Dags att utmana klimatpolitiken som ingenstans leder

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Varningssignalerna kan inte vara tydligare. Varken Stockholm, Oslo eller Helsingfors har ännu haft en enda dag med minusgrader sedan årsskiftet i en värld som den senaste 12-månadersperioden återigen har varit varmare än vad som någonsin tidigare har uppmätts.

Ändå presenterade den svenska regeringen, som påstår sig vara världsbäst i klimatfrågan, strax innan jul en handlingsplan i 132 punkter som miljöministern Isabella Lövin (MP) själv säger inte alls räcker för att nå Sveriges egna (alltför lågt satta) klimatmål om noll i nettoutsläpp först 2045. 
Till råga på eländet har regeringen nu också utnämnt ”bocken till trädgårdsmästare” genom att tillsätta den före detta Säpo- och Migrationsverketchefen Anders Danielsson, idag landshövding i Västra Götaland, som klimatutredare med uppdraget att föreslå hur all svensk lagstiftning ska klimatanpassas. 

Hur illa detta bådar visas av att Danielsson inte ens hunnit börja sitt arbete innan han i en TT-intervju den 16 januari återigen gav tummen upp för den utbyggnad av Preemraff i Lysekil som han sedan tidigare står bakom som ordförande i Västra Götalands länsstyrelse.
”Som länsstyrelse förstår vi å ena sidan att om man går från 1,7 miljoner ton i CO2-utsläpp till 2,7 miljoner ton som de vill göra – då blir de ackumulerade utsläppen gigantiska. Men vi måste göra detta för att sen kunna reducera ned till noll 2045”. 
Med detta uttalande om en verksamhet som skulle bli Sveriges i särklass största utsläppskälla visar Danielsson tydligt i vilken katastrofal riktning det pekar, trots att han själv erkänner att: ”Hade jag bara tagit in miljöaspekterna och ingenting annat, då hade det blivit ett annat yttrande”.
Att regeringen, trots att den i sitt eget klimatpolitiska ramverk säger att utsläppen (för att nå sina egna alltför lågt satta mål) måste minska med i genomsnitt mellan 5 och 8 procent per år, samtidigt tillsätter en klimatutredare som tagit en såpass katastrofal ställning i den just nu hetaste klimatfrågan raserar all trovärdighet.

Det är uppenbart att Danielsson öppet ignorerar att världens klimatforskare förklarat att den globala utsläppskurvan omedelbart måste vändas brant nedåt för att klara 1,5 grader eller ens 2 grader och undvika katastrofala tippunkter. 
Vilka intressen han prioriterar blir tydligt när han säger att ”vi kan inte bara sitta med huvudet i sanden och säga nej. Då kan Preemraff säga att ’okej, då flyttar vi till Polen’. Eller vad man nu gör. Det skulle påverka hela Västra Götalands-regionen.”
Enligt miljöministern Isabella Lövin är Sveriges nya handlingsplan i 132 punkter för att klara klimatmålen ”den mest ambitiösa och omfattande som tagits fram för ett helt land”. Enligt Naturvårdsverkets underlag räcker hittills beslutade styrmedel inte längre än till ”31-41 procent lägre utsläpp än 1990” till år 2045. 
I planen listas nödvändigheten av etappmål på olika områden. Men den innehåller så få färdiga förslag att den även enligt Lövin ”inte når ända fram” eller till att göra Greta Thunberg nöjd. Istället bollar miljöministern de stora problemen vidare till den utredning av Anders Danielsson som ska se över all relevant lagstiftning.

Men om regeringen ska ha någon chans alls att vända utsläppskurvan brant nedåt krävs en hel serie omedelbara ställningstaganden som anger att klimatfrågan måste överordnas privata vinstintressen. Det allra första besked som då krävs är att Preemraff omedelbart stoppas. 
Liknande besked måste ges mot  SJ:s beslut att stoppa nattågen från Göteborg till Jämtland, Norrbotten och Narvik, som inte minst är en konsekvens av järnvägens oförlåtliga avreglering. Andra självklara beslut för att peka ut riktningen borde vara att stoppa den planerade gruvan i Gallok, Jokkmokk, och den planerade avverkningen för ett vägbygge genom en av Sveriges få kvarvarande naturliga och dessutom fjällnära urskogar i Dikenäs i Vilhelminas kommun.
Regeringens så kallade handlingsplan för klimatet är inte en plan, utan mer en lista på en rad områden där något måste göras: investeringar i transportinfrastruktur, kollektivtrafik och elektrifiering, reduktionsplikt för fossila bränslen i existerande fordon, laddinfrastruktur, klimatkrav på byggprocesser, tekniker för att suga ut koldioxid ur atmosfären, mål för minska Sveriges per person mycket höga konsumtionsbaserade utsläpp och så vidare.

