Därför behövs Socialistiskt Alternativ

En politisk grundanalys av dagens situation

Här är en kortfattad presentation av Socialistiskt Alternativ (tidigare Rättvisepartiet Socialisterna).

Socialistiskt Alternativ står för vad vi heter. Det behövs ett verkligt demokratiskt och socialistiskt alternativ för arbetare och unga – i Sverige och i hela världen. Den extrema högervridningen av de flesta riksdagspartierna, med uppiskad rasism och den mest arbetarfientliga politiken i modern tid, måste mötas med motstånd.
Tidningen Offensiv och vårt parti har just fyllt 50 år, men väldigt mycket kamperfarneheter i bagaget från norr till söder. En av de senaste massrörelserna vi var väldigt drivande i var Nej till marknadshyra, som spelade en viktig roll i att regeringen fälldes 2021 och marknadshyra i nyproduktion stoppades. I Luleå är vi valda med två platser i kommunfullmäktige och utgör den enda verkliga oppositionen mot nedskärningar och högerpolitik.
Orättvisorna i Sverige och globalt ökar. Kapitalister, rika och regeringar attackerar arbetare och fattiga, samtidigt som deras vapenskrammel visar att de alltmer är i konflikt med varandra. Resultatet blir krig, miljöförstöring, flyktingströmmar, skenande matpriser, nedmonterad välfärd, upptrappat förtryck och inskränkta demokratiska rättigheter.
De arbetare och unga som revolterar, strejkar och tar kamp visar vägen framåt. Socialistiskt Alternativ är den svenska sektionen av International Socialist Alternative med medlemssektioner och grupper i över 30 länder, aktiva i kampen.
Kapitalisterna och makthavarna har egna globala organisationer för sina intressen; EU, Nato och otaliga forum för de rikaste. Global organisering för arbetare och unga är avgörande för att förändra samhället i grunden – inte minst i kampen mot de rikas klimatförstörelse, militarisering och krig.

Arbetarklassen i en era av revolt

Världen befinner sig idag i en tid av revolution och kontrarevolution mot bakgrund av oemotsvarade och samverkande kriser. Under de senaste åren har revolter dragit fram i land efter land mot levnadskostnadskrisen, ökade klyftor, fattigdom, korruption, nedskärningar på välfärd, attacker på demokratiska rättigheter och – som i Iran – mot det brutala kvinnoförtrycket.
Revolterna har kännetecknats av att kampen har enat arbetare och unga över etniska och religiösa barriärer utifrån det gemensamma klassintresset, samt att kampen har utvecklats från enskilda krav till att vilja fälla sina regeringar och även kräva systemskifte.
Att stater som Israel och Libanon – som bygger på rasistisk och sekteristisk splittring – har skakats i grunden av revolter visar den stora styrkan i arbetarklassen när den går ut kamp. I Frankrike har kampen fortsatt även efter Macrons parlamentariska kupp.

Behovet av kämpande arbetarpartier

De styrandes kontrarevolutioner visar också på behovet av att bygga starkare organisationer för arbetarklassen, att bygga arbetares och de fattiga massornas egna politiska alternativ och revolutionära ledarskap för att arbetarklassen själv ska kunna ta makten och behålla den.
1900-talets traditionella arbetarpartier – Socialdemokraterna samt så kallade socialistiska och kommunistiska partier – har förborgerligats sedan decennier tillbaka och lämnat ett stort växande politiskt tomrum efter sig. Även 2000-talets nya formationer, som först ingav förhoppningar om att vara kämpande vänsteralternativ, har snabbt gått högerut och svikit i styrande ställning.
Gemensamt för dessa är att de inte varit beredda att utmana marknadens diktatur. I verkligheten är det omöjligt att genomföra en radikal omfördelning utan att konfrontera kapitalistklassen och utan att byta ut den borgerliga staten mot en egen arbetarstat där massorna deltar aktivt.
Syrizaregeringen i Grekland 2015-2019 och Castillos regering i Peru 2021-2022 misslyckades båda med att genomföra det de hade lovat och underordnade sig de ramar och begränsningar som den härskande klassen hade satt.
Behovet av kämpande arbetarpartier handlar också om de byggstenar som behövs för att stå pall under press: ideologi, perspektiv och medlemsstyre. Även Vänsterpartiet i Sverige saknar dessa byggstenar, är nästan enbart inriktade på val, distanserade från kampen, toppstyrda och fokuserade på att anpassa sig själva gentemot Socialdemokraterna i hopp om att få sitta med i en regering.
Vi kämpar också för att fackföreningar – och Hyresgästföreningen – ska styras demokratiskt av medlemmarna. En genomsnittlig arbetarlön ska gälla för alla förtroendevalda och avtalen ska ut till medlemsomröstning.
Krisen för arbetarklassens ledarskap är särskilt akut mot bakgrund av hur snabbt kapitalismens klyftor, kriser, krig och klimatkris utvecklas. Klockan tickar för systemskifte.

