COP28 en absurd urspårning för FN:s klimatförhandlingar

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

”Jag kan inte nog betona att tiden börjar rinna ut. Oåterkalleliga klimatvändpunkter ligger oroväckande nära. Vi kan antingen rädda vår värld eller döma mänskligheten till en helvetisk framtid”, har FN:s generalsekreterare Antonio Guterres sammanfattat det vetenskapliga budskapet inför FN:s tjugoåttonde klimatmöte, COP28, i Förenade arabemiratens huvudstad Dubai. Dessvärre är det inget som talar för att COP28 ska manifestera något annat än ett fiasko för FN:s klimatförhandlingar.

Att världen massivt misslyckas med att få grepp om klimatkrisen är budskapet i den senaste rapporten från United Nations Framework Convention on Climate Change, som nu praktiskt taget ser möjligheten gå upp i rök att begränsa uppvärmningen till 1,5°C och de accelererande klimatkatastrofer som detta innebär.
Klimatforskarna varnade tidigare i år för att världen med 66 procents sannolikhet för första gången kan uppnå 1,5°C redan innan 2027. Detta har understrukits av att det redan till början av oktober i år, med extra skjuts av ökad styrka i väderfenomenet El Niño, registrerades 86 dagar med temperaturer som översteg förindustriella nivåer med 1,5°C. September var den varmaste registrerade månaden någonsin, med globala medeltemperaturer på 1,8°C över förindustriella nivåer.
Men El Niño är bara en förstärkande faktor. Efter en tillfällig dämpning under covidpandemin ökade utsläppen av växthusgaser åter mellan 2021 och 2022. Det betyder enligt den Emissions Gap Report 2023 från FN som publicerades i november att världen är på väg mot en uppvärmning av 3°C innan detta århundrades slut.

På COP28 är det tänkt att en global inventering (Global Stocktake) ska göras för första gången som visar hur världen hittills har lyckats eller misslyckats med en färdplan i linje med Parisavtalet som kan begränsa uppvärmningen till så nära 1,5°C som möjligt. Enligt rapporten State of Climate Action 2023 är de åtgärder som världens länder hittills har vidtagit ”bedrövligt otillräckliga”.
Medan takten i åtgärderna i drygt hälften av indikatorerna måste mer än fördubblas redan detta årtionde pekar sex viktiga indikatorer käpprätt åt fel håll. Medan andelen sålda elfordon på fyra år har ökat från 1,6 till 10 procent anses vara en ljuspunkt (den enda) fördubblades världens offentliga subventioner av fossila bränslen mellan 2020 och 2021 till den högsta nivån på ett årtionde. Samtidigt fortsatte avskogningen i en omfattning som under 2022 motsvarade Kroatiens yta.
För att uppnå de nödvändiga etappmålen till 2030 skulle det enligt samma rapport krävas en dramatiskt ökad takt i utbyggnaden av sol- och vindkraft från 14 procent till 24 procent om året. Kolet skulle behöva fasas ut sju gånger snabbare än idag.
Inget sägs om det snabbt växande sabotage mot klimatmålen som utgörs av krig och militär kapprustning. Enligt Global Landscape of Climate Finance 2023 uppgick världens grovt otillräckliga årliga finansiella klimatkostnader (flöden) till
1 300 miljarder dollar 2021/2022, vilket kan jämföras med att världens militära utgifter lågt räknat uppgick till 2 240 miljarder dollar 2022.

De åtgärder som världens länder hittills har vidtagit är ”bedrövligt otillräckliga”.

