De tysta flickorna blir hörda

av Åsa Karlsson // Artikel i Offensiv

Hur känns det att ständigt vara rädd, att tvingas gifta sig vid 14 års ålder, att bli bortrövad och använd av män, sedd som en sak, en slav utan värde? Hur finner man viljan att leva? Vad gör livet värt att leva trots dödens ständiga närvaro? Alltför många vet hur våld och övergrepp känns, hur svårt och krossande det kan vara att försöka kämpa; hur tyst och ensamt det kan vara. 
Flickornas Tystnad av Pat Barker försöker visa hur några av antikens kvinnor tänkte och kände. Boken vill göra dem till huvudpersoner så att hjältarnas epos vänds ut och in.

Pat Barker var en av de kvinnliga författarna som jag hittade via Virago Press på 1980-talet. Jag prenumererade också på feministiska tidningar som Spare Rib från England och Ms från USA. Det fanns ju inget internet, men en feministisk bokhandel och dessutom möjligheter att skicka efter böcker från små förlag. Många av mina inköp finns kvar i mina bokhyllor. 
Boken Flickornas Tystnad (Albert Bonniers förlag 2020, originalutgåvan The Silence of the Girls 2018) använder sig av Iliaden med sin berättelse om antikens hjältar och Trojas fall, om grekernas erövring och om gudar som styr och ställer. Pat Barker vänder på berättelsen och utgår från de som knappt syns i sagor och sägner: kvinnorna, flickorna och barnen. De erövrade, kuvade, förslavade och dödade. 
Hennes sätt att på ett rakt och konkret sätt beskriva krigets fasor, hur slaveri och terror gör vänlighet och heder obefintlig, känns isande och trovärdigt. Hon ger kvinnorna inte bara namn utan liv, ett liv som ingen erövrare bryr sig om. 

I tidigare böcker har Pat Barker använt sig av historiska händelser för att få oss att se hur vi påverkas av våld, hur slaveri och kvinnohandel idag traumatiserar globalt. När våld och övermakt får råda, när erövrare hyllas och offer glöms bort. Traditionella historiker och borgerliga författare brukar hävda att de antika krigen, främst belägringen av Troja, var en kvinnas fel: den sköna Helena. Det är förstås trams. Helena är liksom de andra flickorna och kvinnorna en ägodel, en sak att samla på. Hon ges bort, tvingas gifta sig, tvingas lyda. 
Grekernas plundringståg skedde regelbundet när de behövde boskap, varor, slavar med mera, inte olikt våra vikingar. Erövrade städer och stater plundrades på allt, och de människor och det man inte hade användning för förstördes, brändes eller dödades. Det är en brutal verklighet som beskrivs. De erövrade kvinnorna ges bort till en krigare om de har tur, annars blir de allas, varje kväll. De trojanska barnen dödas, men erövrarna vill gärna göra sina egna, grekiska barn, så de unga, vackra och fertila får leva. 
Akilles, Agamemnon, Odysseus och de andra ”hjältarna” skildras här som de krigare och erövrare de var. Historiska fakta och sägner kombineras med social realism och ger röst åt de tysta och namnlösa.

Pat föddes 1943. Hennes mamma hette Moyra Drake och fadern var okänd. Det var en stor skam att föda ett illegitimt barn och för att mildra chocken i arbetarklassområdet i Yorkshire där Moyra bodde sa man att Pat var hennes syster. Hennes mormor hade haft ett litet fish & chipsställe som gått i konkurs och var fattiga som kyrkmöss. De överlevde på fattigbidrag. 
När hennes mamma gifte sig efter kriget ville Pat inte följa med henne. Hennes nya styvfar var en elak typ och hon tyckte om livet med mormor. Vid sju års ålder vann hon en plats på en skola och kunde få en bra utbildning, trots att hon var arbetarklassunge. Efter högskolan kom hon hem igen och tog hand om sin sjuka mormor tills hon dog. Pat skrev noveller och läste massor av böcker under tiden. Hon träffade sin blivande man och blev Pat Barker.
Pat Barker började skriva om 1970-talets Yorkshire som hon upplevde, med industrikris och nöd, otrygghet, fattigdom och våld. Om hur människorna traumatiserades, men också om kamp, sammanhållning och solidaritet. Hennes trilogi om kvinnorna på Union Street handlade om sju kvinnor i olika åldrar, från 11 år och uppåt. I den första boken blir den 11-åriga Kelly våldtagen och Pat Barker skildrar sedan hur familjen och hela området handskas med detta. 

I tio år försökte Pat få sitt manus publicerat, men fick nej från alla förlag; ”för deppigt och trist”. Inte förrän Pat mötte författaren Angela Carter på en skrivarkurs och fick tips om ett nystartat bokförlag som enbart publicerade verk av kvinnor, i syfte att öka kvinnors egna röster i världen (det feministiska bokförlaget Virago Press), vände allt. Angela Carter peppade henne och sa att om de inte tyckte om de kvinnor hon skildrade kunde de dra dit pepparn växer! 
Inspirerade av den feministiska tidningen Spare Rib som startade 1972 av två kvinnor i den nya kvinnorörelsen bildades Virago Press vid köksbordet 1973 och existerar än i dag. År 1978 började de ge ut Virago Classics och tack vare dem kan vi läsa kvinnliga författare som historien annars hade tystat. 
År 1982 gavs Union Street ut till många manliga kritikers förfäran. The Guardian skrev: ”Man blir förfärad över realismen, den beskriver menstruation, barnafödande och bakgatuaborter. Den är alldeles för gynekologisk i stilen!” Andra kallade boken för ett ”efterlängtat arbetarklass-mästerverk”. 
Den andra boken i trilogin heter Blow your house down (1984) och handlar om hur prostituerade kvinnor blir förföljda av en seriemördare.

Pat Barker fortsatte att skriva, särkskilt många böcker om arbetarklass och om livet i norra England, men ville också skildra trauma, hur upplevelser och minnen av krig påverkar, hur överlevnad och läkande blir möjligt eller ej. 
Inspirerad av sin styvmorfars hemska upplevelser i första världskriget skrev hon Regeneration (1991) som senare blev en del av en trilogi som har kallats ”ett av hemlandets tio mest viktiga historiska verk”. Hon fick för detta Bookerpriset, vilket få kvinnliga författare har fått. 
Vissa feministiskt inriktade kritiker och litteraturforskare har sett hur det fortfarande är få kvinnor som vinner de stora prisen och om de vinner är det alltid med en bok som har en eller flera män i centrum. 

Pat Barker ger de tysta flickorna en röst, en överlevarnas röst. De ser hur döda hjältars blod rinner ner i havet, de gör sig redo för resan till Grekland och sina nya liv, som slavinnor med grekiska barn i magen. 
Kanske nästa berättelse får handla om de tystas uppror. De kvinnor och flickor som inte låter sig tystas, som vägrar slaveri, som likt Amazonerna slåss för friheten. Vi behöver en enveten, fullödig, komplex socialistisk feminism och berättelser som inspirerar oss!

Författare: Pat Barker
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 334