av George Martin Fell Brown, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv
Hittills har arbetare noll bra alternativ i det kommande presidentvalet 2024. Bidens patetiska gnyende av ett tillkännagivande om omval är inte alls överraskande. Att Demokraterna inte ens planerar att anordna primärvalsdebatter visar dessutom hur lite de bryr sig om att ge arbetarna ett seriöst alternativ. Och bland Republikanerna tävlar två reaktionärer – Floridas guvernör Ron DeSantis och den förre presidenten Donald Trump – om att bli partiets kandidat i presidentvalet 2024.
DeSantis presenterade sig som en mindre bufflig politiker som kunde återfå förtroendet från etablissemanget inom Republikanerna, samtidigt som han var den mest ivriga genomföraren av Trumps reaktionära agenda. Men inför 2024 står DeSantis inför en annan utmanare om titeln som Donald Trumps efterträdare: Donald Trump.
Hittills är Trump och DeSantis de två tydliga ledarna i Republikanernas primärval, med alla andra kandidater på ensiffriga opinionssiffror. Mellan Trump och DeSantis leder Trump med stor marginal. En rad Floridarepublikaner som står DeSantis nära har dessutom gett stöd till Trump.
Trumps ledning har ökat under de senaste veckorna: Trump leder med 57 procent mot DeSantis 31 procent.
Trumps återuppståndelse har gynnats av åtalet mot honom, liksom av hans offensiv mot DeSantis, vilket återspeglar såväl DeSantiskampanjens problem som krisen inom Republikanerna.
För arbetare har kampen mellan Trump och DeSantis inga vinnare. Båda har präglat sina politiska karriärer genom att konsekvent sätta storföretagens intressen framför arbetarklassens behov – från Trumps stora skattesänkningar för de rika till DeSantis skatteåterbäringar på flera miljoner dollar till storföretag. Att förstå dynamiken inom Republikanerna är viktigt för att kunna utmana den ruttna agenda som är gemensam för båda kandidaterna.
Ron DeSantis förklarade nyligen sin kandidatur, och han har varit i kampanjläge sedan Trumps förlust i det senaste valet. Han byggde upp sitt guvernörskap som en aggressiv auktoritär person som kunde driva igenom den agenda som Trump misslyckades med att uppnå 2020.
Han blev känd för en rad konfrontativa åtgärder kring olika högerståndpunkter. Han undertecknade en verkställande order som förbjuder ansiktsmaskmandat. Han svarade på George Floyd-upproret med en ”antiupprors”-lag som brutalt slog ner på rätten att protestera, samtidigt som den tillät människor att köra över demonstranter med sina bilar.
Han lade fram ”Stop Wrongs to Our Kids and Employees (WOKE) Act” [Woke, en hundvissla som extremhögern och högerpopulister använder mot allt som inte är klassiskt konservativa, förtryckande åsikter] som skulle göra det möjligt för föräldrar att stämma skolor för att de undervisar kritisk rasteori. I denna attack ingick en omfattande utrensning av läroböcker i matematik.
Hans lagförslag ”Don’t Say Gay” har fungerat som en mall för högerns nationella angrepp på hbtq+-personers rättigheter.
Högprofilerade PR-stunts som att chartra flygplan för att dumpa asylsökande på Martha’s Vineyard, hans övertagande av New College och hans försök att ta över Disney har hållit honom i rampljuset som en anti-”woke”-kulturkrigare.
Trots detta har DeSantis tilltalat det republikanska etablissemanget genom att distansera sig från några av Trumps mer pinsamma stunder. Han fördömde till exempel stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021, samtidigt som han kritiserade ”medierna i Washington DC och New York” för att ”utnyttja detta för att försöka smutskasta alla som någonsin stött Donald Trump”.
DeSantis har genomfört en balansakt och försökt förena Trumps bas och det republikanska etablissemanget.
När han vann sitt omval 2022 samtidigt som ett antal Trumpallierade kandidater förlorade sina mellanårsval verkade Ron DeSantis vara partiets nya ansikte utåt. Men Trump fanns kvar.
