Dags för ny hyreskamp

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Årets hyreshöjningar blev de högsta på 30 år och landade i de flesta fall på mellan 4 och 5 procent efter krav från fastighetsägarna på cirka 10 procent som till sist ledde till diktat från Hyresmarknadskommittens medlare. Och allt tyder på att de hyreskrav som mycket snart presenteras inför 2024 kan bli ännu högre, vilket redan nu borde sätta landets hyresaktivister på stridsfot.

–Yrkanden för 2024 kommer att bli högre. Fler år med högre räntor, högre underhållskostnader för bolagen och högre taxor för bland annat el och värme kommer att få betydelse, sade redan i våras Anders Nordstrand, vd på Sveriges allmännytta, till Hem & Hyra.
I Stockholm blev årets hyreshöjning i stadens tre allmännyttiga bostadsbolag 4,76 procent, mer än en halv procentenhet högre än genomsnittet för hela landet – trots att byggandet faller, renoveringarna bromsats och den nya S-, V- och MP-majoriteten har sänkt bolagens vinstkrav med 749 miljoner kronor.
Än värre är trycket för nya och landsomfattande hyreschocker i en rad mycket högt belånade privata bostadsföretag.
Att bolag som Heimstaden, Victoriahem, Willhem och Trianon redan har chockat sina hyresgäster i Malmö med att från den 1 juli införa en extra oförhandlad dubbelhyra på ytterligare två procent utöver de fem som redan hade införts är en övertydlig förvarning om vad som kan komma.

Trots att hyrorna under 30 år innan de två senaste årens prisstegringar hade ökat dubbelt så mycket som konsumentprisindex hade fastighetsägarna länge irriterats över utdragna, ofta avbrutna och komplicerade hyresförhandlingar när lokala hyresförhandlare sattes under press av hyresgäster. Men de förhoppningar som vissa hade knutit till dämpade motsättningar genom den så kallade trepartsöverenskommelsen om nya spelregler för hyresförhandlingarna mellan Fastighetsägarna, Allmännyttan och Hyresgästföreningen har redan kommit på skam.
Enligt överenskommelsen ska från och med förhandlingsåret 2023 fem faktorer ligga som grund för de årliga förhandlingarna: ”Två reflekterar lokala förhållanden, som avgifter för el, värme, avfall, vatten och avlopp samt förvaltnings- och underhållskostnader. Tre faktorer är nationella – räntor, BNP och BNP/capita samt inflation exklusive hyror. Hänsyn bör också tas till den samhällsekonomiska utvecklingen på orten.”
”Det här är ett nytt Saltsjöbadavtal!”, utropade Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder.
Hyresgästföreningen hade kanske hoppats att trepartsavtalets ”tillbakablickande” karaktär av att mera se till den gångna kostnadsutvecklingen än den som ägde rum samma år skulle dämpa kraven på hyreshöjningar i en tid av ökande inflation. Ändå kunde en stor andel av 2023 års hyror fastställas först efter större oenighet än någonsin tidigare mellan förhandlarna och till sist rena diktat från Hyresmarknadskommitténs så kallat opartiska medlare.
Och nu blir upptakten av de nya hyresförhandlingarna inför 2024 än svårare då fastighetsägarna kan väntas hänvisa till trepartsavtalets ”tillbakablickande” karaktär för att backa upp krav på fullt genomslag 2024 för sina egna ökade kostnader 2022-2023, även om inflationen blir lägre nästa år.

Nyfattigdomen är den värsta sedan 1990-talets djupa kris.

Höstens nya hyresförhandlingar kommer att inledas i ett läge där bostadsbristen redan är skriande och branschen enligt Byggnadsarbetarförbundet är på väg in i den största krisen sedan 1990-talet, med 57 procent färre påbörjade byggen av lägenheter första halvåret 2023 än året innan. Det är ett recept för allt mer kvävande trångboddhet, segregation och misär.
För unga utan kapitalstarka föräldrar finns varken tillgängliga hyresrätter eller överkomliga bostadsrätter. Istället väntar hemlöshet eller i bästa fall andra- eller tredjehandskontrakt, ofta med rena ockerhyror. Allt oftare står även nybyggda studentbostäder tomma för att så få studenter har råd att hyra dem.
Enligt Stadsmissionen drabbas ekonomiskt utsatta allt oftare av hemlöshet, och vräkningarna ökar, speciellt av barnfamiljer.
Att försörjningsstödet har ökat med 8 procent hjälper föga när matpriserna har ökat med mer än 20 procent och hyreshöjningarna är historiskt höga. Även den höjda garantipensionen har ätits upp av höjda matpriser och hyror. Allt fler låginkomsttagare med jobb tvingas också söka sig till Stadsmissionen.
Nyfattigdomen är den värsta sedan 1990-talets djupa kris.
– De som lever med försörjningsstöd tvingas idag att välja mellan att betala för boende eller mat till familjen, säger Jonas Wihlstrand, generalsekreterare för Sveriges Stadsmissioner, i en kommentar.

Sällan har det varit viktigare att bekämpa nya hyreshöjningar. ”Det finns en risk för ännu högre hyreshöjningar 2024. Då menar vi att hyresgäster är en grupp som måste kompenseras. Exempelvis via höjt bostadsbidrag”, har Erik Elmgren, förbundschef på Hyresgästföreningen, sagt i en kommentar som dessvärre andades av uppgivenhet.
Men att det faktiskt går att mobilisera till kamp visades av den framgångsrika gräsrotsrevolt som organiserades av nätverket Nej till marknadshyra, till och med under pandemin.
Det är takter som vi även har sett en ny glimt av under sommarens kampanj mot dubbelhöjda hyror i Malmö, där de boende uppmanades att inte betala och vassa krav har ställts från Hyresgästföreningen i Södra Skåne på återbetalning av 5 000 kronor per lägenhet till hyresgästerna i 12 600 lägenheter och skadeståndsanspråk på grund av brott mot förhandlingsskyldigheten.

Med ett uns av kampvilja inom de idag så insomnade och rentav självstympade folkrörelserna vore detta ett läge där Hyresgästföreningen borde mana till massiv kamp för frysta hyror och tillsammans med Byggnadsarbetarförbundet och andra ställa sig i spetsen för krav på en ny social bostadspolitik.
En rörelse och kamp som avvisar alla nya förslag om marknadshyror, inför ett statligt investeringsstöd till en återupprättad allmännytta och bygger bort bostadsbristen med lägenheter som alla har råd med.