av Stefan Lundqvist // Artikel i Offensiv
Bankernas och storföretagens organisationer som annars brukar se som sin huvuduppgift att hetsa mot ”bidragstagare” – statliga satsningar på en välfärd för alla – var nu de första som stod och stampade i regeringens farstu.
När de krävde och fick statligt miljardstöd – både rekordstora bidrag och förmånliga kreditgarantier – var de ändå aldrig helt nöjda. Vi lärde oss standardkommentaren: ”Det här är bra, men inte tillräckligt. Det räcker inte och regeringen måste återkomma med kraftfullare åtgärder.”
Coronapandemin utlöste en kris som förutom sjukdom, smärta, död och sorg, bot och glädje efter en övermänsklig insats av vård- och omsorgspersonal också har inneburit stora begränsningar av samhället på grund av risken för smittspridning. För att begränsa coronasmittan och rädda den svenska kapitalismen har regeringen delat ut en rad coronapaket, och de dyraste paketen har bankerna och storföretagen fått.
Regeringen har gett bankerna en 70-procentig garanti på alla lån som ges till företag. Trots detta har bankerna varit snåla med att bevilja lån.
Staten övertog arbetsköparnas hela kostnad för sjuklön, sänkte arbetsgivaravgiften och gav dem sedan också anstånd från att under ett år betala arbetsgivaravgifter, skatt på lön och moms.
I april antogs en lag som innebär att staten vid företagens permittering av personal (minskar arbetstid för sina anställda) går in med tre fjärdedelar av lönekostnaden och arbetaren får ut cirka 92 procent av sin månadslön.
Bidragssökarna från bankerna och storföretagen har fått ett mycket stort gensvar från både regeringen och den förra borgaralliansens partier. Alla har försökt tränga sig före i kön med sina coronapaket till ”pengarna och makten”.
Naturligtvis har mycket av stödet varit bra och nödvändigt för att rädda jobben på viktiga företag och omistlig verksamhet som annars inte skulle överlevt. Däremot har det ekonomiska stödet ensidigt riktats till de rika och mäktiga – från stora företag till framgångsrika artister –som redan har stora vinstmarginaler och kapital i ladorna, medan de små så kallade enskilda företagen har fått smulorna från bordet – om ens det.
Regioner och kommuner – vård och omsorg
Regeringen har gett ökade statsbidrag till kommuner och regioner. Det ursprungliga bidraget på 5 miljarder kronor höjdes först till 20 miljarder och pressades sedan upp med ytterligare 6 miljarder på initiativ av Vänsterpartiet. Stödet ska gå till att klara skola, vård och omsorg samt kollektivtrafik. Av de 26 miljarderna är 12,5 permanenta och återkommer under kommande år.
Statliga verk
Luftfartsverket och sjöfartsverket har fått miljonstöd medan flygbolagen har stöttats med kreditgarantier med 5 miljarder kronor, varav 1,5 avser SAS. SAS får också grönt ljus för att rekapitaliseras med 5 miljarder kronor. Alla statliga myndigheter som till exempel Folkhälsomyndigheten förstärks förståeligt med större anslag.
Barn, arbetare/personal, tjänstemän och pensionärer
För att minimera smittspridning sänktes villkoren för att stanna hemma från jobbet till ”minsta tecken på symtom” och regeringen beslutade sig för att slopa karensavdraget i sjukersättning. Sjukpenningen höjdes den 1 juni från 700 kronor till 804 kronor, men de flesta gör ändå en förlust på att inte kunna arbeta.
Bostadsbidraget för barnfamiljer har höjts. Regeringen lanserar ett ”Äldreomsorgslyft”, en tvåårig satsning på 2,2 miljarder till vidareutbildning och rekrytering till äldreomsorgen med målsättning att nå 10 000 tillsvidareanställda vårdbiträden och undersköterskor.
Arbetslöshet
Arbetsförmedlingen får ett ökat stöd på 1 870 miljoner kronor till arbetsmarknadspolitiska insatser. Kommunerna får 180 miljoner för satsning på sommarjobb till ungdomar.
Tillfälligt lättade medlemsvillkor till a-kassan, tillfälligt höjd inkomstrelaterad ersättning och höjt utbetalningstak. 150 miljoner kronor till ”gröna jobb” (skogsarbete) för de som står långt från arbetsmarknaden.
En kritisk granskning kan lätt se att det är vinstutdelande storföretag och banker som har fått miljarderna, medan den gemensamma välfärden och vi andra fått dela på miljonerna. Samtidigt står vi kvar med en rusande arbetslöshet och nedskärningskrav i vården. Rättvist? Nej!
Utbildning
102 miljoner kronor till så kallad lovskola. Anslaget till regional vuxenutbildning ökas med 620 miljoner kronor. Regeringen satsar på att några tusen fler elever ska kunna utbildas vid Yrkeshögskolan med ett anslag på cirka 350 miljoner kronor. Folkhögskolorna tillförs 76 miljoner kronor.
