Dokumentär: Framing Britney Spears

av Aislinn O’Keeffe, Socialist Party (ISA Irland) // Artikel i Offensiv

Dokumentären Framing Britney Spears kan nu ses på tv4­play. Den dokumenterar #FreeBritney-rörelsen och följer Spears karriär, samt de händelser som ledde fram till det förmyndarskap som den 39-åriga sångaren och artisten för närvarande är satt under.

År 1992 gjorde en 10-årig Britney Spears ett tv-framträdande och sjöng en mäktig version av The Judds ”Love Can Build a Bridge”. Värden, Ed McMahon, som intervjuade henne efteråt anmärkte om hennes ”snygga ögon” och frågade henne om hon hade någon pojkvän eller inte. 
En tydligt obekväm Britney fortsatte att le och vara artig, samt valde sina ord omsorgsfullt då hon försökte kryssa sig fram till en respons framför en stor publik. Det är en situation som de flesta kvinnor och flickor är bekanta med – intvingad i positionen att handskas med en vuxen mans känslor ställd inför opassande kommentarer – och ett slags möte som skulle komma att karaktärisera Spears karriär.
Dokumentären Framing Britney Spears följer superstjärnans bana, från den jordnära och livliga tonåringen till en ung kvinna som trakasseras och jagas av kapitalistiska media och som pressas till ett mentalt sammanbrott.

Ett av de slående dragen i fotodokumentationen av Spears uppåtstigande till kändisskap är den flagranta sexualiseringen och objektifieringen av den unga stjärnan från en ålder av bara 16 år. Från hennes sexualiserade skolflicksutstyrsel i ”Hit Me Baby One More Time” till intervjuer och presskonferenser frågade presentatörer, ofta män mer än dubbelt så gamla som henne, ut tonåringen om hennes bröst, om att kyssa pojkar, hennes scenkläder och hennes oskuld. 
Britney hypersexualiserades av hennes musikbolag och av kapitalistiska media, motsägelsefullt nog tillsammans med en mediabesatthet av hennes oskuld. Detta illustrerar den fälla som alla kvinnor och flickor tvingas in i, representerande en omöjligt snäv och prekär balansgång på lina som kvinnor måste gå där den acceptabla balansen ständigt ligger utom räckhåll.

Sexualiseringen och objektifieringen av Britney Spears är emellertid ingen anomali eller någon enstaka händelse upplevd av bara en enda individ. Spears erfarenhet och upplevelse är en illustration av det bredare sociala problemet med objektifieringen av alla kvinnor och flickor i det kapitalistiska samhället. 
Objektifiering är en process där mänskliga varelser reduceras till enbart ting, en process av avhumanisering. I dagens kapitalistiska samhälle utförs denna process genom en besatthet med kvinnors yttre och denna skadliga ideologi sprids i reklam, tv, tidningar, musik, filmer med mera, vilka alla spelar en roll i normaliseringen av att detta fenomen godkänns och reproduceras brett.
Hela industrier har växt fram ur exploateringen av kvinnor genom objektifiering. Den globala skönhetsindustrin beräknas vara värd 3,738 miljarder kronor år 2026, medan den globala porrindustrin, som kränger snäva skönhetsideal, uppgår till ett värde på 827 miljarder kronor årligen. En mångfald av andra industrier profiterar på denna objektifiering, inklusive mode-, tv-, film-, butiksvaru-, massmedia- och sociala mediaindustrin.

Om objektifiering nedvärderar kvinnor som människor, nedvärderar det också de aktiviteter som kvinnor engagerar sig i.
Vilket ytterligare pris får kvinnor och flickor betala för denna objektifiering? Objekt är inte mänskliga; de är saker att godtyckligt använda och göra sig av med. När kvinnor och flickor rutinmässigt objektifieras i samhället påverkar det sättet de betraktas på och i slutänden hur de behandlas.
Objektifiering och dess avhumaniserande effekter bereder vägen för våld. På det globala planet har så häpnadsväckande många som var tredje upplevt fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid. 60 procent av kvinnorna kommer sannolikt att utsättas för trakasserier på arbetsplatsen och 71 procent har upplevt ovälkommen beröring eller blivit tafsade på offentligt. 
Kvinnor upplever utöver detta rutinmässigt ovälkommen uppmärksamhet, otillbörliga kommentarer och andra ”mindre allvarliga” former av sexism, ofta dagligen.

Det kommer dock fram positiva indikationer ur den pågående diskussionen om behandlingen av Britney Spears, nämligen att det har ägt rum en massiv attitydförändring sedan det sena 1990-talet och 2000-talet. 
Många unga, tillsammans med de som blev vuxna samtidigt som Spears, ser med fasa tillbaka på hypersexualiseringen av stjärnan och hur hon behandlades av media. Attityder som var fullständigt normaliserade vid den tidpunkten förkastas nu fullständigt av en stor andel unga, som nu stödjer #Free­Britney-rörelsen. 
Nya generationer blir aktiva och organiserar sig emot sexistiska konventioner och förtryck, vilket också kan ses i framväxten av #MeToo-rörelsen.
Faktumet att attityderna har förändrats över en såpass kort tidsperiod bär vittnesbörd om mass­organiseringens makt och visar på potentialen för framtida kamp mot den rådande organiseringen av samhället runt profit, på mänsklighetens bekostnad. 

Som socialister förstår vi att patriarkala strukturer och ideal är verktyg som används av kapitalismen för att upprätthålla och rättfärdiga ojämlikhet. Kampen mot detta förtryckande system behöver därför en grundlig förståelse av och kamp mot förtrycket av kvinnor och alla minoriteter som ett centralt kännetecken för vår egen organisering tillsammans med resten av arbetarklassen.