”De rättslösa”: Hur många förövare ska få gå fria?

av Ann-Christine Holmström // Artikel i Offensiv

Dokumentären De rättslösa av Cissi Wallin och Maria Sveland handlar om att uppmärksamma kvinnorna som är tystade bakom alla övergrepp och våldtäkter. Den kom efter Metoorörelsen och lyfter deras historia och känsla av rättslöshet.

Många av förövarna i dokumentären har inte blivit dömda eller fått straff för sina gärningar, utan det är en del kvinnor som har fått ta straffet genom att anmäla och sedan bli dömda för förtal och att betala böter.
Dokumentären visar att det här är en av vår tids viktigaste samhällsfrågor. Många kända män har genom åren fått stort mediautrymme där de har berättat om sexuella anklagelser och hur det har påverkat dem. Men man har inte visat den andra sidan – alla tusentals kvinnor som har blivit utsatt för mäns perversa övergrepp. De har istället blivit ifrågasatta och tystade. Dokumentären lyfter fram några av dessa kvinnors historia. 

Majoriteten väljer ofta att inte anmäla, trots att konsekvenserna av övergrepp och våldtäkt är allvarliga och långvariga. Det ligger mycket skam i det, samt rädslan att bli ifrågasatt och inte trodd. I rättegången får man som kvinna höra att ”du hade kort kjol” eller ”du sa så”. 
Det finns en bild av hur en kvinna ska reagera under en våldtäkt som inte stämmer. Kvinnor har berättat att de blev paralyserade under övergreppet och var så rädda för ytterligare våld att man inte gjorde motstånd. Och gör man inte motstånd eller blir skadad är det svårt att bevisa våldtäkt. Men det är ändå ett övergrepp.
Dokumentären tar också upp sättet som en del av dessa kvinnor beskriver män som är destruktiva. Män som anser att kvinnan är en leksak, eller en vara han kan köpa för att tillfredsställa sina egna fan­tasier. Han tar ingen hänsyn till henne, utan han lever ut sin fantasi. 

En kvinna som blivit våldtagen som barn av en släkting sa: ”Om han inte slutar kan jag väl ändå få dö”. Den mannen anmälde sedan hennes mamma för förtal och hon blev dömd, men han gick fri. 
Män som på grund av sin ställning utnyttjar kvinnor förekommer i stor utsträckning och anser att kvinnorna är ting som de kan manipulera. Sex i utbyte för något annat. 
Flera skakade berättelser som framkommer i dokumentären handlar om smärtan, skammen, om hur grova övergreppen är, och så vidare.

Kvinnor blir ifrågasatta just för att de är kvinnor.

Ett resultat av mäns våld mot kvinnor kan också vara att kvinnan utvecklar psykisk ohälsa, missbruk, med mera. Detta är en stor kostnad för kvinnan, men också för samhället. 
Men idag vill man inte ge den hjälp och det stöd dessa kvinnor behöver då det kostar för mycket – men man vill inte heller se att det kostar mer med en sjukskriven kvinna som går igenom traumabehandling eller nån som söker hjälp för sitt missbruk. 
Enligt BRÅ anmäls endast 10-20 procent av alla våldtäkter, av dessa leder knappt 10 procent till åtal och färre än 5 procent får se sin förövare dömd. Samtyckeslagen som kom 2018 är en förbättring mot förut, men inte tillräckligt. Det behöver ändras på bevissättet och man måste göra det lättare för kvinnor att våga anmäla och våga berätta. Vi måste sätta skammen och skulden där den hör hemma – hos förövaren.
Rättssystemet är inte tillräckligt rättssäkert för kvinnor idag. Kvinnor blir ifrågasatta just för att de är kvinnor. Det behövs specialdomstolar med genuskompetens för sexbrottsmål.

HD har slagit fast vad en trovärdig målsägandeberättelse ser ut i ett så kallad attribut. Från domstolens si­da ska kvinnorna enligt advokaten som var med i dokumentären: inte verka för starka; man ska vara svag, men ändå samlad; man ska kunna ge en berättelse som är detaljerad, vara logisk, klar och helst spontan och fri från motsägelser; samt att det ska finnas bra bevisning för det.
Det är inte kvinnorna som ska akta sig – det är män som ska ändra synsätt om kvinnor. 
Samhället behöver förändras i grunden, till ett samhälle som inte ger upphov till könsmaktsordning och förtryck. Det behövs nya rörelser som tar kamp mot det kvinnohat och de patriarkala strukturer som klassamhället och kapitalismen behöver – en rörelse mot just klassamhället, kapitalism, alla förtryck, alla nedskärningar som drabbar kvinnor särskilt hårt, med mera.