Colombia: fortsatta protester

av Natalia Medina // Artikel i Offensiv

Protesterna och strejken som startade 28 april mot det planerade skattepaketet i Colombia har snart pågått i tre veckor. 

Förutom att stoppa skattepaketet som skulle slå hårt mot arbetare och medelklassen har protesterna också inneburit finansministerns avgång. För första gången i Colombias historia har arbetare, studenter, pensionärer, bönder och ursprungsbefolkningen gjort gemensam sak och intagit gatorna i massor inte bara i huvudstaden, utan runt om i hela landet. I flera städer har befolkningen lyckats hålla vägblockader den hårda polisrepressionen till trots. 
Efter år av polisbrutalitet är förtroendet för polisen lågt och fortsatta övergrepp eldar snarare på motståndet än upplöser det. Det är oklart hur många som dött under protesterna. Lågt räknat är det minst ett 40-tal. Hundratals har skadats och många är fortfarande försvunna.

Under strejken har kravlistan vuxit: Stopp på polisbrutalitet, reformering av den militariserade polisen, ekonomiskt stöd under pandemin, stopp på privatiseringar av sjukvården, kostnadsfri universitetsutbildning och rättigheter åt ursprungsbefolkningen, med mera.
Colombias befolkning är oerhört ung och framtidsutsikterna är mörka. De unga har precis som i flera andra latinamerikanska länder utgjort fronten i protesterna. I Colombia kallas de Primera Línea – Första försvarsfronten. Det är en generation som saknar både stadig inkomst och utbildning, och därför har lite att förlora och mycket att vinna på protesterna. 
I Cali står fortfarande aktivisternas vägblockader kvar i delar av staden. En av barrikaderna i utkanten av de fattigare delarna av staden har förvandlats till ett fort fyllt av aktivism och döpts till Puerto Resistencia – Motståndshamnen. 
Här samsas musik, dans, minnesstunder för mördade aktivister, gemensamma matlag och sjukvårdsteam. Samtidigt hotar presidenten den med ännu mera militära insatser för att bryta alla blockaderna runt om i landet.

Den 17 maj träffade representanter för facket förhandlare i regeringen med bland annat krav på ett stopp på polisbrutaliteten. Regeringen kunde inte tillgodose kraven och förhandlingarna avbröts efter ett antal timmar. 
Under de nästan tre veckor långa protesterna har rörelsen amplifierats bortom fackförbunden som ursprungligen startade strejken och nu representerar inte längre fackledningen hela den växande rörelsen. 
Nya stora protester är planerade till den 19 maj.