Drar ner byxorna på vårdindustrin

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Hälso- och sjukvården samt tandvården i Sverige ska enligt lag erbjudas efter behov och med respekt för alla människors lika värde. Men lagen säger ett och verkligheten ett annat. Privatiseringar och nedskärningar har gjort vården allt mer ojämlik. ”Vi rör oss bort från den svenska välfärdsmodellen, i riktning mot en tudelad välfärd. Det innebär att vi slår sönder det gemensamma sjukvårdssystemet”, skriver John Lapidus i sin nya bok Den sjuka debatten (Verbal, 2023).

John Lapidus har länge varit en av de starkaste rösterna mot gräddfiler och den växande privata vårdindustrin. Det är med förhoppningen att något händer som boken har skrivits. Eller som John Lapidus skriver: ”Det är hög tid att ta strid”.
Nyliberalismen gjorde vården till en marknad där patienternas behov kom allt mer i kläm. Privatiseringar och de skattefinansierade vinsterna inom välfärden öppnade också dörren till en parallell, försäkringsbaserade sjukvård – förtur (gräddfiler) till privat drivna offentligt finansierade vårdcentraler, specialistmottagningar och sjukhus.
”Faktum är att försäkringsmarknaden inte hade kunnat växa alls om vi inte först skapat vinster i välfärden genom att privatisera driften i stor skala, såsom vi började göra redan på 1990-talet”, skriver John Lapidus i sin utmärkta bok som klär av vårdindustrin och punkterar alla de lögner som dess många företrädare sprider.

Under åren 1999 till 2021 ökade antalet privata sjukvårdsförsäkringar från cirka 67 000 till 723 000. Den tudelning av vården som detta innebär sponsras på flera sätt av offentliga medel samtidigt som vårdindustrin får allt större politisk makt. Om de förödande följder som detta har fått och får handlar Den sjuka debatten om.
Privata sjukförsäkringar är skattesubventionerade. Arbetsgivaren köper en privat sjukförsäkring och drar av kostnaden på den anställdes bruttolön – staten förlorar skatteinkomster och arbetsgivaren förlorar inte ett öre. Flera försök, eller snarare utredningar, har tillsats för att stoppa detta rån ”som är typiskt för den ojämlika, tudelade välfärd som håller på att växa fram i Sverige”.
Men varje försök har stupat efter en våldsam lobby från vårdindustrin med stöd av de blåbruna partierna. När det i juli 2018 kom en lag om förmåns­beskattning lyckades vårdindustrin med hjälp av Skatteverket, som ”grundlurades” enligt boken, att få till stånd att endast 60 procent av försäkringen skulle beskattas.

Under de socialdemokratiska regeringarna tillsattes flera utredningar som hade uppgiften att lägga fram förslag som skulle stänga gräddfilerna, men dessa blev till megafoner för den privata vårdindustrin.
Ett skäl är att det i Sverige är både enklare och vanligare att politiker och utredare så fort de har slutat sina uppdrag tar anställning i ”näringslivet”.
Förre sjukvårdsminister Göran Hägglund (KD) blev exempelvis efter att han hade slutat som minister med i vårdjätten Aleris styrelse. År 2021 meddelade pa-byrån Rud Pedersen (pa står för ”public affairs”, ett annat ord för lobbying) att man hade värvat två toppolitiker från vårdsektorn; Ella Bohlin, kristdemokrat och tidigare sjukvårdsregionråd Stockholm, och Åsa Karlsson, socialdemokrat och före detta kommunalråd Växjö.
”Nu blev det från S och KD. Nästa gång blir det personer från andra partier”, sa Kristina Lindahl von Sydow, Rud Pedersens Sverigechef, i en kommentar till värvningarna (Dagens Opinion den 2 juni 2021). Att lobba för de privata företagen inom hälso- och sjukvård är Rud Pedersens ”affärsområde”.

När vården började bli en marknad och verksamheten delades upp i ”beställare” och ”utförare” togs ett stort kliv mot privatiseringar och dagens fragmentering av sjukvården.

