COP26: Makthavarna har inga lösningar

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

När klimattoppmötet COP26 i Glasgow drar igång nästa vecka står mycket på spel. Dagliga larmrapporter om den akuta och förvärrade klimatkrisen gör att nog inte ens den mest inbitne klimatförnekaren längre kan hävda något annat. Men makthavarna – politiker, näringslivet etc – har uppenbart inga lösningar. Snarare verkar det vara tvärtom.

Det mest uppseendeväckande inför COP26 är kanske de läckor som brittiska BBC kom över den 22 oktober, som visar hur flera stora stater lobbar för att radera flera viktiga rader i IPCC:s så kallade ”bedömningsrapporter”, som regeringar har som underlag när de fattar sina klimatåtgärder.
Länderna som nämns är bland andra Saudiarabien, Japan, Indien, Norge, Australien, Argentina och Brasilien. Alla dessa länder har stora intressen i att upprätthålla olika klimatskadliga industrier, som fossilindustrin och animalieindustrin.
Exempelvis tycker en rådgivare till det saudiska oljeministeriet att ”fraser som ’behovet av skyndsamma och snabbare handlingar för att bromsa utvecklingen på alla plan’ borde raderas från rapporten”.
Men det är bara ett exempel. Flera andra staters olika rådgivare och lobbyister menar att kolenergi måste finnas kvar ”i årtionden” och att koldioxidlagring (CCS) måste få massivt utrymme så att slutsatsen i rapporten om att ”fokus på att få ner koldioxidutsläppen i energisektorn måste handla om att snabbt gå till nollutsläppkällor och aktivt fasa ut fossila bränslen” kan strykas. 
CCS finns naturligt i världens skogar som skövlas i rekordtakt på grund av kapitalismens parasitära karaktär och behov av att ständigt expandera marknaderna. Det är högst osäkert om den CCS-teknik som diskuteras är en gångbar metod, och det är i vilket fall vanskligt att sätta sin tilltro på framtida lösningar när det finns nutida lösningar. Ett stopp på skogsskövling och att massplantera nya träd exempelvis.
Lobbyisterna från Opec (organisation för oljeproducerande länder) menar också att stycket ”lobbyaktivism, som skyddar vinstdrivande modeller, förhindrar politiskt agerande” ska strykas, vilket kanske inte är så förvånande att vinstjagande lobbyister tycker.

Att politikerna får underkänt på alla plan när det kommer till klimatåtgärder syntes inte minst här i Sverige i söndagens Agenda, när representanter för riksdagspartierna frågades ut om sina klimatplaner. De inbjudna klimatforskarna gav politikerna underkänt på alla plan (i form av röda och gula kort som visades upp) om hur landet ska nå målet om nettonollutsläpp av växthusgaser till 2045.
Climate Change Performance Index utvärderar de 57 största ekonomierna i världen utifrån deras klimatåtgärder. Att Sverige där hamnar högst av alla länder, trots att de svenska klimatåtgärderna är ”spretiga”, ”inte når målen snabbt nog”, ”för långsamma” med mera, säger mycket om hur undermåligt klimatarbetet i resten av världen är.

I USA har president Joe Biden lovat att de nu är ”tillbaka i klimatarbetet”. USA är åter med i Parisavtalet och hade ett virtuellt klimattoppmöte från Vita huset på Earth Day – signalpolitik som inte har något konkret i sig. Det konkreta ser också ut att skäras bort. 
Demokraternas infrastrukturpaket på 3,5 biljoner dollar, som från början bland annat innehöll ett klimatprogram för grön omställning på 150 miljarder dollar, förväntas krympa till 2 biljoner dollar och klimatprogrammet helt skäras bort för att tillmötesgå ”centristerna” i partiet.
Även om det föreslagna klimatprogrammet i sig inte är närapå tillräckligt för att möta klimatets behov säger det något om hur lättvindigt man tycks rata klimatet till förmån för andra saker.
Det är en konstant obeslutsamhet och ovillighet till att lösa klimatkrisen, eftersom det inskränker kapitalisternas vinster med enorma intressen i mängder av klimatförpestande industrier, industrier och vinster som etablissemangets politiker dessutom själva gynnas av. Ruttet är bara förnamnet.

Systemet och dess representanter agerar för att rädda sina egna intressen; vinstintressen och maktintressen, inte klimatet.

Liknande ser det ut från de flesta stater och regeringar. Kina står för över en fjärdedel av världens totala utsläpp av växthusgaser och har sedan 2006 markant ökat sina utsläpp. Ändå menar Xi Jinping att utsläppen inte har nått sin topp – 2030 kommer de nå sin ”peak”, för att sedan vända neråt (dock sägs inte hur) för att bli ”koldioxidneutrala” 2060.
Just nu byggs det nya kolkraftverk i Kina, som redan är en av världens största användare av kolkraft. Kolkraft är en otroligt smutsig och förorenande energikälla, vilket rimmar illa med alla slags ansträngningar för att rädda klimatet.
Överlag är nästan alla ländernas förslag inte konkreta, och om de är det är de otillräckliga. Handel med utsläppsrätter stoppar inte utsläppen. Kärnkraft är ingen säker eller grön energikälla. Elektrifiering av transporter kräver enorma mängder ädelmetaller, mer än vad det finns av dessa ändliga resurser.
Men främst och värst agerar systemet och dess representanter för att rädda sina egna intressen; vinstintressen och maktintressen.

Som Greta Thunberg precist uttryckte det häromveckan:
– Mina förväntningar [om COP26] är att vi kommer få höra löften som om man tittar på detaljerna är mer eller mindre meningslösa. Och saker kommer att fortsätta vara som innan. Klimattoppmötena kommer inte att leda till någonting om det inte är ett stort, massivt tryck utifrån.
Det tryck och den ilska som finns globalt över klimatsituationen måste kanaliseras till ett konkret motstånd. Det räcker inte med att vädja till makthavarna att ”tänka rätt” – de struntar helt i det. De struntar ju till och med i vad all forskning säger.
International Socialist Alternative (ISA, den socialistiska international som Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av) kommer att vara en aktiv del i de stora protester som kommer att äga rum i samband med COP26. Vi för fram åtgärder som skulle vända den nuvarande klimatförgörande trenden.
Men då krävs det ett uppbrott med kapitalismen och en enad kamp av arbetare, fackliga, ungdomar, klimataktivister med många flera för ett socialistiskt system. Ett system där världens banker, storföretag, energibolag med mera ställs under demokratisk kontroll och styre underifrån för att möjliggöra den gröna omställning som så akut behövs genom en demokratiskt planerad ekonomi. Ett system som utgår från människans, djurens och naturens behov, inte som idag där några enskilda kan göra enorma vinster medan alla andras lidande bara blir värre.