Colombia: Masskamp pressar Duque

av Natalia Medina // Artikel i Offensiv

Ilskan från protesterna i Colombia 2019 finns kvar. Det som denna gång tände gnistan är det skattepaket som regeringen nyligen presenterade.

Colombia har drabbats hårt av pandemin, med 72,000 döda och en ekonomi i kris. Fastän 4,2 procent av BNP har investerats i att tackla covidkrisens konsekvenser har det inte på långa vägar räckt. 
4,1 miljoner colombianer står utan arbete och mer än 500,000 affärer har tvingats stänga. 2,3 miljoner hushåll har bara råd med två mål mat om dagen och sjukvårdssystemet närmar sig en kollaps. De utlovade vaccinationsprogrammen har gått mycket långsammare än planerat. Bara 6,7 procent har hittills fått den första dosen, att jämföra med Argentinas 15,6 procent, Brasiliens 13,9 procent och Uruguays 33,7 procent.
Tanken bakom skattepaketet som har fått det orwellska namnet Lagen om hållbar solidaritet är att dra in motsvarande 6,294 miljoner dollar till statskassan genom att införa moms på el, gas och vatten, men även på baslivsmedel. Detta kommer att slå hårt mot en redan pressad arbetar- och medelklass. 
Även skattehöjningar för de allra rikaste är en del av skattereformen. 73 procent av de nya skatteintäkterna är riktade mot privatpersoner, resten ska komma från företagen. Idag betalar företag i Colombia oerhört lite skatt.

Missnöjet från 2019 finns ännu kvar och denna gång har protesterna tilltagit i styrka. Onsdagen den 28 april genomfördes en generalstrejk med protester i både de största och de medelstora städerna. 
Att landet nu har den hittills största smittspridningen har inte bromsat upproret. Misstron mot regeringen och dess nyliberala politik med starka kopplingar till näringslivet fortsätter att elda på protesterna.
Rörelsen är fortfarande spretig, men innehåller antikapitalistiska krav på fri tillgång till sjukvård och utbildning. Avsättandet av finansministern Alberto Carrasquilla och krav på en polisreform är andra krav som ställs.
Den officiella siffran hittills är sex döda och hundratals skadade, men det verkliga antalet döda är troligtvis högre. Protesterna har snabbt gett effekt. På fredagskvällen meddelade presidenten Iván Duque Márquez att momshöjningen på basvaror ska slopas. 
Men folksamlingarna skingrades inte och efter ytterligare protester vädjade på söndagen presidenten till kongressen i ett livesänt tal att dra tillbaka skattepaketet. Om detta räcker för att kväsa det enorma missnöjet mot systemet återstår att se.

Musikern och aktivisten Lucia Vargas är bosatt i Bogotá i Colombia och hon var med både under protesterna 2019 och nu under generalstrejken. Hon berättar hur de senaste dagarna har varit:
– Det började som ett uppror mot skattepaketet. Men jag tror också att många har reagerat på förtrycket mot ursprungsbefolkningen och hur besprutningen med glyfosat på landsbygden påverkar småbönder.
– Folk är också ute på gatorna för att de är upprörda över hur staten fortsätter att stjäla från oss. Även om det finns delar av skattereformerna som kommer att gynna oss behöver det förändras, för som helhet slår det hårt mot fattiga, arbetare och medelklassen. Det behövs skattereformer, men inte ökade skatter på mat. Det är överklassen som skulle klara ett ökat skattetryck, men de smiter undan. Därför lägger staten skatterna på arbetar- och medelklassen istället.

Folk är också ute på gatorna för att de är upprörda över hur staten fortsätter att stjäla från oss. 

– Det är fel att tala om glädje över protesterna. Polisen och militären använder sig av extremt mycket våld. I Cali har många dött, i Bogotá, i Medellin är många skadade och försvunna. Tack vare sociala medier har vi kunnat lokalisera flera av de som varit försvunna. Det är enorma övergrepp och jag hoppas att resten av världen ser att de bryter mot de mänskliga rättigheterna.

– Jag var ute på gatorna under protesterna den 21 november 2019, 21N. Det var en otrolig demonstration. De stora nyhetskanalerna visade bara våldet. Men många gick ut på gatorna och protesterade genom klassisk musik, rap, punk, metal, konst, teater. Folket är upprörda och går ut och manifesterar sin ilska på massor av olika sätt.
– Protesterna 21N hölls för att de dödade så många ledare för de sociala rörelserna. Det har inte förändrats ett dugg. De fortsätter döda ledare för de sociala rörelserna. De fortsätter bryta mot de mänskliga rättigheterna. Det göder viljan att fortsätta strejka, eftersom inget förändras.

– Presidenten fortsätter med samma repressiva politik. Det han gjorde för två dagar sedan är helt absurt. Han gav polisen och militären godkännande att gå ut på gatorna för att ”skydda” folket. Det ”skyddet” har inneburit fortsatt mördande av ungdomar som protesterar fredligt. Det har verkligen gått över styr. Vi behöver internationellt stöd.