I ”världens fattigdomscentrum” Nigeria ställer CWI upp i valet som ett socialistiskt alternativ till kapitalismens elände.
Nigeria har under 2018 utsetts till ”världens fattigdomscentrum”. Landet har över 80 miljoner extremt fattiga. I februari nästa år är det val, och för första gången ställer Socialist Party of Nigeria upp. Offensiv har intervjuat Dagga Tollar från CWI Nigeria.
”I förra valet 2015 valdes Muhammadu Buhari till president på löften om förändring, att stoppa korruptionen och öka levnadsstandarden. Han lovade också att stoppa islamistiska Boko Harams terror.
Men inget av detta har infriats, eftersom Buharis politik inte utmanade det kapitalistiska systemet. När oljepriset sjönk rasade landet i ekonomisk recession. 271 industrier har lagts ner under Buhari, många inom textilbranschen. Arbetslösheten ökar, liksom priserna och fattigdomen.
Minimilönen har sedan 2011 legat på 18 000 naira i månaden. Det är 449 kronor, vilket är under FN:s mått för extrem fattigdom, två USA-dollar om dagen, vilket blir 570 kronor i månaden. Men ofta betalas inte ens denna minimilön ut. Majoriteten av landets 36 delstater släpar efter med lönerna.
Det gör att Nigeria under 2018 fick titeln ’världens fattigdomscentrum’. 86,9 miljoner människor, nästan halva befolkningen, lever på under två dollar [18 kronor] per dag, fler än i Indien. Fattigdomen ska jämföras med samhällets toppar – en senator i parlamentet tjänar motsvarande 1,75 miljoner kronor i månaden!
Den sociala nöden uttrycks också i att Nigeria är det land i världen där flest barn och unga inte går i skolan, 13,2 miljoner barn. Dödligheten bland spädbarn och mödrar vid födelsen är den näst högsta i världen.
Efter fem kvartal med negativ tillväxt väntas ekonomin växa igen, men bara med 1,9 procent. Det är långt under befolkningsökningen – BNP (hela ekonomin) per capita fortsätter att minska.
Buharis regering har försökt att hålla igång ekonomin genom att öka utgifterna. Men även dessa projekt är en droppe i havet, som mest gynnat multinationella byggbolag. Utgifterna har finansierats av lån, vilket gjort att statsskulden ökat kraftigt. Idag går hälften av statens inkomster till att betala skulderna.
Eftersom oljepriset har fallit, från 86 dollar [780 kronor] per fat i slutet av september till under 60 dollar [544 kronor] i december, rasar statens inkomster. Landets arbetande befolkning kommer att få ännu tyngre bördor.
Buhari har inte heller levererat fred. Tidigare i år proklamerade han att Boko Haram hade besegrats. Men bara under de senaste veckorna har över 100 personer dödats i attentat utförda av dem.
Våldet har också ökat i centrala delar av landet, i konflikter mellan herdar och bönder. Jordstriderna orsakas av torkan och ökenspridningen. Herdarna har hand om boskapsjordar som ägs av rika, som beväpnar dem för att ta över jord. Bofasta bönder dödas och deras jord tas över. Staten gör ingenting i dessa konflikter.
Democratic Socialist Movement (CWI i Nigeria) står för ett socialistiskt jordbruksprogram, med massiva statliga investeringar under demokratisk kontroll.
Besvikelsen och missnöjet mot Buharis regering har lett till ökade protester och kamp. Hårda strider pågår mot elbolagens ”galna räkningar”, där hushållen tvingas betala fastän ingen el levererats. Elnät och -bolag privatiserades för fem år sedan, med löften att öka tillgängligheten och sänka priserna.
Men fortfarande är det vanligaste att bara ha el under 2-3 timmar per dag. I bostadsområden organiseras kamp, ofta under ledning av kvinnor, mot att betala för mörker. Räkningarna kan vara så höga som 10 000 naira [250 kronor] i månaden, alltså mer än halva minimilönen.
CWI i Nigeria och Socialist Party of Nigeria (SPN) deltar i kampanjerna och driver krav på återförstatligande av elbolag och nät.
2018 har också sett ett uppsving för strejker och arbetarkamp, den viktigaste kraften för att vinna segrar mot regering och kapital. I september genomfördes en tre dagars varningsstrejk för höjd minimilön, organiserad av de tre landsorganisationerna Nigeria Labour Congress (NLC), Trade Union Congress (TUC) och United Labour Congress (ULC). Kravet var en höjning till 65 000 naira i månaden (drygt 1 600 kronor).
