foto: cop24.gov.pl
Inte ens hotet om planetär utplåning hindrar kapitalismen och dess företrädare. Aldrig har behovet av socialism lyst klarare än nu.
FN:s klimattoppmöte COP24 i den polska kolstaden Katowice den 3-14 december, dit världens ledare samlas för att diskutera åtgärder för klimatet, kommer sannolikt landa i ytterligare några meningslösa fraser på ett imorgon bortglömt papper. Hur kan en verklig förändring åstadkommas?
Många frågar sig med rätta hur det överhuvudtaget kan vara möjligt för världens ledare att stoppa huvudet så långt ner i sanden när det gäller klimatet. Särskilt de allra värsta högertokarna, som USA:s Trump och Brasiliens Bolsonaro, vägrar erkänna klimatförändringarnas hot och går istället till våldsam attack mot miljö- och klimatåtgärder. Bolsonaro har till exempel likt Trump velat dra landet ur Parisavtalet, lägga ned miljödepartementet, porta WWF och Greenpeace samt ta bort skyddet för naturreservaten.
Bolsonaro vill dessutom skövla Brasiliens regnskog, världens största kolsänka, på en yta lika stor som Frankrike. Och på tal om kol vill Trump subventionera USA:s kolindustri. Användningen av kol, som starkt bidrar till att förorena luften, beräknas döda 10 miljoner om året, en siffra som ökar. Och befolkningen i kolstaden Katowice, där COP24 hålls, har stora hälsoproblem på grund av föroreningarna från kolet – miljöorganisationer har beräknat att befolkningen bara genom att andas får i sig gifter motsvarande att röka 1 711 cigaretter om året.
FN:s egen klimatpanel iPPC gav för några veckor sedan ut en förödande rapport om den planetära kataklysm vi står inför om den politiska och ekonomiska utvecklingen fortsätter som nu. Den varnar för att dagens trender pekar mot en global uppvärmning på 3-5 grader, vilket står i bjärt kontrast till de mål som COP21 i Paris tog upp om max 2 graders uppvärmning, men med sikte på att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. USA har dock tillsammans med Ryssland, Kuwait och Saudiarabien lyckats stoppa toppmötet från att stödja denna nyckelrapport från IPCC. Det visar tydligt: Världens elit varken kan eller vill hindra den globala uppvärmningen – många av dem förnekar ju att det ens försiggår.
En rapport från Global Carbon Project den 5 december, som presenterades i samband med COP24, visar att utsläppen av koldioxid kommer att ha ökat med minst två procent för 2018. Utsläpp av fossila bränslen och inom industrin beräknas ha ökat med 2,7 procent under året (siffrorna är preliminära och kan landa på mellan 1,8 och 3,7 procent). Orsaker som rapporten nämner är den fortsatta och ökande användningen av smutsiga energikällor, som kol, olja och gas.
Dessutom landar utsläppen från industri och fossila bränslen på livsfarliga 37,1 miljarder ton för 2018 – ett nytt rekord under ett år. Ifjol ökade utsläppen med 1,6 procent, vilket visar att utvecklingen har fortsatt att gå åt helt fel håll. Researchredaktören på klimatforskningsinstitutet Cicero och en av medförfattarna till rapporten Glen Peters sa i ett uttalande om rapporten att:
– Trots den snabba tillväxten av utsläppssnåla teknologier som sol- och vindkraft, elfordon och batterier görs inte i närheten så mycket som skulle behövas för att stödja riktlinjer som begränsar mängden koldioxid som släpps ut i atmosfären. Ökningen av utsläppen 2017 kan ses som en engångsföreteelse, men ökningstakten för 2018 är ännu högre. Det är kristallklart att världen hittills misslyckats styra in på en kurs som överensstämmer med målen i Parisavtalet 2015.
Och eftersom Parisavtalet förlitade sig på bland annat frivilliga nationella åtaganden, marknadslösningar och att framtida teknologier på något sätt ska lyckas fånga in koldioxidutsläppen var det redan från början dömt att misslyckas. De marknadslösningar som har föreslagits (och i vissa fall införts), som koldioxidskatt och flygskatt, är en droppe i havet gentemot vad som verkligen behövs och är en del av den ekonomiska och politiska elitens ödesdigra metod att lägga lösningen på klimatfrågan på individen istället för att genomföra en genomgripande, kollektiv lösning. Storföretagen har fortsatt på precis samma sätt som innan Parisavtalet.
Allt värre och mer omfattande naturkatastrofer, som översvämningar, orkaner, torka och skogsbränder, kommer att bli än mer vardag. Uppemot en miljard kan tvingas på flykt. Skördar som slås ut, hem som utplånas, habitat som helt försvinner – allt är en verklighet inom bara några tiotals år om ingen drastisk förändring sker här och nu. Och allt fler är rörande överens om detta. Så varför sker inga betydande åtgärder?
Den absolut viktigaste orsaken är det globala politiska och ekonomiska system som vi lever under, kapitalismen, som innebär att några få personer och företag ohämmat kan plundra såväl naturen, utan att återställa och ersätta för skadorna, som den mänskliga arbetskraften, utan att betala denna det fulla värde som skapats av arbetet. Utsugningen är inbyggt i själva systemet.
