Dual Power: Revolutionen på ett bräde

av Anton Lindbäck

Ett nytt brädspel som kan vara intressant att kolla in för revolutionären som vill leva sig in i den ryska revolutionen och som släpptes förra året är Dual Powers: Revolution 1917.

Brädspelshobbyn är på stark framväxt och den som är villig att lyfta blicken från de trötta, slumpfyllda massmarknadsspelen som Monopol och Fia med knuff kommer att finna en uppsjö med titlar att välja bland. Bara på den stora tyska spelmässan Essen Spiele släpptes 1 200 nya titlar förra året.
Dual Powers är ett spel där två spelare ställs mot varandra i kampen om makten i revolutionens Ryssland 1917 – den ena som den provisoriska regeringen och den andra som bolsjevikerna. 
Spelet är en dragkamp mellan spelarna som genom att spela ut kort från handen placerar sina styrkor i de olika områdena i S:t Petersburg eller flyttar omkring dem och återhämtar sina utmattade styrkor. Målet är att i slutet av varje spelrunda kontrollera de område där det för tillfället råder oro, samt kontrollera de områden som spelarna i hemlighet har valt som mål. 

Utifrån vem som kontrollerar de olika målen delas poäng ut och spelarna flyttar poängmarkören åt sitt håll. Varje kort som spelas ut avancerar även kalendern olika många dagar och det är den spelaren som har markören på sin sida när kalendern når oktober som vinner. 
Segern kan även vinnas innan oktober om någon av spelarna lyckas flytta poängmarkören hela vägen till sin sida.

Det som först drar en till spelet är såklart temat och den snygga, ryska avantgarde-inspirerade grafiken, men utöver en snygg yta bjuds man även på en klurig dragkamp. Med sitt begränsade handlingsutrymme försöker man vinna majoritet i såväl det område där det råder oro som det område man utsett till sitt mål för rundan samt lista ut vilket område motståndaren utsett till sitt och stoppa dem från att ha majoritet där. 
Det finns även en viss asymmetri mellan spelarna, bland annat genom att varje spelare har tre ledarkort var som är unika för de olika spelarna och är olika kraftiga.
Spelet har även ett sololäge där man på egen hand kan utmana spelet. Även det bjuder på en bra utmaning redan på den enklaste av de tre svårighetsgraderna.

Spelets produktion är imponerande. Förutom att grafiken är snygg är den funktionell. Spelplanen och korten har starka färger och symbolerna är tydliga och enkla. Markörerna är härligt tjocka och korten verkar vara av relativt slitstark kvalité.
Dual Powers är ett ganska simpelt och relativt snabbt spel som bjuder på en svettig kamp mellan spelarna, men som just på grund av sin simpelhet kanske inte är något man kommer att spela jätteofta. Variationen från speltillfälle till speltillfälle är inte jättestor, det vill säga man kommer inte att upptäcka så många nya strategier efter att man har spelat spelet några gånger. 

Vad gäller temat och hur det har implementerats i spelet kan man helt klart diskutera det en del. Av sin natur är det svårt att implementera revolutionens skeenden i ett spel, utan man får istället en väldigt abstraherad kamp om S:t Petersburg mellan två sidor. 
Någon klasskamp finns det inte så mycket att tala om, utan de neutrala markörer som ska symbolisera folket är, ja, brickor i ett spel… De små faktasnuttar som finns inklämda på korten är inte sällan felaktiga, så förvänta dig inte en marxistisk analys av revolutionen om du nu finner intresse i att läsa dessa.
Trots viss tematisk dissonans är detta ett solitt spel som varmt kan rekommenderas. I slutändan är det största problemet med Dual Powers bråket inför varje spelomgång om vem som ska tvingas spela som den provisoriska regeringen.

Spel: Dual Powers: Revolution 1917, 1-2 spelare, 30-60 min speltid
Design: Brett Myers
Artister: Luis Francisco, Kwanchai Moriya
Utgivare: Thunderworks Games