Kultur
Regeringen anslår 150 miljoner till ”kultur i hela landet” plus 500 miljoner till ”kultursektorn” på grund av effekter från pandemin. Till detta tillkommer 319 miljoner kronor till statligt finansierade kulturinstitutioner som Vasa-museet, med mera.
Sport
Riksidrottsrörelsen får 500 miljoner kronor att fördela i landet med syftet att idrottsrörelsen ska överleva pandemins effekter.
I regeringens ”Vårändringsbudget” redovisas ökade kostnader med 107 miljarder kronor som har tillförts vårbudgeten. Totalt beräknas det ”försämra de offentliga finanserna med 95 miljarder kronor”. Till detta beräknas tillkomma 230 miljarder kronor för de lånegarantier regeringen har gett bankerna och 335 miljarder kronor för ”åtgärder som ska förstärka likviditeten i företagen”.
En kritisk granskning kan lätt se att det är vinstutdelande storföretag och banker som har fått miljarderna, medan den gemensamma välfärden och vi andra fått dela på miljonerna. Samtidigt står vi kvar med en rusande arbetslöshet och nedskärningskrav i vården. Rättvist? Nej! Det krävs tvärtom nu mer resurser för att orka ta itu med ett berg av uppskjuten vård. Orättvisan föder den kamp som nu krävs.
Källa siffror finns här.
Pandemin ökar risken för vräkning
Sedan pandemin bröt ut i början av året har antalet personer som hört av sig till Hyresgästföreningen för att de är oroliga över att inte kunna betala hyran för sin lägenhet ökat stadigt. I maj månad ringde över 150 personer varje vecka och trenden fortsätter.
Fler och fler har blivit arbetslösa i spåren av pandemin. Främst ungdomar med osäkra anställningar inom handels- och restaurangbranschen samt turistbranschen har drabbats. Men allt eftersom den ekonomiska krisen slår allt hårdare drabbas nu även anställda inom industrin.
Hyresgästföreningen har låtit göra en enkätundersökning som visar att 30 procent av de tillfrågade nu känner stor oro för att inte klara av sin privatekonomi där bland annat hyran ingår. Undersökningen visar också på att 40 procent av de som har tillfrågats har fått minskade inkomster på grund av coronakrisen. Risken att inte kunna betala hyran och därmed hotas av vräkning har ökat markant.
Detta avspeglas i undersökningen där 40 procent känner stor oro för att nu inte kunna betala sin hyra.
En tydlig trend är att unga, ensamstående och arbetslösa i allt större utsträckning riskerar att stå utan bostad. Även Kronofogdemyndigheten spår nu en ökning av antalet fordringar och indrivningar.
Varken de privata hyresvärdarna eller allmännyttan tar hänsyn till att arbetslösheten nu ökar starkt och att allt fler riskerar att stå på gatan utan bostad. Kan du inte betala din hyra åker du ut. Både de privata hyresvärdarna och allmännyttan förlitar sig på att socialtjänsten ska gå in och hjälpa de som inte kan betala sin hyra och därmed riskerar att hamna på gatan.
Allmännyttan i Göteborg är för närvarande på gång med hot om vräkning i 17 fall som Hyresgästföreningen är inblandad i. Detta trots att allmännyttan i Göteborg tidigt under pandemin lovade att stoppa alla vräkningar så länge den kvarstod. Så mycket var det löftet värt.
Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder vädjar till landets hyresvärdar att vara ”proaktiva i denna svåra tid, att prata med sina hyresgäster och erbjuda dem hjälp”. Men hyresvärdarna agerar inte utifrån att vara snälla och godhjärtade. De vill ha in sina hyresintäkter – annars gör man sig av med hyresgästerna som inte kan betala.
Nu måste kampen för att stoppa vräkningar och hyreshöjningar under coronakrisen intensifieras. Det räcker inte att vädja till hyresvärdarnas goda vilja eller hoppas på att de ska efterskänka hyran.
Bara en bred mobilisering av de hyresgäster, fackföreningar, gräsrötter och andra kämpande organisationer kan stoppa vräkningar och hyreshöjningar.
• Inga vräkningar eller hyreshöjningar.
• Hyresrabatt under coronakrisen.
• Bra och billiga bostäder åt alla.
Anders Wemmert
”Marken under dig faller isär”
Adeshina Ajani i Göteborg är en av många som har förlorat jobbet som ett resultat av coronakrisen. Det har lett till en tuff situation för honom och familjen.
– Jag arbetade för Coor Service Management på Restaurangen The Kitchen Club i PV Torslanda som diskare/köksbiträde. Det var tufft, men jag älskade att arbeta, berättar han.
I mars 2020 kom beskedet.
– De sa att vi skulle gå ner i tid på grund av coronaviruset och de började med korttidspermitering 80/20. Men den 10 juni fick jag gå ”på grund av arbetsbrist”. Jag fick en månad att jobba kvar, och sedan den 10 juli är jag arbetslös.
Likt många andra som förlorat arbetet och inkomsten är Adeshina orolig över framtiden, ekonomin och möjligheten att kunna betala räkningar och hyra.
