Covid-19: Ett resultat av kapitalistisk matproduktion

av Keishia Taylor, Socialist Party — ISA i Irland // ur veckotidningen Offensiv

Covid-19-utbrottets ursprung spårades initialt  till myrkottar som sålts på Wuhans så kallade våtmarknad. Viruset tycks dock i tysthet ha spridits i lokalsamhället sedan oktober eller november förra året innan det klassades som ett nytt virusutbrott i december. SARS-CoV-2 är ett zoonotiskt virus, det innebär att det förts över till människor från någon annan art, antingen direkt från fladdermöss eller via någon mellanliggande värd, som t ex djur som transporterats till riskfyllda våtmarknader. SARS-viruset ursprung spårades exempelvis till sibetkatter som förts till Guangduongs våtmarknader år 2002.

På asiatiska våtmarknader bedrivs ibland handel med olika levande tama såväl som vilda djur, som hålls i tätt sammanpackade burar som staplas ovanpå varandra, och som ofta slaktas på stället med begränsad tillgång till kylförvaring och bristande avrinning. Djurens immunförsvar försvagas av de stressfyllda förhållanden under vilka de hålls, och sammanstrålningen av en unik kombination av arter och patogener [smittbärande mikroorganismer, ö a] innebär att muterande virus lätt sprider sig från en art till en annan.

Djuren på dessa marknaderna kommer ifrån såväl alltmer industrialiserade företag som från småskaliga jordbruk och viltjakt. Denna lukrativa industri som värderats till 76 miljarder euro, har backats upp av regimen och ursäktats med att den skapar miljoner jobb i fattiga områden.

Vilda djurarter som myrkottar, ormar och indisk palmmård/sibetkatt konsumeras endast av de välbärgade som lyxföda, kosttillskott och statussymboler – inte av vanliga arbetare. Det har varit en ström av protester på den kinesiska sociala medieplattformen Weibo mot vilthandeln under användandet av hashtaggen #RejectGameMeat, som också bekämpar den vidskepelsen som finns om animalieprodukter påstådda medicinska egenskaper. Till följd av covid-19-utbrottet och opinionens påtryckningar har vilthandeln kommit att omfattas av regleringar, men dessa restriktioner är i likhet med det temporära förbudet efter SARS-epidemin 2002 av begränsad omfattning och det är osäkert hur länge de varar.

De storskaliga viltfarmerna är ofta lokaliserad i utkanterna av bebodda områden, på gränsen till skogar och vildmark. Framträdandet av nya patogener tenderar också i allt högre grad att äga rum där människor, i form av storföretag och kapitalistiska regeringar, drastiskt förändrar landskapet, förstör skogar, intensifierar jordbruket, bedriver gruvbrytningsverksamhet, samt bygger vägar och anlägger bosättningar, i första hand jordbruksindustrier. Till exempel matvaruindustrins globala förstörelse av regnskogarna (köttindustrin är ansvarig för 65 procent  av regnskogsförstörelsen) medför att arbetare flyttas till dessa livsmiljöer och tränger undan småjordbrukare längre in i skogarna.

Denna typ av mänsklig aktivitet rubbar ekosystemen, skadar biodiversiteten och skakar loss virus som sedan behöver nya värdorganismer. I synnerhet fladdermöss och råttor är anpassningsbara och överlever ekosystemförändringar och kan bli reservoarer för gamla och nya virus. Dussintals SARS-liknande virus har identifierats i grottor i Yunnan, Kina, av virologen Zheng-Li Shi, och dessa virus kan infektera människor. Mänskligt intrång i urskogar gör att vilda djurarter och de patogener de bär på kommer i kontakt med tamdjur i jordbruket, jordbruksarbetare och andra människor.

