Därför krävs socialismen för klimatet

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Alla känner i dagsläget till vidden av klimatkrisen och hur allvarlig den är. Allt fler världen över lider redan av klimatförändringarnas och den globala uppvärmningens effekter, med fler och värre väderrelaterade katastrofer som tropiska orkaner, torkor, översvämningar med mera. Och inom klimatrörelsen globalt växer antikapitalismen, som nu behöver nästa insikt: det kapitalistiska systemet måste ersättas med socialism.

Häromveckan kom nyheten att världens tio största oljebolag har gjort en vinst på ofattbara 1 600 miljarder kronor under årets första tre månader. Vinsten har ökat i takt med Ukrainakrigets effekter, då oljepriset har stigit till över 100 dollar per fat. Joe Biden, Boris Johnson med flera västledare har under krigets gång förmått oljeproducerande land efter land att ”borra mera”.
Alex Rafalowicz säger till SVT den 16 maj att ”vinsterna gör mig illamående” då de fortsatt får profitera på att förstöra klimatet samt via krig och på vanliga arbetare, och Sofie Defour från miljöorganisationen Transport & Environment säger i samma inslag om oljebolagens ”gröna löften” att:
– Vi hör stora uttalanden om att de ska bli koldioxidneutrala och att de driver omställningen, men det är bara ord. Deras handlingar är nåt helt annat. De delar ut vinsterna till aktieägarna och köper tillbaka egna aktier. Vad de egentligen gör är att göra de rika rikare.
De sätter fingret på problemet: förpestande företag fortsätter utsläppen just eftersom vinstintresset styr, inte de faktiska behoven. Och varken pandemier eller krig kan förmå dem att påbörja en grön omställning. Så länge det finns en droppe olja kvar i marken kommer den att extraheras och säljas om det kapitalistiska systemet får kvarstå.

En ny årsrapport från FN-organet WMO (Meteorologiska världsorganisationen), State of the Global Climate 2021, visar också hur bråttom det är att ställa om. Dess huvudpoänger är att klimatet förändras framför våra ögon och att utsläppen av växthusgaser kommer att värma upp planeten i många generationer framöver.
Ifjol nåddes nya rekordnivåer av koncentrationen av växthusgaser i atmosfären, uppvärmning och försurning av haven samt ökade havsnivåer.
Fortfarande missleder dock alla alarmerande klimatrapporter med att ständigt hänvisa till utsläppen som ”människans utsläpp”. Det är missvisande, eftersom det inte är vanliga människor som skövlar regnskog, dumpar miljöavfall i naturen eller fattar de politiska beslut som innebär ökad produktion av fossila bränslen.
Därmed inte sagt att det är fel att äta en uteslutande vegetabilisk kost, källsortera eller vara klimatmedveten i sin konsumtion – långt därifrån. Men det är en droppe i havet jämfört med det industrialiserade, vinstdrivande utsläpp som världens storbolag gör sig skyldiga till.

Carbon Majors rapport från 2017 visade att över 70 procent av de globala utsläppen kommer från blott 100 storföretag, där de allra flesta är fossila bränslebolag. Och en sammanställning av Nature Ecology & Evolution vid namn Transnational corporations and the challenge of biosphere stewardship från 2019 visar hur en handfull företag kontrollerar majoriteten av de stora utsläppssektorerna.
Några exempel: 10 oljebolag står för 72 procent av all global oljeproduktion, fyra pesticidbolag för 84 procent, fem palmoljebolag för 90 procent, och tre utsädesbolag (frön och grödor för jordbruk) för 60 procent. Rapporten kallar det för att biosfären är i händerna på några få, en korrekt beskrivning. Och dessa ”några fås” intressen är inte människans eller planetens välbefinnande, utan ökade vinster.

Att pandemin skulle bli den chans för en ”grön omstart” som världsledare lovade har helt kommit på skam. Omstarten blev oljesvart.

Kapitalet sitter i samma lyxyacht som staten. De enorma summorna som G20-länderna lägger på att subventionera smutsig energi som kol, olja och gas är ett bevis på det. Under 2019 var värdet på subventionerna 5 560 miljarder kronor, eller 15,1 miljarder kronor om dagen.
Att pandemin skulle bli den chans för en ”grön omstart” som världsledare lovade och klimatforskare menade var absolut nödvändig har helt kommit på skam. Omstarten blev oljesvart.
Detta svek kritiseras också starkt av flera forskare i en artikel i tidskriften Nature den 2 mars, där de har gått igenom G20-ländernas enorma stimulanspaket under pandemin på 14 000 miljarder dollar, en hisnande siffra. Endast sex procent av dessa pengar har gått till insatser som kan leda till minskade utsläpp, varav de flesta dock handlar om vad de kallar ”indirekta utsläppsminskningar” som elbilar och laddstationer. Tre procent gick till områden som kolindustrin, vilket naturligtvis leder till ökade utsläpp.
– Övergripande föll länderna för lobbytrycket och fokuserade sina investeringar på att ”bygga tillbaka” status quo. För många länder är gapet mellan löftena i Parisavtalet och deras agerande under pandemin mycket stort, säger också Jonas M. Nahm, en av artikelförfattarna och tillika biträdande professor vid Johns Hopkins-universitetet i Washington till DN den 2 mars.

