foto: Andrew Herbert
Varningstrianglar har hängts upp i Skylnäs som en protest mot det dåliga vägunderhållet. Dags för ett uppror från glesbygden för mer resurser!
I byn Skylnäs, 4 mil från Östersund, har man i år ovanliga dekorationer i sin julgran. Det är varningstrianglar och varningsmärken för ojämn väg. Det är en protest mot det dåliga underhållet av vägen genom byn. Protesten gäller inte enbart vägen genom Skylnäs, utan mot det dåliga vägunderhållet i hela Jämtland.
Nu gäller detta dock inte bara Jämtland, utan hela landsbygdssverige. Trafikverket prioriterar vägar med mest trafik. För övriga vägar sänker man hastigheten. Det är lätt att se vilka vägar som nedprioriteras: Det är vägar i glesbygd. Det kanske inte är så mycket trafik där, men den trafik som går är i stor utsträckning tung trafik som sliter på vägarna som till stor del är grusvägar.
För drygt 20 år sedan flyttade vi till en grannby till Skylnäs. Då fanns där frisör, restaurang, bibliotek, distriktssköterska, affär, post, bank, förskola och skola. Dessutom fungerade busstrafiken skapligt, det fanns till och med busstrafik på lördagar. Nu är bara frisören och förskolan kvar, samt restaurangen som snart återöppnar igen efter restaurering. Det går färre bussar, och inga på lördagar.
Tiden vi har bott här inleddes med Göran Perssons ”världsrekord i budgetsanering”. Offentliga sektorn började krympa, och har fortsatt att krympa. Arne Müller visar det i sin bok Stockholm, städerna och resten. Från år 1990 till 2000 har antalet anställda inom offentlig sektor minskat från 1,44 miljoner till 1,24 miljoner. Samtidigt har landets befolkning ökat. Den nyliberala eran har inletts.
I det nyliberala tankegodset ingår att man i alla lägen kan välja. Om många väljer samma sak blir det billigare och bättre. En sak man väljer är var man bor. Om man då väljer att bosätta sig på landsbygden får man skylla sig själv när all offentlig service försämras. Att de som väljer att bosätta sig på landsbygden också gör en insats för Sveriges ekonomi, precis som de som bor i Stockholms innerstad, talas det tyst om.
När debatten om svenskt medlemskap i EEC (nuvarande EU) pågick i början av 1970-talet yttrade någon: ”Det har hävdats att om Sverige går med i EEC blir Norrland ett enda stort friluftsområde. Och det ska norrlänningarna vara tacksamma för.” Varför vi skulle vara tacksamma sades inte. Sverige gick med i nuvarande EU ungefär tjugo år senare. Nu är vi där; Norrland och stora delar av övriga Sverige betraktas som ett gigantiskt friluftsområde. Det är bara det att vi som bor i detta gigantiska friluftsområde inte är det minsta tacksamma, snarare tvärtom.
Vi vill ha vägar som underhålls och räddningstjänst som finns närmare än två timmar bort. Det har hänt att poliser inte har ryckt ut ens vid skottlossning då det var för långt bort. Vi vill dessutom ha kollektivtrafik som fungerar, samt affärer och annan oumbärlig service inom rimligt avstånd. Vi vill inte att våra 6-åringar ska åka 5 mil enkel resa till skolan.
Arbetsförmedlingen har stängt, likaså Försäkringskassan och polisstationer, och därmed många statliga jobb.
Regeringen gjorde i våras en stor affär av att flytta ut statliga jobb till landsbygden. De jobb om flyttas ut är inte lika många som de som har försvunnit. Dessutom innebär inte flytten att små polisstationer bemannas eller att Arbetsförmedlingens kontor återöppnas. Det är en service som har försvunnit från landsbygden.
Det nyliberala skiftet har inte inneburit något gott för majoriteten i landet, och för småorter har det inneburit katastrof. Eftersom det bor så få, relativt sett, på landsbygden känner makthavarna att de inte behöver lyssna på de som bor där.
Det är dags för ett riktigt landsbygdsuppror mot den nyliberala politiken!
