av Katja Raetz // Artikel i Offensiv
Totalt har nu nästan 14,000 människor (13,923 personer den 26 april) avlidit med covid-19 i Sverige. Pandemins tredje våg betyder också en mycket hög belastning på intensivvården då fler vårdas på IVA än under andra vågen i vintras.
Enligt EU:s smittskyddsmyndighet ECDC har Sverige under veckorna 14 och 15 i år haft den näst högsta smittspridningen i Europa med 796,49 fall per 100,000 invånare, efter Cypern som har haft 962,38 fall per 100,000. Som jämförelse har Norge under samma tid haft 164,62 och Finland 82,35 fall.
I mitten av april var regionerna Dalarna, Uppsala och Gävleborg särskilt hårt drabbade, som Offensiv skrev om i förra numret, och läget är fortsatt pressat. Även inom vården i Stockholm är situationen ansträngd och beslutet om att skjuta upp all planerad vård för att frigöra resurser för covid-vården har förlängts till 16 maj. Här, precis som i resten av landet, är det inte de fysiska platserna, sängarna eller bristen på högteknologi som är det största problemet, utan bristen på personal, i synnerhet IVA-sjuksköterskor.
Nu är det framför allt Västernorrland som är extra utsatt. Vården närmar sig katastrofläge, som SVT larmade om i slutet av förra veckan.
Under denna vecka hade Västernorrland haft störst smittspridning i hela Europa, enligt tidskriften The Economist. Framför allt Örnsköldsvik har en kraftig smittspridning. Här finns hälften av alla fall i Västernorrland, trots att bara 20 procent av befolkningen bor här.
Regionens smittskyddsläkare Hans Boman uppgav till Expressen den höga andelen jobbpendlare till Umeå samt att det finns stora industrier där folk inte kan jobba hemifrån som del av förklaringen.
Det verkar som att ansvariga överhuvudtaget inte ens funderar på nedstängning av icke-nödvändiga arbetsplatser. Det är nästan hånfullt att på ena sidan uppmana människor till en sorts personlig lockdown och samtidigt tvinga dem till att gå till jobbet, trots att arbetsplatser och pendling dit utgör en grogrund för smittan.
Gymnasieskolorna och högstadieskolorna har nu helt stängts från och med den här veckan och minst fem dagar framåt. Detta efter rapporter om hög smittspridning bland 15-19-åringar. Dock är även smittspridningen hög bland 40-44- och 50-54-åringar.
Samtidigt går personalen på knäna. Efter över ett år med tuffa arbetsförhållanden och på många håll krislägesavtal med långa arbetspass känner sig många slutkörda då ingen ljusning är i sikte.
Dagens Samhälle har sammanställt övertidsnotan för år 2020 och kommit fram att den landar på 3,5 miljarder kronor i extra utgifter för regionerna, en halv miljard mer än året innan. Detta visar pandemins effekter, men det visar också att personalen inte räckte till redan innan pandemin.
Pandemin har avslöjat bristerna i vården i all sin tydlighet, med en vård som blivit en marknad för privata företag att göra vinster på, samtidigt som resurserna inte räcker till.
Trots det har ingenting hänt för att ändra systemet i grunden. Tvärtom har exempelvis regionen i Västernorrland i mars mitt under pandemin presenterat omfattande nedskärningsplaner med bland annat minskat antal respiratorer på Sollefteå sjukhus.
Så sent som i september ifjol var regionledningen i Stockholm beredd att gå vidare med varsel på läkare och undersköterskor som till slut stoppades efter protester.
Vanvården av vården leder till att sjuksköterskor fortsätter att säga upp sig. Istället för en systematisk omställning och planering av vården efter behov där personalen inkluderas presenteras kortsiktiga förslag som nu på Karolinska i Stockholm att anställa grundutbildade sjuksköterskor på IVA.
Det som behövs är ett landsomfattande gräsrotsuppror för att rädda vården och kasta ut marknadslösningar som New Public Management, där också fackföreningar som Vårdförbundet och Kommunal behöver ta sitt ansvar i att organisera motståndet.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.