Det är backlashen som förtalar

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Samtidigt som kampsången ”Un violador en tu camino” fortsätter att sprida sig från land till land som en ny feministisk ”Internationalen” råder en isande backlash i Sverige. Cissi Wallin döms för förtal och till att betala böter på 90 000 kronor. Om hon inte tar bort instagraminläggen där hon anklagar journalisten Fredrik Virtanen för våldtäkt kan det anses vara ett upprepande brott och hon kan dömas till fängelse.
Samma dag fälldes SVT-dokumentären om artisten Josefin Nilsson, ”Älska mig för den jag är” och radions ”Hästgården” (som vann stora journalistpriset förra året) i Granskningsnämnden för ”intrång i privatlivet”.

Medan Virtanen i kommentarerna om domen utnämnde sig själv till talesperson för alla hundratusentals barn som mobbas på internet pratade Wallin om det absurda i att vara ett brottsoffer som blir dömt och att problemet inte är de våldsutsatta kvinnor som vågar prata om det, utan alla som håller tyst för att de vet att de inte kommer att bli betrodda.
Den extrema ängslighet som råder i media spelar med i backlashen, eller ”avkylningen” som Wallin kallar det. För två år sedan försökte ledarsidorna bräcka varandra med hyllanden av Metoo-revolutionen och att historien kommer att delas upp i ett innan och ett efter Metoo.
Nu släpper Aftonbladet fram attacker såsom Martin Aagårds ”Wallins aktivism är ett privilegium för de rika” och Jan Guillous ”obskyra anklagelser om våldtäkt” där feministaktivister påstås vilja sätta sig över rättssystemet. Detta har redan öppnat dammluckorna för en flodvåg av sexistiskt hat.

Ett av vittnena i Cissi Wallins försvar var Lena Martinsson, professor i genusvetenskap, som tog upp om namngivningarnas betydelse för Metoo-rörelsen hösten 2017. I de 65 Metoo-upproren inom yrkeslivet, där tiotusentals vittnade om sexuella trakasserier, fanns en bas både bland de med akademiska utbildningar som läkare, lärare och advokater som utan; servitriser, undersköterskor, florister, barnskötare, skådespelare, dansare, personer med erfarenhet av sexindustrin med flera.
Det skedde kollektiva diskussioner och organisering kring upproren. Att det inte är påhittat visar pressmeddelandet från Seko samma dag som dessa reaktionära domar, där fackförbundet offentliggör en undersökning bland 3 000 medlemmar som jobbar som tågvärdar. Hälften upplever hot och var fjärde upplever sexuella trakasserier mot de anställda på tågen varje dag, varannan dag eller en gång i vecka. 
Hade inte staten som vi lever i varit en institution för att hålla samman ett klassamhälle som bygger på ekonomisk utsugning och könsmaktsordning hade det varit försöken till backlash mot Metoo som istället dömdes till förtal. Inte Cissi Wallin.

Hade inte staten som vi lever i varit en institution för att hålla samman ett klassamhälle som bygger på ekonomisk utsugning och könsmaktsordning hade det varit försöken till backlash mot Metoo som istället dömdes till förtal. Inte Cissi Wallin.

Metoo var de arbetande kvinnornas gemensamma resning mot sexuella trakasserier och våld och gjorde en gång för alla klart att det inte handlar om några enskilda rötägg, utan är ett system som på ett eller annat sätt binder oss alla till kvinnoförtrycket och mäns överordning. De kända kvinnorna som gick först och använde sig av namngivningar spelade en viktig och modig roll i starten. Det är svårt att tänka sig att rörelsen hade fått en sådan spridning utan personer som Alyssa Milano och Cissi Wallin. 
Jan Guillou förfasar sig över att feminister protesterar för att våldtäktsmän om de döms får för låga straff. I Spanien har hundratusentals män, kvinnor och transpersoner demonstrerat mot fängelsedomarna mot våldtäktgänget La Manada (vargflocken), en rörelse som fick upp domarna för de fem förövarna från sexuellt utnyttjande till 15 års fängelse vardera för våldtäkt. 
Det är helt i sin ordning att det blir proteströrelser mot domar eller som i de flesta och i Virtanens fall, nedlagda utredningar. Förtalsparagrafen i sig vittnar om hur uråldrigt rättsväsendet är. Det spelar ingen roll om en sak är sann eller inte i den svenska lagen, du får inte prata om det i offentligheten om det kränker äran av en person. Därför har vi en situation där bevisligen dömda män, som skådespelaren i Josefin Nilssons fall eller ägaren till hästgården, har laglig rätt att inte bli kränkta genom att offren talar om detta.
I Virtanens fall ska vi komma ihåg att Aftonbladet gjorde en egen utredning och valde att avskeda honom. 

Den praxis som backlashen nu försöker etablera är extremt farlig. Lyssna på Hästgården! Utnyttjandet av minderåriga fortskred under årtionden likt en hästvärldens Knutby just på grund av tystnadskulturen, manipulation och horstämpling av offer. 
Den kritik som bör riktas mot Metoo, eller snarare mot de självutnämnda ledarna som våren 2018 försökte samordna en fortsättning, är att de inte verkade för en fortsättning på kampen – på gator och torg som i Spanien. De krav som faktiskt formerades riktade helt in sig på myndigheter och regeringen, som tillsatte lite mer pengar och lite mer utredningar.
Men exakt som Offensiv varnade för redan då kan inga utbildningar i världen och inte heller enskilda personer, även om de har en viss position, stå emot backlashen och högervridningen när den kommer. Det kan bara den kollektiva kampen. Rättvisepartiet Socialisterna för i kampen fram kravet på specialdomstolar för sexualbrott. Det får vara nog av ifrågasättande av offer. 

Över hela världen sjunger nu kvinnor om straffriheten för våldtäktsmän, men att ”felet är inte mitt, varken var jag var eller hur jag var klädd”, ”våldtäktsmannen det är du. Det är polisen, domarna, staten, presidenten”.
I specialdomstolar krävs stor kunskap och utbildning i könsmaktsordningen och hur den verkar. Vi menar att en fullvärdig utveckling av ett rättssystem som inte göder utan motverkar mäns våld mot kvinnor förutsätter en socialistisk omdaning av hela klassamhället.
Att feministerna i Chile har dragit slutsatser om statens roll kommer ur att massupproret mot även det ekonomiska systemet, som de är en del av, har mötts av extremt statligt våld. Det är väldigt viktigt även för oss här i Sverige, som nu drabbas av en annan variant av samma statliga förtryck, att deras erfarenheter och framför allt motstånd sprids. Ska vi klara av att fälla både det ekonomiska systemet och den stat som försvarar det behövs det ett socialistiskt program och organisering i kvinnokampen och i arbetarkampen.