Avtalsrörelsen inför nästa år blir den största och viktigaste på många år. Nästan tre miljoner anställda, 85 procent av den svenska arbetskraften ska förhandla fram nya avtal.
Från arbetsgivarna manas till återhållsamhet och ansvar, och
att inte låta lönerna stiga för mycket, trots att de svenska
företagen gör rekordvinster.
Men direktörerna själva omfattas inte av något ”löneansvar”.
Börs-vd:arnas lönelyft blev hela 16 procent förra året.
Medianlönen för en börs-vd steg till 2 844 000 kronor.
Det spelar ingen roll om företaget går med vinst eller inte. Ett exempel är
elektronikföretaget Pricer som gjorde en förlust på 50 miljoner
kronor år 2004, men ändå fick företagets vd ut nästan
full bonus på 2,35 miljoner kronor.
Skillnaderna i löner tydliggörs i LO:s rapport ”Makteliten litar
på sig själv” som har granskat hur maktelitens inkomster har
utvecklats sedan 50-talet.
Makteliten drar ifrån
I rapporten har man undersökt inkomsterna för 200 personer på olika
typer av maktpositioner i samhället och jämfört dem med en genomsnittlig
industriarbetarlön (ca 250 000 kr år 2004). Listan innehåller
personer från flera olika områden med inflytande över samhällsutvecklingen,
t ex näringslivets direktörer, företrädare för fack
och arbetsgivarorganisationer och ledande politiker.
Sedan början av 80-talet, då inkomstklyftorna var som lägst,
har skillnaden mellan eliten och arbetarna ökat drastiskt. 2004 låg
genomsnittsinkomsten för hela makteliten 12 gånger högre än
industriarbetarlönen, och direktörernas snittlön 32 gånger
högre än industriarbetarlönen.
Rapporten tar också upp arvodena till styrelseordförandena i de tio
största bolagen på den svenska börsen de senaste två åren.
Snittet för år 2005 var 1 758 000 kr, det vill säga sju gånger
industriarbetarlönen.
Högst låg Michael Treschow, som bland annat är ordförande
i Svenskt Näringsliv. Han fick 3 250 000 kronor för sitt styrelseuppdrag
i Ericsson, hans ökning var 20 procent.
I ljuset av dessa siffror ekar allt prat om att löntagarna måste
hålla
tillbaka sina krav ihåligt, och visar att utrymme för rejäla
löneökningar finns för alla.
Jonas Rydberg
