Därför vill Busch skjuta skarpt

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

I vilka länder har poliser som skjuter skarpt, vattenkanoner och tårgas skapat lugn? Ebba Buschs förhoppning om hundratals som skadas av polismakten är ett uttryck för högerns längtan efter en stark och våldsam stat.

Ebba Busch sa att polisledningen var ”svaret skyldig” varför det efter kravallerna under påsken inte fanns ”minst hundra skadade islamister, kriminella, upprorsmakare och ligister” och varför polisen inte sköt skarpt.
Utspelet var inte ett tillfälligt ryck, utan noga planerat. Det var till för att fiska röster bland rasister och extremhöger, men ännu mer till för att piska upp opinionen för ”hårdare tag”. Att hon fick kritik av Polisförbundet, kommentatorer och ledarsidor, inklusive den kristna tidningen Dagen, var väntat.
Viktigare för Ebba Busch var stödet från Jimmie Åkesson, Moderaternas talesperson i polisfrågor Johan Forssell – som liksom Liberalernas Johan Persson vill använda vattenkanoner – samt från SD:s favoritpolischef, Erik Nord i Göteborg.

Att polisminister Morgan Johansson frågade ”är hon inte riktigt klok?” var ingen nackdel för Ebba Busch. Johansson och S-regeringen har inget verkligt alternativ och driver själva högerns batongpolitik med ständigt mer resurser till statens våldsapparat, fler poliser och hårdare straff.
Extremhögern i Sverige och internationellt trappar hela tiden upp sin hets. Jimmie Åkesson och SD kräver att hela familjer ska utvisas om någon begår brott. M och KD vill minska invandringen, även om de nu tillfälligt accepterar flyktingar från Ukraina, både på grund av opinionen och för att det ingår i krigspropagandan.

Att tre personer träffades av polisens kulor under påskhelgen kommenteras inte alls i den officiella debatten. Det sägs vara från rikoschetter efter varningsskott, men på en film syns det att polisen skjuter rakt framåt.
Detta är bara andra tillfället sedan Ådalen 1931, då fem arbetare i en fredlig demonstration dödades av militär, som skarpa skott har riktats mot en folkmassa. Nästa gång var i Göteborg 2001, där en film visade hur en aktivist sköts i ryggen och polisen långt senare fick kritik. Efter den uppmärksammade skjutningen till döds 2018 av Erik Torell, en ung man med Downs syndrom som höll i en leksakspistol, diskuterades för en tid om det skulle vara som i Norge, att uniformerad polis inte har tjänstevapen.

Polisen och forskaren Stefan Holgersson kritiserade Ebba Busch och visade att de skarpa skott hon efterfrågade kunde ha riktats mot ”14-15-åringar” och att en tredjedel av dem som greps inte var kända av polisen sedan tidigare. Han fortsatte:
”All forskning varnar för att det eskalerar situationen. Om polisen skjuter 30 ungdomar så kan vi bara se vad som hänt tidigare i andra länder. Det blir otroliga aggressioner, polisstationer har angripits och övertagits och i förlängningen ökar hoten mot poliser även när de är lediga.”
Det troliga är att staten kommer att rustas än mer. Efter terrordåden i New York 2001 ändrades svensk lag så att polisen kan kalla in militär vid terrorbekämpning och ”andra brott mot samhället”. Flera högerpolitiker kräver nu att så ska ske.

Hela den officiella debatten handlar om våld och polis. Men utvecklingen i Sverige och internationellt handlar om hela samhället, om den politik som förs. Det är inte en fråga om invandring, utan om klassklyftor.
Kravallerna under påsken handlar om rasism, klyftorna mellan rika och fattiga – samt om hur arbetarrörelsen och vänstern agerar. Våld och kriminalitet måste besvaras med organisering och solidarisk politik.
Den svenska borgerligheten var länge tillbakatryckt. En stark arbetarrörelse satte tonen på samhällets inriktning. Kapitalister och högern ansåg hela tiden att jämlikhet, jämställdhet och utbyggd välfärd hade gått för långt.

Baklängesrevolutionen sedan 1990-­talet har skapat dagens Sverige: ökade klyftor, privata profiter i välfärden och osäkra jobb, kombinerat med rasism och fackliga ledningar som hela tiden backar istället för att organisera kollektivt, med solidariskt motstånd. Vänstern, gräsrotsorganisationer och antirasister behöver organisera motstånd.
• Stoppa rasismen! Gemensam kamp för vård, bostäder och säkra jobb med en lön att leva på för alla.
• Slå tillbaka högern! Organisera kamp för upprustad välfärd och solidarisk klimatomställning – mot rasism och militarism.