten. 
Det innebär att vatten inte längre är en rättighet. Så sent som 2018 lade regeringen fram ett lagförslag för att man skulle kunna auktionera ut vattendrag.
De företag som äger vattentillgångar samarbetar med de företag som använder sig av stora mängder vatten, och allt handlar om ekonomisk vinst. Detta i kombination med klimatförändringarna har lett till torkan och vattenbristen, och det krävs ett omedelbart ingripande för att bromsa utvecklingen.

Det finns en unik möjlighet att återförstatliga vattnet i och med den nya konstitution som just nu skrivs av en folkvald konstituerande församling. Allt vatten måste återtas i offentligt ägande och det måste bli ett stopp på exploateringen av havet – havsvatten kan vid behov göras om till dricksvatten. 
Chile behöver bygga fler reservoarer och avsaltningsanläggningar för att säkerställa att hela befolkningen har tillgång till vatten även i framtiden.