Eftersom regeringen inte reagerade utlystes en ny strejk till den 5 november. Till denna var förberedelserna de mest omfattande sedan den stora generalstrejken 2012. Den 30 oktober genomfördes massmöten inför strejken. Från exempelvis flygplatserna rapporterades att arbetarna skulle sova över där för att inleda strejken direkt.
Regeringen kände trycket och inledde förhandlingar med fackledningarna. Efter 11 timmar nåddes ett avtal som skulle ge 30 000 naira [750 kronor]. Fackledningarna avblåste strejken, men trycket underifrån märktes på att många arbetare ändå strejkade den dagen.
Guvernörerna, som styr delstaterna, deklarerade omedelbart att de inte ”har råd” med den nya minimilönen. Det visar att det kommer att krävas fortsatt enad och utökad kamp för att tvinga igenom höjningen. Det är ingen tvekan om att staten skulle ha råd, även med en höjning till ursprungskravet på 65 000 naira, och ändå kunna betala för upprustning av skolor, sjukvård och infrastruktur som vägar och el.
DSM och SPN deltar fullt ut i de fackliga striderna. Det gäller även lokalt, där arbetare på företaget Summal i Ibadan, vann rejäla eftergifter efter tre dagars kamp under ledning av DSM-kamrater.
Studenter i Education Rights Campaign, som leds av DSM-medlemmar, var i december aktiva för att stödja universitetslärarnas strejk, som pågått över en månad. Kraven gäller både löner och ökade resurser till utbildningen. De har också vunnit att avstängningen för Omole Ibukun, från OAU-universitetet sedan han lett kamp för bättre villkor, har upphävts.
Ett problem för kampen är de fackliga ledningarnas motvilja att organisera verklig kamp, samt att fackföreningarna har få medlemmar.
Efter tre års kamp – i domstolar och politiska protester – blev Socialist Party of Nigeria i början av året äntligen officiellt registrerat. SPN kommer att ställa upp med 20 kandidater i valen: guvernörsvalet i Oyo, elva valkretsar i Lagos, Oyo, Osun, Ogun och Cross Rivers, plus åtta olika poster i huvudstaden Abuja.
SPN är fortfarande ett nytt parti med begränsade resurser, och ställer därför inte upp i presidentvalet. I det första valet partiet ställt upp i, ett fyllnadsval till guvernör i Osun, nådde SPN blygsamma 391 röster. Det var fler än det betydligt mer kända Labourpartiet, som funnits sedan 2007. SPN:s valkampanj nådde ut med ett socialistiskt budskap till många bostadsområden och grupper.
Det är första gången som CWI-medlemmar kan ställa upp i val med sitt eget program och eget partinamn. För drygt 10 år sedan kandiderade CWI-medlemmar för National Conscience Party (NCP), med goda resultat.
Om SPN skulle vinna något mandat skulle det innebära ett nytt steg i klasskampen i Nigeria. Men målet är inte bara att vinna poster, som är mycket svårt, utan att sprida socialistiska idéer och mobilisera arbetare och förtryckta för ett sådant program, för att ta makten och upprätta ett demokratiskt socialistiskt samhälle.
Valen i Nigeria är mer eller mindre riggade. De två dominerande partierna, APC som Buhari tillhör och PDP som hade presidentposten innan honom, bjuder över varandra genom att dela ut pengar och gåvor till väljare. Politikerna hoppar också regelbundet mellan dessa partier.
Våra kandidater ställer upp för att representera arbetare, unga och studenter, och lovar om de väljs att leva på en medellön i offentliga sektorn. SPN är ett bredare och tydligt socialistiskt parti, bildat av DSM, som en revolutionär marxistisk organisation och sektion av CWI. Vi bygger båda. På det senaste mötet med representanter för SPN i hela landet genomfördes en insamling på 280 000 naira [7 000 kronor] till valkampanjen.
Efter valet kommer situationen att skärpas, oavsett vem som blir president. Den ekonomiska krisen ger lite utrymme för en regering som lyder de kapitalistiska spelreglerna. Det mest troliga är att nya attacker på de allra fattigastes villkor är att vänta. Vårt perspektiv är därför att kampen underifrån kommer att öka, att perioden efter valet blir en tid av masskamp.”
OBS! Den vill stödja DSM:s arbete i SPN:s valkampanj kan skicka ett bidrag till Offensiv, swisha till 123 240 32 85. Skriv Nigeria som meddelande.
