Covid-19 globalt: ”En ny och farlig fas”

Av Per Olsson // ur veckotidningen Offensiv

Världen befinner sig just nu i en ”ny och farlig fas” av coronapandemin, varnade världshälsoorganisationens (WHO) generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesusi nyligen. Den berättigade varningen gjordes med anledning av att antalet smittade i världen ökat allt snabbare. Under ett dygn, den 19 juni, ökade antalet bekräftade smittade globalt med över 182 000,  vilket är mer dubbelt så många som det totala antalet rapporterade covid-19-fall i smittans ursprungsland Kina.

Coronapandemin är den värsta pandemi som drabbat världen sedan den spanska sjukan 1918-19 som dödade över 50 miljoner människor och smittade en tredjedel av jordens befolkning.

Sedan den kinesiska diktaturen i januari, efter att till en början försökt mörklägga och censurera uppgifterna om att ett nytt  ”Sars-liknande virus” fått fäste i mångmiljonstaden Wuhan, tvingades vidta drastiska åtgärder för att stoppa fortsatt spridning har coronaviruset (Sars-cov-2) dödat nära en halv miljon  människor i världen. Antalet smittade globalt är ett Sverige – 10 miljoner.

Den kinesiska diktaturen var dock långt ifrån ensam i att negligera eller förneka faran. I land efter land har regeringarnas hållning varit präglad av en i det närmaste kriminell senfärdighet och avsaknad av krisberedskap. ”Det finns inga skäl till oro. Allt är under kontroll.” Det var president Trumps kommentar till de första covid-fallen i USA.

”Vad som verkligen gör mig arg är att inget hände efter att de första fallen registrerats. Inte ens det som hände i Italien fick regeringen att vakna”, som en representant för sjuksköterskornas fack på ett av Madrids sjukhus sa den 20 mars. När åtgärder sedan vidtogs, allt för sent, så motarbetades de av decennier av nyliberal välfärdsslakt, skriande brist på skyddsutrustning och samtidigt avsaknad av masstestning och smittspårning.

Det verkliga antalet döda och smittade är mycket, mycket högre än vad de officiella siffrorna anger. I exempelvis Pakistan där smittan sprider sig i fasansfull hastighet beräknas antalet covid-19-fall vara 3 till 10 gånger högre än vad som officiellt anges.  I Jemen, vars sjuk- och hälsovård slagits sönder av det fem år långa Saudi-ledda bombkriget, kan så många som över 1 miljon människor redan vara smittade med coronavirus. Hittills i Jemen har de miliser som styr i söder rapporterat 900 covid19-fall och i det Houitistyrda norr fyra.

Virusets epicenter har flyttat från kontinent till kontinent och blivit flera. Från Kina till Europa och sedan till USA och Latinamerika, särskilt Brasilien, samt Ryssland. I USA och Latinamerika finns ännu inga tecken på att smittspridningen minskar, tvärtom. Samtidigt ökar antalet smittade mycket snabbt i Sydostasien samt delar av Mellanöstern och nya kluster av smittade upptäcks dagligen i länder som öppnat upp efter en lång tids nedstängning. Om det sistnämnda innebär början till en andra våg eller utgör nya, lokala toppar i den första är för tidigt att säga. Bland epidemiologer, läkare och forskare går åsikterna starkt isär.

Vad som däremot står klart är att många regeringar, efter påtryckningar från storföretagen och spekulanter, avslutat nedstängningen i förtid. I exempelvis USA slogs i juni ett nytt dystert dygnsrekord den 24 juni med 38 115 nya fall. “Kalifornien, Florida  (delstaten riskerar bli smittans nya epicentrum i USA, min kommentar/PO), Arizona och Texas är fyra av de 26 delstater som nu rapporterar fler smittade per dygn. ´Det är alldeles för många, risken är stor att pandemin håller på att bli okontrollbar´, säger en expert” (CNN den 24 juni). Som en följd av den snabba smittspridningen i särskilt södra och västra USA har de amerikanska myndigheterna tvingats införa nya restriktioner. Även i sydöstra Europa införs nya restriktioner sedan smittspridningen börjat öka. Viruset känner inga gränser och alla kan smittas. Men forskningen gjord i USA visar fattigdom och trångboddhet ökar smitt- och dödsrisken.