Kapitalet i en era av nationalism, militarisering och krig

Kapitalismens globala kris, den skärpta konkurrensen mellan kapitalister och deras nationalstater samt den imperialistiska jakten på råvaror, teknikförsprång, intressesfärer och dominans har skapat ett nytt kallt krig mellan de två största kapitalistiska makterna USA och Kina.
Kapitalismen har lämnat eran som kännetecknades av globalisering och nyliberalism; den nya eran kännetecknas av nationalism, handelskrig, trumpism, militär kapprustning och interimperialistiska motsättningar.
När Putin invaderade Ukraina i början av 2022, var det ett försök att återupprätta Rysslands imperialistiska maktbas efter Natos och USA:s expansion i östra Europa, som har pågått sedan 1990-talets mitt.
För USA blev kriget en möjlighet att rätta in EU-länderna i sitt led, demonstrera sin styrka gentemot Kina och varna dem för vad som händer om de invaderar Taiwan; för den svenska högern blev kriget en möjlighet att ställa militarisering och nationalism framför välfärd och klassfrågor samt att kuppa igenom en ansökan om Natoanslutning.
Ukrainakriget är en följd av de allt mer oförsonliga motsättningarna mellan de imperialistiska makterna. Nationalism, rasism och hat piskas upp som ett smörjmedel för den ena nationalstatens kapitalistklass intressen mot den andra. Arbetarklassen och hela mänskligheten har dock motsatta intressen än dessa eliter: De lägger utgifter på militären som i global skala är betydligt högre än vad som skulle krävas för att utrota all fattigdom i hela världen.
Vi står för enad, global kamp mot krig, terror, imperialismens militarism och plundring. Vi står för internationell solidaritet med arbetares, kvinnors, fattigas och ursprungsfolkens uppror mot kapitalism och förtryckande regimer världen över.

Kapitalismens dödliga kombinationer

Krig, klimatkatastrofer och matförsöjningskriser har tvingat mer än 100 miljoner människor på flykt, mer än dubbelt så många som för tio år sedan. Militariseringen laddar upp för ännu fler krig – och klimatkrisen för än mer extrem torka, översvämningar, orkanstormar och bränder.
Nära 900 miljoner människor kan inte äta sig mätta varje dag. Krisernahör ihop; den eskalerande klimatkrisen och kapitalismens intensiva kemikaliejordbruk som förstör och eroderar jordar är grunden; pandemikrisen covid-19 och senare Ukrainakriget förvärrade livsmedelskrisen och störde leveranskedjorna ytterligare.
Endast fyra globala storföretag kontrollerar 70 procent av den globala jordbruksmarknaden. Den ständiga vinstjakten har eldats på av konstgödsel, bekämpningsmedel och massiv produktionsintensitet – vilket har skapat enorma arealer av förstörda jordar. Vinstintresset står i extrem kontrast till mänsklighetens behov av matsuveränitet och att ställa om från dagens fossila och dysfunktionella matproduktion till en hållbar matproduktion i en klimatneutral och cirkulär ekonomi.
Världens ledare har totalt misslyckats med klimatomställningen. Utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka och förra veckan uppmättes 424 ppm i atmosfären, vilket är det högsta någonsin (eller i alla fall på 2 miljoner år). Nu spås temperaturen för i år nå nya farliga nivåer. Redan förra året dog 15 000 i extremhettan i Europa, på många platser över 40 grader.
Klimatkrisen, skogsskövlingen och den storskaliga animalieindustrin – samtliga tre resultat av det kapitalistiska produktionssättet – utgör också en dödlig kombination bakom den stora ökningen av patogener och de allt fler och farligare virusutbrotten. Covid-19 som pandemikris är långt ifrån över i stora delar av världen, och kommande, potentiellt farligare, virusutbrott är att vänta.
Marx skrev att kapitalismen tenderar att förstöra sina två källor till rikedom: naturen och människan. Det är exakt det vi ser idag. Ett socialistiskt samhällssystem är det enda alternativet: En planerad och demokratisk ekonomi, styrd av arbetarklassen, är enda sättet att skapa ett klimatneutralt och cirkulärt samhälle där ingen människa heller går hungrig.

