foto: Pressbild
Den antika pjäsen om flyktingar som söker asyl är skakande och högaktuell.
Det finns just nu knappast något mer rykande aktuellt på Stockholms teatrar än Dritrëro Kasapis uppsättning av Aischylos 2 483 år gamla flyktingdrama De skyddssökande som kan ses på Stadsteaterns lilla scen i Stockholm till och med den 17 november.
Uppsättningen utgår från en bearbetning av den skotske dramatikern David Greig av ett antikt drama som hade urpremiär år 463 före Kristus och är världens äldsta bevarade pjäs, näst Perserna av samme författare.
Men att ett 2 483 år gammalt drama av Aischylos kan behandla 50 flyende kvinnors revolt mot en patriarkal våldtäktskultur, liksom deras moraliska rätt till asyl efter en flykt över Medelhavet och frågor om främlingars integration kan slå rakt i solar plexus på dagens makthavare, är på många sätt svindlande.
Att ensemblen förutom Stadsteaterns egna skådespelare inkluderar nio palestinska kvinnor på en direktuppkoppling till den palestinska Al-Harah-teatern, som bland annat med blåsljud och suckar framkallar Medelhavets vågor, är också oerhört suggestivt.
I De skyddssökande behandlas det dilemma som kungen Pelasgos och medborgarna i den grekiska staden Argos ställs inför när 50 kvinnor som har flytt över havet från Egypten, landet intill Syriens gräns, söker en asyl hos dem som kan leda till krig med den egyptiska flotta som förföljer dem.
”Om vi inte är redo att svara ja när de hotade och förföljda vädjar om säkerhet och skydd, vilket samhälle är vi då?”, ställs frågan där kung Pelasgos och Argos folk vid ett nej också kan räkna med Zeus gudomliga vrede.
Att asylrätten var så moraliskt etablerad redan då, i en antik tid så brutal att även Aischylos själv hade deltagit i både slaget vid Marathon och sjöslaget vid Salamis, är hisnande.
Den får en samtidigt att må illa över hur samma fråga som ställs till kung Pelasgos besvaras av dagens makthavare, som Stefan Löfven (S), Ulf Kristersson (M) och för den delen Ebba Busch Thor (KD) som uppenbarligen inte känner samma moraliska press som Pelasgos från den Gud hon bekänner sig till.
I det avgörande moment där publiken själva blir tillfrågade att som Argos folk gjorde folkomrösta om kvinnorna fick också Pelasgos plädering det enhälliga ja till asyl som kvinnorna förtjänade.
Det här är en föreställning som borde få en betydligt större spridning än till dem som har förmånen att kunna ta sig till Stadsteaterns lilla scen i Kulturhuset i Stockholm.
Regi: Dritëro Kasapi
Bearbetning: David Greig
I rollerna: Kirsti Stubø, Elisabet Carlsson, Christin Hodali, Diana Swity mfl
Scen: Kulturhuset Stadsteatern
Speltid: 1h 20m