USA och Brasilien är de två länder med flest bekräftade smittade och döda. Under den senaste månaden tredubblades antalet bekräftade smittade i Latinamerika och Karibien – från 690 000 till över 2 miljoner, varav drygt 1 miljon i Brasilien. Hälsokrisen i kombination med den sociala och ekonomiska krisen som följt riskerar att skapa en ”hungerpandemi” i Latinamerika och Karibien larmade FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO den 16 juni; ”I Latinamerika hotar ett historiskt bakslag för kampen mot hungern. På ett par månader kan 15 års framsteg raderas ut.”.

Viruset känner inga gränser och alla kan smittas. Men forskningen gjord i USA visar fattigdom och trångboddhet ökar smitt- och dödsrisken.

”I avsaknad av effektiva behandlingar eller ett allmänt tillgängligt vaccin räknar vi med att Amerika (Nord- och Sydamerika) under de kommande två åren kommer att drabbas av återkommande covid-19-utbrott”, varnade WHO den 24 juni.

Antalet svältande i världen kan  bli 130 miljoner fler i år. Svälten sker trots ett överflöd av mat när de fattiga inte har råd att äta sig mätta. Nedstängningen, sönderslagna produktions- och leveranskedjor, prishöjningar och protektionism samt klimatförändringar risker sammantaget att skapa den värsta matkrisen på 50 år.

Coronapandemin utlöste en global ekonomisk kris som i många avseenden är värre än 1930-talets ekonomiska depression. Läget för den globala ekonomin har gått från dåligt till värre, sammanfattade den Internationella valutafonden (IMF) i sin senaste prognos som presenterades den 24 juni. Enligt IMF försvinner motsvarande 300  miljoner heltidsjobb i världen under andra kvartalet.

Till skillnad från de så kallade höginkomstländerna har de fattiga länderna ingen eller liten möjlighet att dämpa krisens verkningar med hjälp av massiva stimulans- och stödpaket. Till det ska läggas skuldkrisen. Medan räntorna tendera sjunka under noll i Väst har räntorna på de lån som imperialismen påtvingat de fattiga länderna (låg- och medelinkomstländerna) ökat med 3,5 procentenheter sedan februari. Skulderna kan inte betalas och ska inte betalas.

Coronakrisen är också en kris för nyliberalism och kapitalism som för allt fler avslöjas i all sin destruktivitet. Virusets ursprung är katastrofkapitalismens rovdrift på människor och djur, och virusets effekter förvärras dramatiskt av den nedskurna och privatiserade välfärden. Samtidigt pågår en global kapplöpning efter ett vaccin där forskningen i regel betalas av skattepengar men vinsterna får de privata läkemedelsbolagen.

Talande är att mediebolaget Al-Jazeera nu har en serie programinslag på temat ”Kan kapitalismen överleva coronan?”. De är inte ensamma att resa den frågan.

 – Läkemedel, diagnostisk och medicinsk utrustning som exempelvis respiratorer behandlas som handelsvaror – trots att de håller människor vid liv eller förhindrar att de blir sjuka. Även om en betydande del av den medicinska forskningen finansieras av offentliga medel är det i slutändan oftast den privata läkemedelsindustrin som säljer och distribuerar preparaten. På så vis betalar man som privatperson dubbelt för de läkemedel som tas fram, säger Jason Nickerson, läkare från Kanada, specialiserad på andningsvård, till Läkare Utan Gränsers hemsida den 22 juni.

I händerna på de privata läkemedelsbolagen och på en vinstdriven marknad kommer ett framtida vaccin inte bli tillgängligt för alla. Läkemedelsbolagen måste omedelbart förstatligas.

Talande är att mediebolaget Al-Jazeera nu har en serie programinslag på temat ”Kan kapitalismen överleva coronan?”. De är inte ensamma att resa den frågan.

Trots coronakrisen och alla de inskränkningar i demokratin som gjorts har kampen i många länder nått en ny höjdpunkt, inte minst i USA där kampen mot rasism och polisvåld gett avtryck världen runt.

I dagens kamp gror en ny politiska medvetenhet och antikapitalism. Men kapitalismen kommer inte att gå under av sig själv utan för att avskaffa det vinstdrivna systemet krävs en organiserad och medveten massrörelse med socialistiskt politik och program. Bygget av sådan massrörelse är mer brännande någonsin. En socialistisk värld är inte bara möjligt utan en akut nödvändighet för att säkra en framtidsutveckling som bestäms av människor i samverkan och i samklang med naturen.