Damallsvenskan: Ska bara herrar ha bra villkor?

av Ammar Khorshed // Artikel i Offensiv

För en dryg vecka sedan var det avspark i Damallsvenskan i fotboll. Men spelarna saknar fortfarande kollektivavtal sedan arbetsgivarna sade upp det i höstas. Konflikten har blivit långdragen då arbetsgivarsidan vägrar att förhandla med Spelarföreningen.

Elitspelarna i damfotbollens två högsta serier har omfattats av ett kollektivavtal som slöts för tio år sedan. I slutet av fjolåret valde arbetsgivarna att säga upp avtalet, med sikte på att förhandla fram ett nytt. Istället för att förhandla med spelarnas rättmätiga fackförening, Spelarföreningen, har arbetsgivarsidans representanter Arbetsgivaralliansen valt att förhandla om ett nytt avtal med en annan fackförening, Unionen.
Det har skapat en upprorsstämning bland spelarna, som med rätta kräver att få välja vilken fackförening som ska representera dem. Mittfältsstjärnan Carolin Seger förklarade i Fotbollskanalen (Olof Lundhs podcast) varför spelarna vill bli representerade av Spelarföreningen i förhandlingarna:
– Det är inget fackförbund som går emot hur vi vill ha det eller går in bakom stängda dörrar och bestämmer ett annat avtal, och kommer ut och säger att avtalet är påskrivet. Spelarna går först, därför vill vi ha Spelarföreningen. Vi känner oss trygga med det. De värnar medlemmarna och för vår talan.

Det är inte enbart föreningsfriheten som står på spel. Arbetsgivarna försöker försvaga inkomstskyddet för skadade spelare genom att ta bort ”90-procentsregeln”. Den innebär att spelare som inte kan spela på grund av skada får 90 procent av lönen, varav arbetsgivaren står för 10 procent och Försäkringskassan för resten. Farhågan är att ersättningen kommer att reduceras till 80 procent av lönen och att spelare som behöver jobba vid sidan om fotbollen riskerar att bli utförsäkrade.
I dagens avtal ska arbetsgivaren betala de 90 procenten om spelaren blir utförsäkrad av Försäkringskassan. Skador är en ”naturlig” del av idrotten och det är helt orimligt att spelarna ska belastas ekonomiskt när de blir skadade. Det är klubbarnas ansvar att lägga en realistisk arbetsbelastning på spelarna. Klubbarna har också ett ansvar för att lägga upp träningen i enlighet med vad varje enskild spelares kropp behöver och klarar av.
Frågan om ekonomisk trygghet vid graviditet har varit en viktig stridsfråga för elitspelarna på damsidan. Men förhandlingarna om detta har gått i stå sedan frågan om kollektivavtal har dragits i långbänk.

Inför den allsvenska premiären hotade spelarna med strejk. Istället valde spelarna att protestera och manifestera sin enighet i premiärmatcherna, genom att samlas tillsammans med motståndarlaget i en ring innan avspark. Nu överväger Spelarföreningen att dra arbetsgivarsidan inför domstol för deras vägran att förhandla, vilket kan vara ett brott mot lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL).
Friheten att välja fackförening måste gälla alla arbetstagare, inklusive elitfotbollsspelare. Inkomsterna inom herrarnas elitfotboll har för länge sedan sprängt rimlighetens gränser, särskilt internationellt.
Kontrasten är grotesk mot de i sammanhanget kaffepengar som damspelarna tvingas nöja sig med. Denna historiska orättvisa måste avskaffas. Ett första steg är att spelarna på damsidan måste få representeras av den fackförening som de själva väljer och att de får ett nytt kollektivavtal som säkrar en trygg inkomst även vid skada eller föräldraskap.