I takt med att regeringarna och företagen allt mer uppenbart blundar för nödvändigheten att minska utsläppen talar de alltmer om att istället kompensera de fortsatta utsläppen med åtgärder för att fånga upp och lagra koldioxid ur atmosfären i skog och mark, berggrund och havsbottnar och nå netto-noll genom sådana ”negativa utsläpp” (Carbon Capture and Storage, CCS).
Hittills handlar det mest om biologiska metoder med hjälp av skogsplanteringar och biomassa. Hur absurt och lättvindigt världens regeringar hanterar klimatfrågan visas av den senaste Land Gap Report, som talar om att det i klimatplanerna från rika och utsläppsledande länder ingår totalt orealistiska åtgärder i häpnadsväckande skala som att restaurera mark (hälften) eller uppodla skog (hälften) någon annanstans på 1 miljard hektar mark! Det är totalt sett en yta som är större än Indien, Sydafrika, Turkiet och EU tillsammans!
En värsting även i detta sammanhang är faktiskt Förenade arabemiraten (UAR), värdlandet för klimatmötet COP28, som i 20 års tid låtit gas som man inte har kunnat fånga upp brinna varje dag.
Under ledning av Sultan Al Jaber, som inte bara är ordförande för COP28-mötet utan också vd för det statliga oljebolaget Adnoc, planerar oljestaten att kompensera en fortsatt stor utbyggnad av olja och gas med plantager i Afrika. På 10 procent av Liberias landyta och liknande ännu större investeringar i skog och mark i Tanzania, Zambia, Zimbabwe och Kenya planerar Förenade arabemiraten att plantera eller bevara skog på en yta som är lika stor som halva Sveriges.
Det är dessutom projekt som mycket sällan skapar några reella utsläppsminskningar. Dessa planer på extremt stora planteringar kolliderar också tvärt med kraven på matsäkerhet, hållbara ekosystem och lokalbefolkningars rättigheter.

Lika stort är glappet mellan prat och realism när det kommer till teknisk infångning och lagring av utsläpp. Enligt en forskarrapport från University of Oxford pekar trenderna mot att detta skulle behöva ökas 30 gånger till 2030 och 1 300 gånger mer än hittills till 2050.
– Det stora problemet är hur det ska finansieras. Företag kan inte göra vinst på att permanent lagra koldioxid under jord, och hittills har regeringar inte precis hoppat upp och ner av glädje över att få pumpa in pengar i klimatarbete, säger en av forskarna bakom rapporten till Dagens Nyheter.
För att klara klimatmålen skulle enligt en lång serie vetenskapliga studier det mesta av kända reserver behöva stanna i marken. Men enligt data från Global Oil and Gas Exit List (Gogel), som beskriver aktiviteterna för mer än 1 600 företag med 95 procent av den globala produktionen, struntar de i varningarna från världens klimatforskare.
Enligt statistik som bygger på Internationella Energimyndighetens (IEA) kan ingen ny produktion av olja och gas ske efter 2023 om 1,5C-målet ska nås. Ändå ska alltså den Adnoc-chef som basar för ett av världens tre största netto-noll-spräckande bolag, vid sidan av Saudi Aramco och QatarEnergy, leda COP28 i Dubai.
Enligt Gogel-rapporten har 170 miljarder dollar investerats i jakten på nya reserver av olja och gas sedan 2021. 96 procent av de 700 företag som arbetar med detta har fortsatt i samma spår, samtidigt som mer än tusen bolag planerar nya pipelines för gas, gaseldade kraftverk och exportterminaler för flytande naturgas (LNG).

”COP28-värden UAE har världens största klimatförstörande oljeplaner”, sammanfattar en talande rubrik i brittiska The Guardian.
Men mot denna absurda urspårning av FN:s klimatförhandlingar har ingen enda av världens kapitalistiska regeringar, banker eller storföretag haft så mycket som ett pip av invändningar. För vad skulle hända på världens finansmarknader om plötsligt biljoner av de dollar som har investerats i huvuddelen av den kapitalistiska världens energisystem plötsligt skulle visa sig vara inget värda?
Lägg till det Oxfams rapport inför klimattoppmötet COP28, Climate Equality: A Planet for the 99%, som förklarar att det är de en procent rikaste som står för lika mycket av de föroreningar som hettar upp planeten som två tredjedelar av mänskligheten och fatta att bara revolutionära, demokratiska och socialistiska förändringar kan rädda chansen till ett anständigt liv för kommande generationer.