Det nya coronaviruset är den sjätte stora epidemin under de senaste 26 åren som har sitt ursprung i fladdermöss, överförda av en rad jordbrukshållna, tama eller vilda jaktbytesdjur, som hästar (Australiens Hendravirus 1994), kameler (MERS-viruset 2012), chimpanser som jagas i bushen för köttet (Ebola 2014), grisar (Malaysias Nipah-virus 1998)och indiska palmmårdar (SARS på de kinesiska våtmarknaderna 2002). Dessa fall borde ha tjänat som varningar i fråga om vidtagande av brådskande åtgärder.

Det nya coronaviruset är den sjätte stora epidemin under de senaste 26 åren som har sitt ursprung i fladdermöss, överförda av en rad jordbrukshållna, tama eller vilda jaktbytesdjur. Dessa fall borde ha tjänat som varningar i fråga om vidtagande av brådskande åtgärder.

Men industrijordbruken är istället villiga att bedriva massiv planetförstörande avskogning, exploatera arbetare med fattigdomslöner och exponera dem för gifter och sjukdomar, samt bereda vägen för virus att sprida sig till mänsklig bebyggelse, allt i profitens namn. Dessa storjordbruk är inom det kapitalistiska systemet tillåtna att förskjuta kostnaderna (ekonomiskt och på andra sätt) till ekosystem, djur, konsumenter, lantarbetare, samt regeringar och skulle inte kunna överleva om de var tvungna att stå för notan själva. Storjordbrukssektorn, som är värd 5000 miljarder dollar, befinner sig i en ”strategisk allians med influensa”, argumenterar evolutionsbiologen Rob Wallace, då den använder sina enorma rikedomar och sin makt för att upprätthålla och fortsätta med dessa farliga och oetiska verksamheter som ger upphov till sjukdomar.

Vinstjakten som är en del av i kapitalismens DNA innebär ett tvång att erövra eller skapa nya marknader, att hela tiden fortsätta att expandera in på okänt territorium, samt omvandla alla resurser till varor och intäkter. Detta leder till exploateringen och förstörelsen av människor, ekosystem och mark i fattigare länder, i första hand genom de avancerade kapitalistiska ländernas enorma kapital, och därigenom till massiv global ojämlikhet. Hundratals miljoner fattiga människor i Afrika och Asien förlitar sig utan tillgång till kylanläggningar på traditionella marknader.

Om vi ska kunna undvika framtida pandemier behöver vi genomföra en dramatisk omorganisation av matvaruproduktionen. Vi måste säkra naturliga habitat och återförvilda naturområden för att farliga patogener ska stanna i naturen och få ett slut på farlig och ohygienisk matvaruproduktion samt gå över till andra distributionsmetoder. Industrijordbruket bör elimineras, vilket också skulle bidra till kampen mot klimatförändringar och antibiotikaresistens, likaväl som att i betydande grad minska riskerna för nya viruspandemier. Vi behöver få till stånd en rättvis övergång till säker produktion av mat och en rättvis distribution till världens befolkning, inklusive trygga och bra jobb. Vi behöver få slut på den motbjudande och barbariska djurhanteringen i matvaruproduktionen.

Industrier och regeringar kommer, med den globala kapitalismen i högsätet, inte att vidta åtgärder som minskar deras vinster och de kommer med all säkerhet inte att genomföra de fundamentala förändringar som är nödvändiga för att förhindra att matvaruproduktionen släpper loss fler dödliga pandemier. De stora jordbruksföretagen måste överföras i samhällets ägo under de arbetandes kontroll så att de kan omvandlas till att tjäna lantarbetares, konsumenters, arbetares och miljöns intressen, med lokalt och globalt samarbete.

Produktionen av något så fundamentalt nödvändigt som mat, som kan få så förödande globala konsekvenser i fel händer, behöver demokratiskt planeras för att möta majoritetens behov, inte lämnas till den ”fria marknadens” anarki. En sådan strävan är helt igenom förnuftig och nödvändig, men den kan inte uppnås under vinstens styre, utan endast i ett socialistiskt samhälle styrt av och för massorna.