De blåbrunas katastrofala klimatpolitik

av Offensiv

​​Sänkta bränsleskatter, minskad inblandning av biobränsle, skrotad omläggning av reseavdrag. Den nya regeringen har gjort en rivstart när det gäller åtgärder som kommer att öka klimatutsläppen.

Det började redan i regeringsförklaringen. Inför riksdagen och svenska folket förkunnade den nye statsministern att Sverige redan på 1970-talet blev ”en av världens första, nästan helt fossilfria industrinationer”. Det är ett påstående som inte ens är nära sanningen. Sveriges utsläpp per person var och är höga. Det är lång väg till fossilfrihet.
Sedan har förslagen som ökar utsläppen kommit i snabb takt.
Reduktionsplikten, det vill säga inblandningen av biobränsle, ska minskas till den lägsta nivå som EU-tillåter. Skatten på bränsle sänks med 80 öre under tre år. De nya regler för reseavdrag, som skulle ha gjort det gynnsammare att åka med kollektivtrafik, skrotas. Istället höjs avdragen för de som kör bil.
De beräkningar som miljöorganisationer har gjort pekar mot att den nya klimatpolitiken ökar koldioxidutsläppen med 25 miljoner ton under mandatperioden.

Under valrörelsen utmålade partierna i den blåbruna alliansen sig som de som månade om de människor som drabbas av höga bränslepriser och elräkningar. Sant är att det finns personer på landsbygden och i kommuner kring storstäderna som har lång väg till jobbet och inga alternativ till bilen. Både miljöforskare och ekonomer har pekat på att rätt väg att gå är att rikta stöden till de som verkligen känner av prishöjningarna och inte gynna höginkomsttagare som rullar fram i orimligt bränsleslukande bilar.
Att regeringens löften i valrörelsen alls kunde vinna gehör är förstås resultatet av den tidigare S-regeringens brist på verklig klimatpolitik. Om det hade gjorts satsningar på att rusta upp och bygga ut järnvägen i hela landet, satsningar på bättre och billigare kollektivtrafik i städerna och om mer av den service som behövs i vardagen hade decentraliserats istället för att centraliseras, skulle bilberoendet redan ha varit mycket mindre.
Det nya reseavdraget syftade till att göra det förmånligare att åka kollektivt till jobbet. Förändringen innebar att avdraget helt bygger på hur långt man har till jobbet och delas ut oavsett vilket färdmedel man väljer. Ett enkelt sätt att göra det mer gynnsamt att välja bort bilen, samtidigt som det skulle hejda fel och fusk i miljardklassen med det gamla systemet. Alla partier, utom Sverigedemokraterna, röstade för förändringen i somras. Nu skrotar regeringen systemet. Man behåller den gamla modellen, men höjer summan per mil rejält. Även avdraget för förmånsbilar, som nästan bara körs av höginkomsttagare, höjs.

Att blanda i mer biobränsle i bensin och diesel är en tveksam genväg i klimatomställningen. Det ger snabba minskningar av utsläppen i statistiken, men tillgången på biobränsle som tillverkas på ett hållbart sätt är begränsad.
I en socialistisk klimatpolitik skulle de knappa tillgångarna i första hand styras till de fordon som är svårast att driva med elektricitet, som traktorer i jordbruket och skogsmaskiner. Men samtidigt innebär ett skrotande av reduktionsplikten en stor omedelbar ökning av utsläppen. Det skulle krävas en mycket stor minskning av biltrafiken för att väga upp detta, men regeringens åtgärder kommer snarare att öka biltrafiken.
Ovanpå detta kommer energipolitiken, där lånegarantier på 400 miljarder kronor utlovas till bygget av ny kärnkraft, samtidigt som villkoren försämras för havsbaserade vindkraftparker.

Miljörörelsen måste förbereda för alla former av protestaktioner runt om i landet.

Den nya miljöministern Romina Pourmokhtari (L) har sagt att det kommer andra åtgärder som kommer att minska utsläppen framöver. Men att döma av vad de inblandade partierna har sagt före valet finns det inget som pekar i den riktningen.
Regeringen har sagt att satsningen på höghastighetståg ska stoppas för att pengarna ska kunna satsas på upprustning av befintliga järnvägar. Men inget av partierna har tidigare visat någon entusiasm för järnvägssatsningar överhuvudtaget. Beskedet att Bromma flygplats ska finnas kvar signalerar en fortsatt satsning på att flygandet ska komma upp till nivåerna före pandemin.
Formuleringarna om skogs- och jordbruk i regeringsförklaringen pekar mot fortsatt mycket höga avverkningar och absolut ingen storsatsning på en växande jordbrukssektor som använder hållbara metoder. Regeringspartierna och SD har också visat att de kommer att jämna vägen för öppnandet av nya gruvor, utan några begränsningar. Även det bäddar för ökade utsläpp.
Det är tydligt att det är Sverigedemokraterna som även på detta område har haft ett avgörande inflytande. Var det partiet står visades av att riksdagsledamoten Elsa Widding i sitt första tal förnekade att det ens finns en global uppvärmning, utan att någon från SD:s ledning reagerade.

Domen måste bli hård över en regering som för denna politik, samtidigt som torkan har drabbat stora delar av Europa i sommar, extrema stormar har drabbat Karibien och Florida och miljontals människor i Pakistan har fått fly undan översvämningar. Detta är bara några av de allt tydligare tecknen på att effekterna av ett ändrat klimat inte längre är en fråga för kommande generationer.
Den nya regeringens klimatpolitik måste mötas med protester. Miljörörelsen måste förbereda för alla former av protestaktioner runt om i landet. Det finns möjligheter att knyta nya allianser mellan miljörörelsen och delar av fackföreningsrörelsen. Anställda inom kollektivtrafiken, de tusentals som numera jobbar med förnyelsebar energi, är bara två exempel på löntagare som har ett direkt intresse av att klimatomställningen fortsätter.
Men det finns också anledning till en större politisk tydlighet. Den förra regeringens politik visar att en klimatomställning på kapitalismens villkor blir dyr, ineffektiv och gör att människor med låg inkomst kan komma i kläm. Företagens vinstintresse kommer alltid att stå i motsättning till sparsamhet med knappa resurser och minskningar av utsläppen. Högerregeringens katastrofala klimatpolitik kräver socialistiska svar.