”De förintar naturen för pengar”

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Tor Tuorda är en välkänd profil i kampen för samiska rättigheter, och har bland annat engagerat sig mot gruvplanerna i Kallak/Gállok utanför Jokkmokk.

För honom var det självklart att bli en del av #skogupproret.
– Det är så förbannat roligt att det händer så mycket nu: kamp, engagemang och organisationer som samarbetar kring ett gemensamt mål. Bara i Norrbotten pågår just nu fyra olika strider. I Muonio koncessionssameby; Naturskyddsföreningen, Mausjaur och Maskaure samebyar som har stoppat Sveaskogs avverkningar; Luokta-Mávas samebys kamp mot avverkningar; och så #skogsupproret.

Hur kom det sig att #skogsupproret blev till och att du engagerade dig?
– Jag kom med när Henrik Andersson frågade om jag ville följa med och blockera Sveaskogs huvudkontor i november 2020. Henrik hade sedan tidigare haft kontakt med Extinction Rebellion och lärt de som ville engagera sig mer i skogsfrågan kring samiska frågor.

Vilka effekter får skogsskövlingen på samers livsvillkor?
– Det här är något som har pågått i 150 år och det sker på stulet land. Skogsskövlingen är egentligen häleri. Sedan 1950-talet pågår det storskaliga skogsbruket med kalhyggen, plöjningar med mera. Kulturlandskapet har blivit utplånat; samers mjuka, hållbara avtryck i naturen som kan vara tusentals år gamla har förstörts: gravar, kokgropar, allt!
– Allt det här har splittrat samerna. Idag kan bara renskötare leva som samer. Resten har tvångsassimilerats genom historien. De fick inte bruka marken som de har gjort, rasism och nazism gjorde folk livrädda för att vara same. I kolonialismen ingår att roffa åt sig mark. Här skedde det med papper och penna, med lappfogdar, präster och landshövdingar. Resultatet är att de nu förintar naturen för pengar.

Har avverkningarna accelererat på sistone?
– Ja, absolut. Det hänger ihop med överdimensionerade sågverksindustrier, massaindustrier och nu utvinning av biobränsle, som jag vill kalla ”grön” kolonialism. Det är ett extremt sug efter råvaror, så nu hugger de myrholmar och längs stränder. 

Vad är dina erfarenheter av den senaste blockaden?
– För mig personligen har det varit väldigt positivt. Att träffa alla kunniga människor, unga och gamla, som vill kämpa tillsammans har varit fantastiskt. Sveaskog och skogslobbyn är helt klart skakade över det som händer. De har under alla år kunnat agera fritt med sitt skövlande. Men nu är det slut med det. 
– Vi ser också hur staten värnar om staten. Det statliga bolaget knäppte med sina fingrar och raskt kom ett trettiotal poliser till platsen utrustade med två drönare som flög kors och tvärs över oss, två helikoptrar varav den ena höll på att blåsa bort en kåta när den landade och så innehöll polisansamlingen också två hundförare.

Det är Sametingsval på söndag, återspeglar sig kampen i valet?
– Möjligen lite, men kampen är så ung ännu. Sametingen har länge varit kluvet i många partier och två huvudsakliga fraktioner. En positiv utveckling är dock att de inte är lika brutala mot varandra och har kommit överens om viktiga saker, till exempel Sametingets gruvpolicy. 

Hur tycker du kampen ska gå vidare? Vad är nästa steg?
– Nästa steg borde vara en aktion mot Sveaskogs avverkningar av naturskog (skog som aldrig kalhuggits). Men det är svårt att få veta i tid, så tipsa gärna oss!

Vad krävs för att stoppa skogsskövlingen och ställa om till ett hållbart skogsbruk?
– Vi måste tvinga makthavarna. Sveaskogs ägardirektiv måste ändras, skogsvårdslagen måste ändras. Kalhyggen måste förbjudas – de läcker koldioxid och metan under 20-30 år – lobbyisternas lögner måste bemötas!