När det gäller att förklara DeSantis vacklande i opinionsundersökningarna lägger stormedierna tonvikten på misstag från DeSantis. Andra pekar på Demokraternas misstag, särskilt när det gäller åtalet mot Trump för Stormy Daniels-skandalen.
Desantis huvudproblem är den grundläggande motsägelsen i hans kampanj. Han försöker både vinna Trumps ”Make America Great Again”-bas (som kallas MAGA) – varav många dras till Trump för att han säger sig stå på arbetarnas sida mot storföretagen – och samtidigt också övertyga stora donatorer och republikanska ledare om att han kommer att vara ett pålitligt och säkert alternativ för den härskande klassen.
För Trumps MAGA-bas framstår dock DeSantis alltmer som en ”kontrollerad opposition”.
Samtidigt är de stora republikanska donatorerna oroliga för att DeSantis ska smittas av Trumps oberäknelighet. Detta blev tydligt i samband med DeSantis kovändning vad gäller Ukrainakriget som han först beskrev som en ”territoriell dispyt” för att sedan helt ta tillbaka sina första kommentarer.
Ett problem är att medan DeSantis eller Trump inte på något sätt representerar arbetarklassen gör inte Biden och Demokraterna det heller.
Både Trump och DeSantis utgör ett allvarlig hot mot arbetarklassen. Men Trumps högerpopulism ger honom ett stöd bland arbetare som har röstat på Republikanerna och som letar efter någon som står upp mot etablissemanget.
Samtidigt vill det kapitalistiska etablissemanget – både demokrater och republikaner – inte att Trump på nytt tar plats i Vita huset.
Etablissemanget är naturligtvis helt okej med några av Trumps mer företagsvänliga åtgärder. De gillade till exempel hans sänkningar av bolagsskatten. Deras motstånd mot Trump beror inte så mycket på att de ogillar hans åsikter, utan snarare på att han ses som oberäknelig.
Bilden av Trump som en outsider förstärks ytterligare av åtalet och medieattackerna. Av alla Trumps brott rankas erbjudandet om pengar till Stormy Daniels mycket lågt. Det är en fråga som alla redan känner till, och Trumps skuld kommer inte att förändra människors syn på honom. Samtidigt gör det att en storkapitalistisk affärsman som Trump kan förstärka berättelsen om att etablissemanget är ute efter honom.
Trots alla dessa skillnader har varken Trump eller DeSantis något att erbjuda arbetare. Vi stöder verkligen att Trump låses in, men för hans verkliga brott mot arbetare och förtryckta, som hans prioritering av storföretag framför arbetares liv i de tidiga stadierna av covid-19 och hans brutala behandling av invandrare vid gränsen. Nästan alla amerikanska presidenter i historien skulle kunna åtalas på dessa grunder.
Ett ännu större problem är att medan DeSantis eller Trump inte på något sätt representerar arbetarklassen gör inte Biden och Demokraterna det heller. Fyra år av förräderier från Biden – från att fortsätta Trumps internering av invandrare, till hans senaste krossande av järnvägsarbetarnas strejk – har gjort detta allt tydligare.
Att ställa upp bakom Biden och Demokraterna ger utrymme för Trump och DeSantis att presentera sina reaktionära attacker som en kamp mot etablissemanget. Trumps seger 2016 kom samma år som Bernie Sanders utgjorde en helt annan och mer genuin utmaning mot etablissemanget. Men när Sanders ställde sig bakom Hillary Clinton förlorade arbetare ett verkligt alternativ till företagspolitiken i valet.
Risken för ett andra Trumppresidentskap eller ett första DeSantispresidentskap får framtiden att se dyster ut. Men denna dystra situation är en följd av att de som säger sig utgöra en vänster, som Bernie Sanders och ”The Squad”, håller fast vid Demokraterna och sluter upp bakom Biden. Om de hade verkat utanför Demokraterna hade de kunnat lägga grunden för att bygget av ett nytt arbetarparti, vilket är precis vad vi behöver.
En livskraftig oberoende vänsterutmaning i valet 2024 skulle vara ett steg i rätt riktning. En sådan vänsterutmaning skulle göra det mycket svårare för Trump och DeSantis att framställa sig som antietablissemang och skapa en jordmån för ett nytt parti.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.