Vissa hävdar att kärnkraft skulle vara nödvändigt för att minska utsläppen och användningen av de fossila bränslena, framför allt högerpolitiker. Men även IPCC säger den 7 december i en rapport att det är ”nödvändigt” att öka användningen av kärnkraft för att nå klimatmålen då utbyggnaden av den fossilfria elproduktionen går för långsamt. De anser att kärnkraften behöver öka med mellan 91 till 190 procent, och att uteslutning av kärnkraften är en ”lyx vi inte kan unna oss”.
Kärnkraft är dock långt ifrån en grön energikälla, med tanke på de enorma mängder radioaktivt avfall som den lämnar efter sig och som det inte finns någon hållbar lösning på hur den ska hanteras. Till SVT Nyheter den 7 december säger Chalmersprofessorn i förnybar energi Tomas Kåberger också mycket riktigt att det såväl är väldigt dyrt som ett stort säkerhetshot att bygga ut kärnkraften, och att det är mycket bättre att satsa på de förnybara energikällor som finns:
– Det är viktigt att använda den billigaste metoden för att ersätta fossila bränslen, då man måste bygga så mycket och snabbt. Utvecklingen de senaste åren har gjort att vind- och solkraft nu är mycket billigare än kärnkraft. Kärnkraftverk är så dyra att bygga och så dyra att driva att de totalt sett inte är konkurrenskraftiga. Dessutom har verkligheten lärt oss att risken för stora olyckor är mycket större än man trodde när man tog kärnkraftverken i bruk under förra århundradet.
De stora energibolagen – gas, olja, kärnkraft, kol med mera – tillsammans med en rad andra storföretag och finansiella institut har enormt stora profiter att förlora på en grön omställning av produktion och distribution av varor och tjänster och motarbetar i många fall därför gröna projekt.
Vi ska minnas att oljebolag som Shell och Exxon Mobile kände till utsläppens kopplingar till den globala uppvärmningen redan på 1950- och -60-talet, men aktivt mörkade och förvrängde sina egna rapporter eftersom deras vinster annars var hotade. Och utöver all lobbyverksamhet och smutskastning som storföretagen gärna sysslar med för att motverka miljökampen har de också anlitat folk för att hota, trakassera och till och med mörda miljö- och klimataktivister.
En undersökning från Business and Human Rights Resource Center den 9 mars visade att antalet fall av storföretags trakasserier, förtryck, hot och våld samt mord mot miljöaktivister ökade med 34 procent från år 2016 till 2017, eller från 290 fall till 388.
Global Witness (organisation mot korruption och miljöförstöring) larmade i våras också om miljökampens offer i en rapport, där 197 mord ägde rum under 2017. Rapporten pekar på att mord är ett av många sätt att tysta de som organiserar sig i kampen eller står upp mot avverkning av skog eller dylikt. Innan de mördas får de utstå dödshot, sexuellt våld och aggressiva rättsliga attacker.
Det kan tyckas hopplöst att stå emot en sådan otrolig makt som inte skyr några medel för att upprätthålla den rådande ordningen. Men arbetarklassen, det vill säga den överväldigande majoriteten av jordens befolkning, har aldrig någonsin haft en sådan stor potentiell styrka som den har idag. Uppgiften är att länka samman alla kämpande nätverk, klimatgrupper, fackföreningar, gräsrotsorganisationer med mera till enad kamp mot högerpolitik och klassklyftor, med ett socialistiskt program för massiv omfördelning, demokratisk kontroll och ägande av världens resurser.
Den 15-åriga eleven Greta Thunbergs klimatstrejker, som har spritt sig som en löpeld över världen, visar att allt fler unga i världen inser vad som står på spel och vilka metoder som behövs för förändring. Även ockupationen av den tyska skogen Hambach (som ledde till att skövligen stoppades), gruvkampen i Kallak och andra orter, och de stora klimatprotesterna som kontinuerligt äger rum runt om i världen är kamp som visar vägen.
Rättvisepartiet Socialisterna säger:
• Kamp för omedelbar grön omställning av hela samhället: produktion och distribution av varor och tjänster, bostad, energi, transport med mera.
• Massiv satsning på, forskning om och utbyggnad av gröna energikällor.
• Stoppa skövlingen av artrik och biologiskt värdefull natur för privata företags och de rikas intressen. Bevara och främja mångfald och artrikedom.Grön omställning av jord- och skogsbruk.
• Närproducerad, småskalig och grön produktion av mat – reducera animalieproduktionen och ställ om produktionen till vegetabilier. Kamp för bättre arbetsmiljö och -förhållanden för anställda inom animalie- och vegetabilieindustrier.
• Snabbtåg och stora satsningar på kollektivtrafik, inklusive att göra den gratis, istället för motorvägar och utökad bilism. Förbud mot bensin och diesel i nyproducerade fordon.
• Förstatliga de stora energibolagen, livsmedelsindustrierna, bankerna och storföretagen under demokratisk kontroll och styre underifrån för att möjliggöra en grön planerad klimatsmart ekonomi utifrån människors och naturens behov – för jobb, bostad, välfärd och trygghet för alla.