Många fler exempel finns på hur världens regeringar, näringslivstoppar och makthavare inte har någon som helst allvarlig tanke på att faktiskt vidta åtgärder för den så akuta gröna omställningen som behövs. I detta nummer finns det flera artiklar som visar just detta.
Enligt World Energy Outlook 2021 skulle en omställning till grön energi och infrastruktur globalt kosta 300 biljoner kronor till 2030. Det är mycket, men en omställning skulle också skapa otroligt många jobb och ha en nettopluseffekt på samhällsekonomin – särskilt med tanke på de enorma kostnader som klimatförändringarnas effekter har. En rapport from Swiss Re hösten 2021 menar att det kan komma att kosta världen 230 biljoner kronor år 2050 med nuvarande utveckling, på grund av ”mindre ekonomisk produktion” (då matproduktion slås ut, kuststäder hamnar under vattenytan och sjukdomar snabbt och lättare sprids).
Lägg därtill de tidigare nämnda tio största oljebolagens vinster under detta års första kvartal på 1,6 biljoner kronor, att världens storbanker gjorde en ren vinst 2021 på ungefär lika mycket, 1,7 biljoner kronor, och att miljardärernas förmögenheter under pandemin har mångdubblats och de nu tjänar i snitt 10 miljarder kronor om dagen säger något om de otroliga ekonomiska klyftorna – och resurser – som finns.
Men eftersom kapitalismen innebär en jakt på kortsiktiga profiter, där företagen jagar kvartalsmål och de rika aktieägarna vill se sina profiter ständigt öka, kan systemet omöjligt genomföra en grön omställning.

Vad dagens makthavare och elit gör för att framstå som ”klimatsmarta” och att man ”tar krisen på allvar” är att föra fram ”gröna” alternativ, som geologisk lagring av koldioxid (CCS), nya satsningar på kärnkraft och elektrifiering av vägtrafiken. Men som vi förklarar i flera artiklar i detta nummer av Offensiv är detta en del av den omfattande greenwashing som pågår.
CCS möter stor kritik från världens klimatforskare just för att tilltron till detta, och tron på att om vi fångar upp koldioxid kan världens utsläpp fortsätta, innebär att de faktiska gröna alternativen som finns åsidosätts. Rapporten A Review of the Role of Fossil Fuel-Based Carbon Capture and Storage in the Energy System säger också att:
”Teknologin har fortfarande många hinder: den skulle leverera för sent, skulle behöva placeras ut på en massiv skala i en icke trovärdig eller möjlig takt, och har en historia av att lova för mycket och leverera för lite.”
Kärnkraftsproduktion innebär exempelvis stora utsläpp och negativ ekologisk påverkan i allt från urangruvorna till urananrikningen, från transporter till konstruktion, och naturligtvis att det inte finns någon lösning på slutförvaret av uttjänt kärnbränsle.
Och för att få till stånd den storskaliga eldrivna vägtransporten kontra dagens fossildriva som många makthavare och beslutsfattare driver på för innebär en ohållbar extrahering av ädelmetaller som det inte finns tillräckligt av och som skulle riva upp enorma sår i naturen samt fortsatt inskränka urfolkens rättigheter.
Det kapitalistiska systemet har ett ohållbart konstant behov av att utöka marknaderna. Den ”omställning” som makthavarna för fram bygger på att produktionen av allt – stål, bilar, kläder, energi, batterier med mera – ska fortsätta att öka. Det kräver också mer av allt. Den enorma överproduktionen i världen, som dessutom är extremt snedfördelad då merparten går till Västländer på de fattigares bekostnad, är totalt ohållbar.
Samtidigt förs det fram att vi som konsumenter i det kapitalistiska samhället ”måste” konsumera mer i en farlig slit-och-släng-spiral.

Insikten om att något grundläggande är fel i systemet har infunnit sig hos allt större skikt, särskilt ungdomar, och inte bara när det kommer till klimatfrågan. För världens antirasister, feminister, hyresaktivister, välfärdskämpar med många flera blir det tydligare för var dag som går att kapitalismen är lika med klyftor, förtryck och ekologisk katastrof.
Men att enbart vara emot kapitalismen räcker inte.
Klimatbehov kan tillmötesgås, som att installera solpaneler på alla byggnader, solcellsparker, satsningar och investeringar i vindkraft (där nya tekniker finns som kan ersätta de stora vindkraftsparkerna), samordnade transporter, satsningar på spårbunden godstrafik istället för massiva motorvägsbyggen och massbilism, avgiftsfri och utbyggd kollektivtrafik, klimatanpassade bostäder, med mycket mera. Problemet är att det inte är ”lönsamt” under kapitalismen och därför inte är ”praktiskt genomförbart”.

