Corona och förvaren: ”Fem-sex i samma rum”

av Ann-Christine Holmström // Artikel i Offensiv

Offensiv har fått chansen att intervjua ”Kalle” som sitter i förvar i Märsta i väntan på utvisning. Han är uppvuxen i Iran, men har sina rötter i Afghanistan och tillhör folkgruppen hazarer, en förtryckt minoritet. Han kom till Sverige 2015 och har nu fått avslag tre gånger. Coronaviruset, som breder ut sig alltmer, gör honom jätteorolig då han tillhör en av de riskgrupper som gör honom mer mottaglig än andra.

Kalle riskerar att bli deporterad till Afghanistan; hans familj finns i Iran. Han känner stor oro över om han ens kommer att överleva på grund av sin nedsatta hälsa, men det är också andra saker som gör det svårt för honom att leva där, däribland att han har konverterat till kristendomen. 
Afghanistan tar inte emot återvändare som kommer ifrån Sverige på grund av covid-19. De blir tvungna att stanna på förvaren. Den svenska polisen ska undersöka om det finns stöd i lagen att hålla människor i förvar då Afghanistan inte tar emot. 

Vilken information har ni fått om coronaviruset?
– Jag sitter på en avdelning med 25 andra. De som är sjuka har flyttats till en annan avdelning. Personalen har förklarat att personer är sjuka och har försökt att lugna de som bor där. De säger att de isolerar de sjuka i två veckor och sedan om de är friska kommer de tillbaka, annars blir det sjukhus. 
– Det är personalen som är farliga för oss; vi sitter inlåsta och sprider inte smittan lika mycket som personalen som går hem efter jobbet.

Finns det möjlighet att skydda sig från sociala kontakter? Eget rum, egen toalett och dusch, och så vidare?
– Nej, vi sover fem-sex personer tillsammans i samma rum. Vi har tre-fyra toaletter att använda på 25 personer. När vi är så många som delar rum är det lätt att sprida smittan. Men tvål och handsprit finns åtminstone tillgängligt, och det finns tre sköterskor för alla avdelningar. 

Hur länge har du varit på förvar?
– Jag har varit i förvar i nästan tio månader. De har försökt utvisa mig tre gånger, men det gick inte eftersom jag var så sjuk. Jag har en sjukdom som upptäcktes 2015, och 2018 gick jag till en läkare och då var det allvarligare. Jag kan inte få den operation jag behöver då jag sitter i förvar och ska utvisas. Om jag hade uppehållstillstånd hade jag fått min livsnödvändiga operation. 
– Jag är rädd för att berätta saker, för jag vill inte att min situation ska förvärras. Det går inte att lita på alla, och jag sover inte bra.

Varför sökte du asyl?
– Jag är född i Iran och har aldrig varit i Afghanistan. Jag kom till Sverige för att få ett bättre liv och har konverterat till kristendomen. Därför är det farligt för mig att återvända.
– Jag hoppas att Sverige hjälper mig. Nu behöver jag en operation och jag hoppas att Sverige kan hjälpa mig. Jag har studerat på byggnadsprogrammet och vill jobba och börja leva mitt liv, ett normalt liv. 

Du nämnde att du är sjuk. Tar man hänsyn till det nu när det är så stor smittorisk? Blir du erbjuden ett eget rum?
– Nej, jag har bett om ett eget rum eftersom jag är rädd att bli sjuk. Men eftersom det inte finns plats får jag inte det. Fyra är just nu smittade här, och de är isolerade i dagsläget. 
– Det är tydligt att personalen bestämmer; vi kan inte göra något. De kan lätt flytta folk. En kille pratade lite för högt för någon dag sedan och senare blev han förflyttad till häktet. Vi är rädda för repressalier. 

Vi socialister säger amnesti nu – låt folk söka asyl, sluta deportera människor till krig. Låt människor studera och skaffa sig arbeten, låt människor börja leva.