– Jag känner mig hemsk, jag vet inte hur det här kommer att fungera ekonomiskt, om vi kan betala alla räkningar och ha mat till barnen. Att betala hyran och mat för barnen är viktigast just nu. Förhoppningsvis hittar vi ett sätt. För första gången har jag a-kassa, men jag har inte fått något meddelande om hur mycket jag får eller när jag ska få det. Varje minut av dagen söker jag jobb.
– Jag behöver verkligen ett jobb, jag måste stödja min fru som är hemma sjuk och mina två barn, 1 och 3 år gamla. Det är en stress för oss.
Adeshina är kritisk till hur arbetare behandlas i krisen.
– Hur arbetare behandlas i krisen är katastrof, det är en otrolig stress att inte veta hur du arbetar följande vecka till att nästa dag bli utsparkad. Jag ställs på bar backe efter att ha varit anställd i över ett år, jag hade äntligen hittat en bra och stabil punkt i mitt liv som nu raseras.
– Det är som att gå på en stig och njuta av det vackra vädret och plötsligt kommer en jordbävning och marken under dig bara faller isär och kastar dig ner och du fortsätter bara att falla.
Kristofer Lundberg
”Man får ingen hjälp”
Hur går det för Sofie Bergström? Offensiv har skrivit tidigare om Sofie som tillhör en riskgrupp och har en egen frisörsalong. Hon kan då inte jobba under covid-19 och som egenföretagare är det extra svårt att få stöd.
– Jag har tappat omsättning med 46 procent i april och 100 procent i maj och juni. Det finns då ett omställningsstöd som man kan söka, men det har jag blivit nekad. De menar att det var 5 000 kronor för lite i utgifter. Man kan fråga sig hur de tänker då, inkomsterna blir ju inte större för det.
– Det är väldigt svårt. Om man tappar allt sen får man inte stödet. Dessutom är Stockholm riktlinjen i pandemin, då mätperiod startar i mars, april. Men här i Ljusdal kom ju pandemin senare, slutet av april.
Hur går det med den nya försäkringen som ska hjälpa riskgrupper (då bara lönedelen vilket är en mindre bit för egenföretagare)?
– Det senaste jag hört är att det tidigast kan komma i september.
– Det är också så svårt att vara riskgrupp och ta alla beslut själv hur familjen ska göra. Mina tre barn, ska de undvika kompisar under hela den här tiden? Man får ingen hjälp av sjukvården i de svåra besluten.
Elin Gauffin
”Kämpigt för unga att hitta jobb”
Nu när skolåret har tagit slut för de flesta ungdomar har det dykt upp nya problem för särskilt tonåringar i världen. Jag frågade mina vänner om deras åsikter och erfarenheter angående sommarjobb i år. Alla jag frågade hade sökt jobb i år, både privat och genom kommunen, men väldigt få hade fått ett jobb (efter önskemål är namnen nedan fingerade).
Lovisa var bland de som hade tur och säger:
– Jag ska jobba på en gård med djur och barnläger i år, samma ställe som förra året. Mina arbetsuppgifter ska se likadana ut i princip. Jag vet inte exakt hur det kommer att gå till ännu, men jag antar att de kommer vara mer strikta med hygien och så vidare.
En annan kompis, Erik, hade inte fått jobb från kommunen då åldersgränserna hade ändrats för att anpassas till vissa åldersgrupper. Han och Zack, en till kompis, sa båda två att de egentligen ville jobba eftersom man vill få pengar under sommaren. Erik tillade:
– Just nu behöver jag mer pengar för att jag har mer fritid och det blir oftast dyrare. Att man är ute och käkar på restaurang, hänger med folk och sånt gör att man spenderar lite mer.
Jag frågade till slut lite mer brett om vad de tycker om den generella arbetssituationen för unga. Lovisa säger:
– Det är kämpigt för unga att hitta jobb; det går knappt eftersom de flesta ställena helst inte vill ta in timpersonal. Och det suger, men jag vet inte riktigt vad man kan göra åt saken. Man får vänta ut det värsta.
– Nu när det är coronatider känns det omöjligt att få jobb. Jag hoppas att Sverige blir mer förberedd för framtida problem som det här och om det kommer en till våg att de gör något mer åt det, menar Erik.
– Vilken bakgrund man har spelar in på hur bra det går för folk. Om man har värre förutsättningar ekonomiskt är det nödvändigt med jobb och vissa får inte det just nu. Förhoppningsvis hittar vi något vaccin innan nästa sommar, då kan fler jobb erbjudas. Om inte skulle andra initiativ som förbereder unga för framtiden vara bra, säger Zack.
Alla nämnde något som är väldigt viktigt som sammanfattar mina egna tankar kring hur saker är just nu. Det finns flera unga som behöver pengar från jobbet, och när man kombinerar den tajta arbetsmarknaden med bristen på politik som stödjer unga blir det väldigt osäkert för de i min åldersgrupp.
Samuel Kostov
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.