2007 års avtalsrörelse blir en avgörande test på de svenska fackens styrka och livskraft, och efter höstens första rond om a-kassan växer nu kampstämningarna. Som om inte regeringens attacker på a-kassan tillsammans med pigjobb, en ny ”jobbgaranti” för tvångsjobb åt långtidsarbetslösa på socialbidragsnivå och förlängd tid för visstidsanställningar från 14 till 24 månader vore nog, försöker arbetsgivarcheferna nu skrubba salt i såren.
Intrycket att regeringen och arbetsgivarna nu går armkrok för en ny låglönemarknad befästes av att nio höga chefer inom industrin den 19 december publicerade en artikel på DN Debatt på temat ”Vi vägrar höja lägstalönerna”.
Trots rekordvinster, stinna orderböcker och guldregn över chefer och aktieägare kallar arbetsgivarna i Teknikföretagen fackens låga lönekrav på 3,9 procent för ”orimligt höga”. Förutom inga eller låga generella påslag, helt utan individgarantier, vill arbetsgivarna dessutom sänka semesterlönen och underminera kollektivavtalen med ”tyska” öppningsklausuler för lokala lönesänkningar.
Under januari väntas också nya arbetsgivarförslag till mer ”flexibla” arbetstider. Och syftet är uppenbart: att utradera ersättningarna för övertid och obekväm arbetstid.
Tjänstemannafacket Sifs ordförande Mari-Ann Krantz, som pressats av hård intern opposition mot de alltför låga lönekraven, har också reagerat med hårda ord.
”Vi jämförs med Kinas löner”
– Lönerna till direktörer och bolagsstyrelseledamöter ska tillåtas att öka med tvåsiffriga procenttal medan de anställdas löner inte ska öka och i vissa fall sänkas. Det är stötande. De jämför ledningarnas löner med amerikanska ersättningar medan våra medlemmars betalning ska jämföras med kinesiska löner, säger Mari-Ann Krantz enligt LO-tidningen.”Öppningsklausuler” är ett led i det psykologiska kriget som knappast kan drivas igenom i dagens konjunkturläge. (Även i den samtidiga tyska avtalsrörelsen växer kraven på lönerevansch med stopp för eftergifterna och högre fackliga utgångskrav än tidigare. Enligt IG Metall har ”löneutrymmet”, beräknat på höjd produktivitet och en inflation på 2 procent, idag ökat till 6,5 procent.)
Allra hårdast kan striden bli om industrifackens krav på höjda lägstalöner på 1 400 kronor och de övriga LO-fackens krav på höjda lägstalöner med 910 kronor och en jämställdhetspott därutöver.
Inom till exempel gruv- och metallindustrin växer samtidigt de anställdas krav på en betydligt bättre utdelning än tidigare både i de centrala och i de efterföljande lokala löneförhandlingarna. ”Vi har haft för få konflikter på sistone. Särskilt de unga vet inte vilken makt man kan få om man är enig och drar åt samma håll. Många vill att förbundet ska visa sin styrka. Sånt ger resultat”, citeras Sture Bergwall från IF Metall på SSAB Tunnplåt i Borlänge i Dagens Arbete.
Reinfeldts provokation
Trots att LO sa nej till politisk strejk och mobiliserade med ena handen på ryggen, deltog 40 000 i de fackliga protesterna mot a-kassan den 14 december. Det betyder att provokationen från Reinfeldts högerregering lyckats tända beredskapen för en allvarlig strid om lönerna i den nya, andra rond som kommer att dominera början av 2007.Offensiv kommer vecka för vecka att spegla och på alla sätt uppmuntra den nya lönekampen.
De fackligt aktiva i Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar också LO och TCO-facken att samlas till en ny rättvisedag inför att avtalen löper ut i mars, där en ny kamp för att riva upp attacken på a-kassan och stoppa nya attacker kopplas till krav på revansch och rättvisa i lönekampen. Vi manar också till maximal beredskap för aktiva strejker i avtalsrörelsen. Det är nu eller aldrig som lönerna ska upp.
Offensivs redaktion
2 januari 2007
