Efter 100 dagar: Ändlöst krig?

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Efter mer än 100 dagar av krig i Ukraina finns få tecken på en möjlig vapenvila. Det mesta pekar mot fortsatt utnötningskrig och en förvärrad humanitär katastrof. Även om fredsförhandlingar till sist inleds hotar ett ändlöst krig.

Sedan den ryska invasionen har två av tre barn i Ukraina tvingats fly sina hem. Kriget har lagt Ukrainas ekonomi och flera av dess städer i ruiner, och dess förfärande följder känns långt utanför landets gränser.
De ryska trupperna måste dras bort från Ukraina, vilket är en förutsättning för att de ukrainska massorna själva ska få bestämma sin framtid. Men samtidigt: inget stöd till Västimperialismen och Nato, som utnyttjar kriget för att stärka sin position på världsarenan, stärka Nato och genomföra den kraftigaste militära upprustningen på länge.
Endast arbetarna och de fattigas kamp och organisering, i Ukraina, Ryssland och globalt, kan göra slut på det förtryck och de imperialistiska maktstrider som orsakar krig och de kriser som sätter planetens framtid på spel.
Ukrainakriget, som är det första krig som direkt eller indirekt inbegriper alla imperialistiska stormakter, har alltmer utvecklats till att också bli en ytterst riskfylld militär kraftmätning mellan den ryska imperialismen och Västmakterna, särskilt USA-imperialismen.
Bidenadministrationen gör heller ingen hemlighet av att man räknar med ett långvarigt krig och att målet med vapenleveranserna till Ukraina är att kraftigt och varaktigt försvaga Ryssland.

”Bakom den politiska retoriken och de regelbundna tillkännagivanden om nya amerikanska vapenleveranser pågår ett osynligt krig. Under flera månader har Pentagon tack vare sin tekniska kapacitet hjälpt till att skydda ukrainska styrkor från fientlig eld och hjälpt dem att sikta in sig på ryska positioner. Washington vägrar dock att låta sig bli stämplad som krigförande part. Men skillnaden mellan krigförande och icke-krigförande har suddats ut”, skrev franska Le Monde den 11 maj.
Sedan dess har Ukraina fått ännu fler moderna och offensiva vapen från USA och andra västländer.
Att Bidenadministrationen och den brittiska högerregeringen har beslutat att skicka ett antal högteknologiska raketsystem (långdistansrobotar som också kan nå mål i Ryssland) till Ukraina kan enligt ukrainska Kyiv Independent ”om de levereras snabbt och i stora mängder bidra till att kriget tar en avgörande vändning (…) och bana väg för en ambitiös ukrainsk motoffensiv”.
Om det är en korrekt bedömning eller inte återstår att se. Men klart är att dessa vapenleveranser stärker den ukrainska regeringens förhoppning om att kunna pressa tillbaka den ryska invasionen och vinna tillbaka förlorad terräng.

Ju längre kriget pågår, desto svagare blir Putins ställning.

I skrivande stund (den 7 juni) har de ukrainska styrkorna påbörjat en motoffensiv för att försöka bromsa de ryska styrkornas frammarsch i östra Ukraina (Donbass).
Den ukrainska motoffensiven följer efter att de ryska trupperna lyckats erövra närmare 90 procent av Luhanskregionen och lagt under sig stora delar av Donetsk som tillsammans med Luhansk formar Donbass (Donetskbäckenet).
Efter att ha tvingats ge upp invasionens första mål att ta över huvudstaden Kiev och tillsätta en marionettregering har Kreml valt att samla sina krigsinsatser till östra Ukraina för att erövra Donbass, men trots militär dominans och vunnen mark har man inte lyckats nå ett avgörande genombrott.
Och även om de ryska imperialismen lyckats ta kontroll över Donbass skulle en ockupation bli extremt kostsam och snabbt slå in nya spikar i Putinregimens kista. Samtidigt med stridigheterna i Ukraina trappas det ekonomiska kriget upp. Men det är inte Putinregimen som i första hand drabbas, utan oskyldiga vanliga människor i Ryssland och inte minst världens fattiga.
Putinregimen fortsätter dessutom att tjäna pengar på olja och gas, och EU:s nya sanktioner mot rysk olja kan åtminstone på kort sikt innebära att Kreml får ökade oljeinkomster eftersom beslutet sannolikt följs av ytterligare oljeprishöjningar och sanktionerna inte börjar träda i kraft förrän om ett halvår samt endast gäller en del av oljetillförseln.

Men ju längre kriget pågår, desto svagare blir Putinregimens ställning samtidigt som det kommer att bli allt svårare att hålla ihop Väst. Redan nu finns det tydliga sprickor mellan Bidenadministrationen och exempelvis de tyska och franska regeringarna som har öppnat för förhandlingar med Kreml.
I en tid när nationalism och militarism är i förarsätet är inga allianser skrivna i sten och dessutom är det inte den ryska imperialismen, utan den kinesiska, som Väst ser som sin främsta rival. Västimperialismens svar på den ryska invasionen är i många fall varningar till Xi Jinpings diktatur, som nu står svagare än någonsin på grund av alla de samtidiga kriser man konfronterar.
Den militära uppladdningen och de imperialistiska maktstrider som föregick Ukrainakriget och som stadigt har trappats upp under krigets första 100 dagar sänder starka, kusliga varningssignaler om vad som hotar om inte kapitalism och imperialism kastas över ända.
En socialistisk värld är inte bara möjlig, utan en brännande nödvändighet.