Kampen för att rädda klimatet måste börja här och nu för konkreta krav som inte låter sig hejdas av vinstintressen.

Åt de stora områden som faller under EU:s ineffektiva handel med utsläppsrätter görs mycket litet, annat än ett statligt stöd till SSAB:s planer på en alltför långsam omställning till fossilfri stålproduktion och stöd till förhoppningar om att kunna suga ut koldioxid ur koldrivna processer som cementindustrin. 
Men att till exempel på allvar göra något åt den kraftigt CO2-läckande bygg- och fastighetsbransch som står för 21 procent av de inhemska utsläppen och nästan det dubbla om man räknar utsläpp från byggmaterial som produceras i andra länder kräver en helt ny, social och ekologisk statlig bostadspolitik.

Men lika litet som klimatutredaren Anders Danielsson vill trampa Preems saudiska oljeintressen på tårna lär han vara beredd att föreslå någon frontalkrock mot de spekulativa kapitalintressen som idag dominerar både byggindustrin och fastighetsbolagen.
En viktig anledning till att Sveriges utsläpp från bilar inte minskar är som SVT visat att regeringen har lättat på EU:s miljökrav för att gynna Volvos bilmodeller, samtidigt som Volvo har tredubblat försäljningen av SUV:ar mellan 2009 och 2018.
Som Naturskyddsföreningen påpekar måste utsläppen minska lika mycket under denna mandatperiod som under de senaste 30 åren om de svenska klimatmålen ska nås. 
Hur detta ska göras möjligt är en central fråga för inte bara hela den svenska klimatrörelsen, utan också facken och all levande vänsterrörelse inför den 10 mars då Mark- och miljööverdomstolen besöker Preemraff och den nya globala skolstrejken fredag den 14 februari. 

Sveriges unga klimatrörelse har minst lika goda skäl att skärpa tonen som Greta Thunberg och ett 20-tal andra unga klimataktivister från världens alla hörn hade inför World Economic Forum i Davos. 
I det uttalande som publicerades i The Guardian den 10 januari uppmanade dessa alla företag, banker, institutioner och regeringar att omedelbart upphöra med alla investeringar och subventioner till de fossila företag som står i centrum för den planetära krisen – ”inte 2050, 2030 eller ens 2021 utan nu, omedelbart”. 
Men, som de konstaterar, har 33 av världens ledande banker sedan Parisavtalet 2015 fortsatt satsa 1 900 miljarder dollar (18 300 miljarder kronor) på fossila bränslen, och har regeringarna enbart under 2017 subventionerat den fossila industrin med 5 200 miljarder dollar (50 200 miljarder kronor). 

”Historien har inte visat att företagen är beredda att uppträda ansvarigt”. Dagens ”business as usual” håller på att bli ett brott mot mänskligheten, avslutar de.
Kampen för att rädda klimatet måste börja här och nu för konkreta krav som inte låter sig hejdas av vinstintressen, kopplade till övergångskrav på hur det kapitalistiska systemet ska kunna ersättas med ett demokratiskt planerat, jämlikt och socialistiskt samhällssystem. 
Som förrförra veckans världskongress för International Socialist Alternative såg fram emot, står också en nytändning för klimatkampen på dagordningen detta år med sikte på FN:s viktigaste klimattoppmöte sedan Parisavtalet 2015 som samlas i Glasgow i slutet av november.

År 2019 är det näst varmaste året. De senaste tio åren är de varmaste sedan mätningarna inleddes i slutet av 1800-talet. 
Den globala medeltemperaturen 2019 var 1,1 °C varmare än medeltemperaturen för åren 1850-1900. 
Endast år 2016 har varit varmare, ett år som präglades av en väldigt stark El Niño. 
Den globala temperaturen i januari 2020 var den högsta för en januarimånad hittills. I Europa var månaden 3,1 grader varmare än snittemperaturen för januari mellan 1981-2010.
Källa: SMHI och Expressen