De groteska klyftorna och levnadskostnadskrisen

Sverige och världen har aldrig varit så ojämlik som idag. Sedan 2020 har den rikaste procenten i världen tillskansat sig nästan två tredjedelar av all ny förmögenhet – sex gånger mer än de 7 miljarder som utgör 90 procent av jordens befolkning. Världens 81 rikaste individer har en samlad förmögenhet som är lika stor som halva jordens befolknings samlade förmögenheter.
De extrema klassklyftorna manifesteras också i vilka som bär ansvaret för utsläppen som hotar planeten: Dollarmiljardären släpper ut en miljon gånger så mycket koldioxid som genomsnittspersonen i världen.
Mitt under den värsta levnadskostnadskrisen på årtionden har energi- och livsmedelsjättarna gjort rekordvinster: Livsmedels- och energibolagen i världen mer än fördubblade sina vinster under 2022. Samma i Sverige med de tre storföretagen ICA, Axfood och Coop som kontrollerar 90 procent av livsmedelsförsäljningen; de parasiterar på alla arbetarfamiljer som idag kämpar med sin matbudget. Bankerna, hyresbolagen och elbolagen parasiterar med överräntor, överhyror och överpriser.

Arbetarenhet mot försämringar, rasism och sexism

Den blåbruna regeringens rasism och sparka nedåt-politik syftar till att splittra och att hålla tillbaka protesterna mot dessa orättvisor.
M-L-KD-regeringen hålls i ett stramt koppel av högerextrema SD, vars rasistiska politik styr regeringens. Asylrätten har mer eller mindre avskaffats och diskriminering utifrån medborgarskap ska införas genom hela välfärden. Kriminaliteten bemöts med fängslandet av barn, vilket bara kommer att förvärra situationen.
Klassförtrycket slår igenom på alla områden. Från löner till boende, utbildning, fritidsmöjligheter och hälsa. Toppcheferna i Sverige tjänar 61 gånger mer än en industriarbetare och 81 gånger mer än en personlig assistent. Medellivslängden i rika Danderyd är 10 år längre än i arbetarbruksorten Munkfors. De fem rikaste svenskarna äger lika mycket som fem miljoner svenskar.
Den oavlönade delen av arbetet är det som omvandlas till vinst till ägarna. De rika är alltså rika på andras bekostnad. Samtidigt är det tydligt att samhället inte fungerar utan de som städar, sköter våra gamla, bygger våra bostäder, undervisar våra barn eller producerar de varor som alla behöver.
I de mest underbetalda och samhällsbärande jobben är det just arbetare med annan bakgrund än svensk samt kvinnor som dominerar. Rasism och diskriminering ökar och slår igenom på alla plan. Det sexuella våldet, lönediskrimineringen och det ojämna hushållsarbetet reproducerar hela tiden könsmaktsordningen som också den är en strukturell del av klassamhället och kapitalismen.
Därför behöver arbetarkampen både antirasism och socialistisk feminism för att inte låta sig splittras efter hudfärg, kultur, bakgrund, könstillhörighet, sexualitet eller andra grunder. När vi kämpar gemensamt för allas rätt till att inte bli diskriminerade – likväl som bra bostäder, jobb, arbetsvillkor och välfärd åt alla – blir vi starka tillsammans.
Det speciella med just arbetarkampen är att när arbetarklassen strejkar stannar ekonomin. Det ger en makt som löntagare – den stora majoriteten av befolkningen – annars inte har.

Demokratisk socialism

Socialistiskt Alternativ använder sig av marxismen som idégrund och för att analysera världen.
Marxism är för oss en generalisering av de erfarenheter och lärdomar av arbetarrörelsens långa kamphistoria har gett; hur kapitalet utsuger arbetare och hur arbetare måste organisera sig självständigt; hur staten ytterst är ett organ för den härskande klassen; att makthavare i krislägen tenderar att välja krig och fascism framför arbetarnas demokratiska revolution; att Socialdemokraterna för länge sedan har svikit arbetarklassen och världen över förvandlats till borgerliga partier; att det inte räcker med spontana uppror, det behövs revolutionära partier och organisering för att förändra; att diktaturen i Sovjetunionen inte var socialistisk; att socialismen bara kan fungera med demokratisk kontroll underifrån och i internationell skala.
Ekonomin måste planeras och ställas under demokratisk kontroll, genom att storföretag, banker, finansinstitut, råvaror och mark blir samhällsegendom, både på lokal, global och branschvis nivå så att vi på bästa sätt kan hushålla och ställa om till produktion som inte bara är fossilfri, men också cirkulär. Detta kräver att kapitalismen som system avskaffas och att storföretag och banker förstatligas under demokratisk kontroll.
Istället för att den rikaste procenten styr samhällsutvecklingen behövs ett system med arbetarkontroll och -styre, att demokratin utvidgas till att omfatta även ekonomin. Istället för att riskkapitalister och aktieägare fattar beslut – oftast helt utan kunskaper och utbildning – ska arbetarklassen ta dess plats.
Detta är också helt nödvändigt för den tekniska utveckling som behövs för att skapa en cirkulär ekonomi. All teknisk utveckling under kapitalismen har kommit ur arbetet; en demokratisk planering innebär att de som utvecklar produktionen också tar plats i förarsätet.
En demokratiskt planerad ekonomi globalt är en förutsättning för att klara av klimatomställningen, avskaffa fattigdomen och skapa ett välstånd för alla.