av Per Olsson // Artikel i Offensiv
Efter nära två veckor av massdemonstrationer och strejker tvingades Ecuadors högerpresident Lenín Moreno att backa.
Den 13 oktober meddelade presidenten att han drar tillbaka nedskärningspaketet, som bland annat innehöll borttagande av bränslesubventioner, nya stora nedskärningar samt sänkta löner och färre semesterdagar för offentliganställda.
Den 3 oktober inleddes den proteströrelse som snabbt blev till en massrevolt mot Ecuadors nyliberala styre. Revolten var ett svar på regeringens nya nedskärningspaket med udden mot de bränslesubventioner som har funnits i 40 år. De avskaffade bränslesubventionerna ledde till att priset på diesel nästan fördubblades.
Nedskärningspaketen hade föregåtts av att Ecuador hade beviljats ett nödlån på dryga 40 miljarder kronor av Internationella valutafonden (IMF). Som villkor för lånet krävde IMF nya stora budgetneddragningar.
De nya nedskärningarna föregicks också av att regeringen hade avskedat minst 23 000 offentliganställda, privatiserat vården och försämrat arbetsrätten.
Den massrörelse som växte fram samlade ursprungsbefolkningens organisationer, fackföreningar och studentorganisationer.
Kampens omfång och beslutsamhet isolerade regeringen. Trots stadigt upptrappad repression som ändade sju personers liv och skadade över 1 000 kunde kampen inte krossas. Efter fem dagar flydde regeringen huvudstaden Quito. I samma veva sa president Lenín Moreno att: ”Jag tänker inte ändra mig. Jag kommer inte återinföra subventionerna.”
En vecka senare fick presidenten backa för att om möjligt rädda sig kvar vid makten. Det är en reträtt under galgen i syfte att vinna tid, splittra kampen och om möjligt få delar av oppositionen att ställa sig bakom ett omarbetat nedskärningspaket.
För massrörelsen gäller det att använda den delseger som man har uppnått som en plattform för fortsatt kamp för att fälla president Lenín Moreno och för en regering som sätter stopp för nyliberalismen samt bryter med IMF.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.