Rättvisepartiet Socialisterna och International Socialist Alternative (ISA, vår international som har sektioner i över 30 länder världen runt) reser behovet av ett socialistiskt system.
Det innebär att storföretag, banker, de stora energibolagen med mera står under demokratisk kontroll och styre underifrån. Då skulle man kunna ställa om samhällets gemensamma resurser samt dess produktion och distribution av varor och tjänster till att tillgodose de faktiska behoven i världen. Det skulle dessutom möjliggöra för en hushållning av världens resurser och rättvis fördelning.
Det är motsatt dagens marknadskaos och toppstyre, där vanliga människor inte har något att säga till om rörande hur samhället styrs och i vems intressen.
Genom en demokratiskt planerad ekonomi kan de enorma rikedomar som idag går till de superrika genom exploatering av arbetare och naturen istället användas för en grön omställning, utöver massiva satsningar på välfärden, bostad åt alla, utrotad fattigdom och ett stopp på världens masshunger.
Det är helt enkelt så att det man inte äger kan man inte kontrollera, vilket är fallet idag där en handfull supermäktiga och superrika har kontroll över alla aspekter av samhället. Socialism skulle innebära gemensamt ägande av världens ekonomiska tillgångar och produktion samt betyda verklig demokrati, där beslut fattas gemensamt via arbetarråd, områdesråd med mera.

Om vi inte lyckas ställa om är vi under de kommande årtiondena i det närmaste garanterade mardrömsscenarier med ökade utsläpp, en global ökning av medeltemperaturen på 3-5 grader över förindustriella nivåer, höjda havsnivåer och en kaskad av än mer katastrofala väderrelaterade fenomen. Vi är redan farligt nära att passera flera av de tippunkter som om de överskrids blir oåterkalleliga med en än snabbare global uppvärmning som följd, exempelvis den smältande permafrosten eller Amazonas avskogning.
Socialism är inte bara möjligt – det är en akut nödvändighet ur ett klimatperspektiv. För detta krävs en revolutionär massrörelse mot den ekonomiska makten, mot kapitalismen. Klimatrörelsen, fackföreningar, arbetar- och gräsrotsorganisationer behöver demokratisk organisering och ett socialistiskt program. Det är vad RS och ISA kämpar för och vad vi för fram under klimatprotestveckan Stockholm+50.

RS/Offensivs program för grön omställning

• Övertagande av de största jordbruken, agrokemiföretagen och livsmedelsindustrierna under demokratisk kontroll för en hållbar, ekologisk och säker matproduktion. Det behövs globala och lokala planer för nära och småskalig matproduktion utan långa transporter och djurplågeri.
• Massiv satsning på statliga miljö- och hälsoinspektörer. Djurrättsorganisationer ska ha rätt att besöka företag som föder upp djur för att kontrollera att djuren har det bra.
• Påbörja en omställning från dagens överproduktion av animalier till vegetabilier.
• Överta de privata skogsbolagens skogsinnehav och ställ Sveaskog under demokratisk kontroll. Totalförbud mot trakt- och kalhyggesbruk – inför ekosystembaserat skogsbruk.
• Plan för massiv utökning av naturreservat i samråd med lokalbefolkning, fack, samebyar och miljöorganisationer.
• Skogar, fjäll och skärgårdsnatur måste fredas från storskalig vindkraftsutbyggnad och andra stora exploateringar. Stärk strandskyddet.
• Stopp för privata och utländska gruvbolag och stopp för nya gruvexploateringar. Ställ om till återbruk av mineraler och anpassa mineralproduktionen efter verkliga behov istället för lyxkonsumtion och ”slit-och-släng”.
• Ratificera ILO:s konvention 169 om urfolks rättigheter.
• Ekosocialt bostadsbyggande och renoveringar: billiga och allmännyttiga hyresrätter i trä och återvunnet byggmaterial med fokus på passiv- eller lågenergihus med en maximalt effektiv energihushållning.
• Ställ om från privatbilism till gemensamt ägd och avgiftsfri kollektivtrafik samt bilpoolning i städerna och fossilfria bränslen till bilar där de fortfarande behövs på landsbygden.
• Grön omställning till planerade och samordnade transporter (från väg till spår) och distribution av varor, energi, service och tjänster för att massivt minska utsläppen av växthusgaser.
• Bort med handeln med utsläppsrätter. Omställningen måste ske genom demokratisk planering och arbetarkontroll: lokalt, nationellt och internationellt samt branschvist.
• Omedelbart övertagande av fossilindustrin i gemensam ägo för planerad nedstängning och omställning till utsläppsfria och samhällsnyttig verksamhet. Kortsiktiga och ej hållbara jobb inom vapenindustri, reklamindustri, tillverkningsindustrin med mera måste ersättas av nya hållbara jobb inom återvinning, återbruk, klimatanpassning och välfärd.
• Avveckla kärnkraften som en del av en plan för en cirkulär samhällsekonomi där resurser återanvänds och all energi är förnybar.
• Förstatliga banker, storföretag, världens energibolag och så vidare under demokratisk kontroll och styre underifrån för att frigöra världens resurser till att tillmötesgå verkliga behov för människa, klimat och djur.