Coronakrisen: Kapitalismen kostar liv

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Coronakrisen har avslöjat kapitalismen. På ett brutalt sätt har de skador som nyliberalismen orsakat samhället framträtt. Nedskärningar och marknadsstyrning av vården tillsammans med bristande eller inga beredskapsplaner- och -lager har kostat liv och hämmat smittbekämpningen.
Till det ska läggas att regeringar och myndigheter världen över alltför länge underskattade smittorisken och väntade med åtgärder för att inte äventyra ”business as usual”.

I tisdags morse hade antalet smittade i världen ökat till 1,32 miljoner människor och 74 087 människor har dött, enligt nyhetsbyrån Reuters den 7 april. I Sverige fortsätter kurvan över antalet smittade och döda att stiga snabbt uppåt och ytterst allvarligt är att smittan fortsätter att spridas på landets äldreboenden, särskilt i Stockholmsregionen.
Det var när smittan fick spridning på Spaniens äldreboenden och vårdhem, varav de flesta är underbemannade och två av tre är i privat regi, som antalet infekterade och döda började öka i en mardrömslik takt.

Den akuta bristen på skyddsutrustning är global och förvärras av marknadens kaos och vinstjakt som exempelvis fått priset på ansiktsskydd att nära tiodubblas. Den nationalistiska huggsexa som följt, istället för den globala samordning och koordinering som krävs, har inneburit att skyddsutrustning auktioneras bort till högstbjudande, vilket särskilt drabbar fattiga människor och länder. 
”Vid flera tillfällen har färdiga beställningar till länder köpts upp av andra eller beslagtagits innan de nått sitt mål. Redan lastade fraktflyg har tvingats lasta av när de inte fått tillstånd att lyfta”, rapporterade Sveriges Radio i början av veckan.
Enligt det italienska läkar- och tandläkarfacket FNOMCeO skulle de flesta av de mer än 80 läkare som har dött i coronavirus levt idag om de haft adekvat skyddsutrustning.
– Hemtjänstpersonal arbetar hos coronasmittade äldre oskyddat, varnade läkaren Lotta Grönwall Lindholm i Expressen den 4 april efter att vårdcentralens hemsjukvårdsteam vid ett besök hos en patient som misstänkts vara smittad samtidigt ”träffat personal från hemtjänsten på plats – utan skyddsutrustning”.

I förra veckan lades ett skyddsstopp i hemtjänsten i Kiruna när personal fick jobba utan skyddsutrustning hos en brukare vars anhörig hade coronasymptom (att personen var smittad bekräftades senare). Motvilligt gick cheferna med på att brukaren tillfälligt flyttades till ett annat boende och Arbetsmiljöverket hävde stoppet.
Men nu har två anställda på hemtjänstens larmcentral i Kiruna insjuknat och Kommunals huvudskyddsombud överväger att göra en anmälan mot kommunen. Även på Östra sjukhuset i Göteborg lades ett skyddsstopp i förra veckan av fackförbundet Kommunal. Efter löften om åtgärder hävdes skyddsstoppet.
Skyddstopp är ett av de få lagliga medel som skyddsombud och facken kan använda om de anställdas liv eller hälsa är i omedelbar fara. Men i detta nödläge kan även arbetsvägran bli nödvändig för att skydda liv och hälsa.
S-MP-regeringens strävan att utnyttja krisen för att ge sig själv större makt och befogenheter måste kraftigt avvisas. Toppstyrning och speciallagar som i hög grad minskar det demokratiska utrymmet är ett hinder för den totala omställning som krävs och som inte kan göras utan demokratisk kontroll och styrning från anställda, fack och andra berörda organisationer.

Inte bara högerpartiernas ungdomsförbund (Muf, Cuf, Luf och KDU) har anledning att känna stor oro över att ”Socialismen gror i skuggan av coronakrisen”, vilket var rubriken på deras gemensamma debattartikel i Aftonbladet. 
Under krisen har regeringen och högerpartierna tvingats genomföra åtgärder som går på tvärs mot den egna politiken som exempelvis att öka stödet till kommuner och regioner, ordna fler intensivvårdsplatser, ge högre lön till vårdanställda, öppna a-kassan och ta bort karensdagen.
”För Socialdemokraterna kommer det att bli mycket svårt att backa ur den expansiva krispolitiken när staten nu får en större roll i ekonomin”, skrev Viktor Barth-Kron i Expressen den 5 april. 
Men Socialdemokraterna, såväl som övriga partier, och kapitalisterna kommer att försöka backa tillbaka till åtstramning så fort tillfälle ges – alla kommer de att sträva efter att övervältra krisens alla kostnader på arbetarklassen. Sant är dock att detta blir mycket svårt och även omöjligt till följd av det motstånd som detta kommer att möta i form av en kamp som fått extra kraft från den förändrade medvetenhet och antikapitalism som gror i krisen.
Mer än något annat visar dagens kris på behovet av socialistisk omvandling – att kapitalismen sätts i karantän.