Dödsolyckor på jobbet ökar igen

av Raymond Stokki

De senaste åren har antalet dödsolyckor i arbetet ökat i Sverige i takt med politiska attacker på arbetares rättigheter. Osäkra anställningar staplas likt underentreprenörer samtidigt som girighet ökar arbetsbördan och försämrar arbetsmiljön.

Varje år dör cirka 2,3 miljoner människor i världen på grund av sitt jobb, enligt ILO – International Labour Organization (FN:s organ för arbetslivsfrågor). ILO menar att det finns ett mörkertal på grund av bristande rapportering, men att det världen över årligen sker 340 miljoner arbetsplatsolyckor och 160 miljoner människor drabbas av arbetsrelaterade sjukdomar.
Enligt Arbetsmiljöverket har antalet personer som omkommit på jobbet i Sverige ökat de senaste åren från 48 personer 2016 till 55 personer 2017 och 58 personer 2018. I år har de två första månaderna haft ett dubbelt så högt antal dödsolyckor som samma period ifjol.

Det är ingen tillfällighet att det kapitalistiska systemets vinstgirighet bärs upp på bekostnad av arbetares säkerhet. Högerpolitikens nedskärningar och en allmän arbetsgivarvänlig politik skapar tillsammans med vinstjakten ett hårt klimat för arbetstagare. Att färre ska göra mer, på samma eller mindre tid, innebär en försämrad arbetsmiljö och ökar risken för olyckor. Med Januariavtalet och de borgerliga attackerna på arbetares rättigheter så som LAS och strejkrätten ökar otryggheten än mer än tidigare.
Företag kommer undan alldeles för lätt idag. Trots den arbetsmiljölagstiftning som gäller är det ofta den enskilde arbetstagaren som får bära skuld för olyckor. Detta även där det är arbetsgivaren som brustit i förebyggande arbetsmiljöarbete, trots alarmerande varningar.

Underentreprenörer och utländsk arbetskraft måste stå under svenska arbetsmiljöregler. Vid upphandlingar måste risk- och konsekvensanalyser utföras och alla ska få gå på vettiga och säkra avtal. Snabba jobb och låga priser är en risk och med facit i hand en dödsfälla, vilket visat sig vid bland annat LKAB och SSAB.
Arbetarnas egna organisationer måste också stärkas underifrån. Olyckor inom industrin har ofta föregåtts av att fackligt aktiva och skyddsombud larmat om faror, men utvecklingen har visat att många gula facktoppar springer arbetsgivarnas ärenden. Medlemmarna ska vara de som styr facken – avtal måste ut på medlemsomröstning.
Den enda räddningen är att bryta med det ekonomiska system som förlitar sig på utsugning. I ett system där arbetare demokratiskt kontrollerar arbetsplatser och produktion efter behov och för samhällets behov istället för efter vinst, först då kan vi få säkra arbetsplatser.

RS och Offensiv säger:
• Stoppa villkorsdumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, outsourcing med under­entreprenörer, ”ungdomsavtal”, papperslösa med mera. Kollektivavtal åt alla.
• Kamp för facklig vetorätt mot omorganisationer, inklusive out­sourcing, uppsägningar och nedläggningar.
• Försvara strejkrätten och LAS. Facklig kamp mot högerpolitikens attacker på arbetares rättigheter.