Den danska högerregeringens attacker på arbetare och välfärd möter hårt motstånd.Om regeringen inte får stöd för sitt ”Reformpaket 2020”, med nedskärningar på närmare 50 miljarder kronor, hotar omval redan i maj.
På högerns dagordning står slakt på offentliga utgifter, hårdare regler för studiestöd, ett budgettak (de offentliga utgifterna begränsas till max 27 procent av den samlade ekonomin mot 29 procent idag), att efterlönen (en möjlighet till förtida pension) avskaffas successivt och folkpensionsåldern höjs till 67 år.
Regeringen har fått backa från ursprungsförlaget, att helt och omdedelbart avskaffa efterlönen, efter stora fackliga protester och strejker bland transportarbetarna.
Socialdemokraterna har vunnit i opinionen genom att säga att de vill bevara efterlönen. I det finstilta säger de dock som regeringen nu, att de vill se ”marginella förändringar”, vilket i praktiken betyder att även de vill se en avveckling.
Socialdemokraterna kritiserar regeringens nedskärningspaket samtidigt som de aviserar en egen plan för att skära ner 47 miljarder kronor tillsammans med Socialistiskt Folkeparti.
Enligt S-SF-planen ska 24 miljarder kronor sparas genom deras ”Fair Lösning”; att alla ska jobba 12 minuter längre om dagen gratis.
SF går alltså fortsatt högerut och anpassar sig till högerpartierna; inte minst genom sin populism vad gäller invandrings- och integrationsfrågor, där de alltmer låter som Dansk Folkeparti.
Enhedslisten utgör den enda oppositionen mot högerpolitik och rasism i riksdagen. De säger nej till S och SF:s alternativa nedskärningar, men har ändå fört fram att de kan tänka sig styra tillsammans med S och SF efter valet.
Det finns en klyfta mellan Enhedslistens politiker och medlemmar, vilken visades då partiets företrädare röstade för ett danskt ingripande i Libyen för att sen backa när de kritiserades internt.
Socialister i parlament står under ständig press från den borgerliga omgivningen. Motvikten mot denna press är klar politik, medlemsdemokrati, aktivt deltagande i kampen och valda företrädare på arbetarlön.
Framförallt måste ett genuint socialistiskt alternativ ägna mer tid och kraft åt arbetsplatskamp och byggandet av rörelser på gatan än den tid och kraft man lägger på parlament och val.
Mattias Bernhardsson