Barnsjukhuset Martina skryter gärna om att man är den största privata vårdgivaren inom barnsjukvård i Stockholm. ”Medlemskapet på Barnsjukhuset Martina medger vård till barn mellan 0 och 21 år på akutmottagningen, står det i det avtal som Martina sluter med privatperson (hädanefter ’Kunden’) för ett barns (’Patient’ eller ’barn’) räkning”. Medlemskapet för ett barn kostar 1 619 kr/mån.
Om man inte har betalat medlemskapet och barnet är äldre än 6 månader kostar det rejält att söka vård vid barnsjukhuset Martinas akutmottagning. Ett läkarbesök kostar 2 900 kronor. Hur är detta möjligt? Skälet är att regionpolitikerna har tecknat avtal med Martina barnsjukhus om allt utom akutmottagningen, och därmed kan barnsjukhuset ”göra skillnad på barn och barn på både ett osmakligt och olagligt sätt”.
Skandalöst nog finns det även fackförbund inom Saco och TCO som erbjuder privata sjukförsäkringar till sina medlemmar, vilket vårdindustrin använder som argument i sina kampanjer. Den privata kliniken Hedda Care i Stockholm, ”där du får hosta upp några tusen eller använda din privata sjukförsäkring för att träffa en läkare”, har exempelvis använt fackens sjukförsäkringar i sina kampanjer.

När vården började bli en marknad och verksamheten delades upp i ”beställare” och ”utförare” togs ett stort kliv mot privatiseringar och dagens fragmentering av sjukvården.
Med hjälp av privatiseringslagar som sedan infördes, LOU (lagen om offentlig upphandling) och LOV (lagen om valfrihetssystem), ”kunde privata kliva rakt in på den nya sjukvårdsmarknaden”.
LOV och den så kallade fria etableringsrätten har följts av att många nya vårdcentraler har etablerats, men främst i välbärgade områden och företrädesvis i storstäderna. Av de västeuropeiska länder som har ett skattefinansierat sjukvårdssystem är det bara Sverige som inte har någon form av etableringskontroll.
”Analyser visar att LOV gynnat personer med mindre vårdbehov, framför allt höginkomsttagare i storstädernas välbärgade områden som redan före reformen hade högre vårdkonsumtion i förhållande till sina behov. Detta har skett på bekostnad av befolkningen i landsbygd och låginkomstområden. LOV har också öppnat upp för fristående privata nätläkare som finansieras av offentliga medel. Dessa tjänster, som nästan uteslutande nyttjas av yngre personer i storstäder med mindre vårdbehov, kostade 2021 mer än en miljard kronor”, skrev fem läkare i en debattartikel i Läkartidningen den 10 mars 2022.

Det är medvetna politiska beslut som har sänkt vården och som gjort den allt mer ojämlik. Som John Lapidus poängterar har landet inte blivit fattigare genom åren. Men det offentliga har bantats och statskassan tömts för att berika miljardärerna, storbolagen och bankerna.
Mellan 1980 och 2020 ökade den rikaste procentens andel av de totala förmögen­heterna från cirka 20 till 35 procent. Under samma tid minskade utgifterna för socialt skydd som andel av BNP från cirka 33 till 28 procent. Stockholmsbörsens storbolag beräknas i år dela ut 327 miljarder kronor till sina aktieägare, en summa som är nästan 4,5 gånger så stor som Region Stockholms sjuk- och hälsovårdbudget i år.
”Sjukvårdsfrågan är politiskt vidöppen snarare än ekonomiskt ödesbestämd, och därför finns alla möjligheter att återuppbygga och vidareutveckla det svenska sjukvårdssystemet”, skriver John Lapidus och skisserar vad som bör göras för att sätta stopp för en utvecklingen mot en tudelad välfärd:
• Kasta ut alla vinstintressen ur vården för att därmed sätta stopp för privata vårdbolag att dela ut skattemedel till sina aktieägare.
• Sätt stopp för försäkringsbolagen och deras erbjudande till utvalda grupper om företräde till offentligt finansierad sjukvård.

Det är bara att instämma. Det bör dock läggas till ytterligare ett krav:
• Uppvärdering av de vårdanställdas löner och villkor.
John Lapidus bok är en välbehövlig stridsskrift mot sjukvårdssystemets dödgrävare, och här finns de argument som du behöver för att svara vårdindustrins och politikernas sjuka debatt.

Författare: John Lapidus
Titel: Den sjuka debatten – Bland vårdindustrins myter, nyspråk och lögner
Förlag: Verbal förlag, 2023
Antal sidor: 180