Det rasistiska våldet i det blåbruna Sverige

Av Mattias Bernhardsson // Ledarkommentar i veckans Offensiv

Den 1 februari 2025: ”Brotten handlar mycket om invandring”, sade statsminister Ulf Kristersson (M) till Nyhetsmorgon i TV4.

Den 4 februari 2025: ”Jag tänker inte på politik just nu”, sade statsministern på regeringens pressträff efter masskjutningen i Örebro.

”Ni ska bort från Europa!”, ropade Richard Andersson, 35, medan han sköt ihjäl tio personer och skottskadade ytterligare sex på Campus Risbergska. 

Dagen efter detta rasistiska terrordåd, när muslimska studenter på Linnéuniversitetet i Växjö skulle  använda det ”stilla rummet” för att be en bön för offren, möttes de av vandalisering – bacon har kastats på bönemattor och koranböcker. Dagen därefter upprepades vandaliseringen.

Rasism är vardag för många –  även när det inte pågår en masskjutning. 

Ingen ansvarig politiker har ännu ifrågasatt hur masskjutningen kunde fortgå under en timma utan att polisen avlossade ett enda skott mot gärningsmannen. Antagligen för att det är svårt för oss som inte var där att förstå förutsättningarna att tidigare sätta stopp för mördandet. Annat ljud i skällan var det när muslimer demonstrerade mot koranbränningarna 2022: ”Varför har vi inte 100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare?” undrade Sveriges vice statsminister Ebba Busch (KD) i Ekots lördagsintervju. Polisen borde skjutit skarpt, tyckte hon – och en armé av SD-troll i kommentarsfälten. Men inte nu. Inte i Örebro.

Kristersson manade till en tyst minut under tisdagen för att hedra de drabbade. Mer passande skulle vara ett obegränsat antal tysta minuter från regeringens sida: ingen mer hets mot flyktingar, tiggare eller invandrartäta bostadsområden; inga fler rasistiska utredningar om att beröva medborgarskap och välfärd; inget mer skuldbeläggande för effekterna av den politik som de blåbruna själva är ansvariga för.

Varje ”vansinnesdåd” med rasistiska eller högerextrema motiv måste ses i ljuset av den politiska miljö som dessa gärningsmän radikaliseras i: 

Den 22 oktober 2015: Anton Lundin Pettersson, 21, gick till attack med kniv och svärd mot personer utifrån hudfärg på Kronans skola i Trollhättan och mördade tre. 

Gärningsmannen hade förlorat sin praktikplats och var arbetslös. Under hela året 2015 pågick chockdoktrinen om ”systemkollaps” – lögnen om att Sverige, jobben, välfärden och ekonomin var på väg att kollapsa på grund av flyktingmottagandet. 

Fem dagar innan skolattacken uppmanade SD sina anhängare att ”agera” för att stoppa flyktingar och SD-toppen Kent Ekeroth höll sitt uppmärksammade tal i Trelleborg, där åhörarna fick veta att de var ”en spjutspets för att ta tillbaka landet”. ”Vi ska visa dem, nu är det dags, nu smäller det”, sade Kent Ekeroth under jubel.

Den 6 juli 2022: Den SD-sympatiserande nazisten Theodor Engström, 32, mördade ​​SKR:s (Sveriges Kommuner och Regioner) nationella psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren. Engström – som bland annat skrivit om hur judarna ”perverterade vår psykiatri och syn på sexualiteten” – genomförde dådet tre timmar efter Åkessons apokalyptiska Almedalstal och två dagar efter det att Kristersson (M) passerade ännu en gräns i normaliseringen av rasismen med lovorden att ”Inget annat parti har som SD i stark motvind stått upp för att vi inte kan öka invandringen”.

Ing-Marie Wieselgren hade inte bara ett stort engagemang för psykiatrin i allmänhet – som det framkom i alla tidningar – hon var också kritisk till den bristande traumavården för flyktingar, förordade en stor utbyggnad av traumavården på asylboenden och efterlyste mångkulturell kompetens inom psykiatrin.

”Lasermannen” John Ausonius rasistiska skjutningar 1991-1992 skedde under Ny Demokratis storhetsperiod. Peter Mangs skjutningar under 2003 samt 2009-2010 var tydligt kopplade till stödet för SD.

Polis och politiker har alltid försökt avfärda politiska motiv tidigt och vrida fokus till ”psykisk ohälsa”. När namnet klingar som Richard Andersson i alla fall. Det är ett sätt att friskförklara det politiska systemet. Ingen människa som begår sådana dåd kan anses vara friska. Men det är sällan hela förklaringen. Journalisten Jack Werner beskrev det bäst: ”Alla människor som lider av psykisk ohälsa är inte våldsbenägna. Och alla våldsbenägna lider inte av psykisk ohälsa. Men det kan bli en cocktaileffekt där politiska tankesystem ger våldet logik och riktning”.

Faktum är att rasismen idag är det som ger våldet riktning; det gav Rickard Andersson en riktning på samma sätt som det gav riktning till Ausonius, Mangs, Pettersson, Engström och andra rasistiska gärningsmän.

Ibland är gränsen mellan gärningsmän och kostymklädda politiker tunnare än man kan tro; när tidningen ETC granskade vilka som har donerat pengar till den nazistiska terrorgruppen NMR 2017 hittades inte mindre än 14 SD-politiker. Alla kan själva testa att google-söka ”SD” i kombination med ”sprängdåd”, ”sprängmedel”, ”vapen”, ”attentat” eller ”mord”.

Offren för det rasistiska terrordådet den 4 februari 2025 tillhörde de grupper i samhället som baserat på härkomst och hudfärg varit slagträ och syndabockar i det allt mörkare blåbruna politiska klimat som sparkar nedåt och förpestar Sverige.

Nu behövs som Socialistiskt Alternativ skrev i ett uttalande dagen efter masskjutningen i Örebro: “En kraftsamling för välfärden, mot klyftorna, rasismen och våldet. Vi behöver samlas i massprotester och strejker för att använda vår kollektiva styrka underifrån för att pressa fram de satsningar som välfärden förtjänar. För att bygga ett tryggt, jämlikt och inkluderande samhälle för alla.”