Efter Girjasdomen: Rasism och hot mot renskötare

av Raymond Stokki // Offensiv

Efter domen i målet Girjas mot staten som kom för två veckor sedan har sociala medier fyllts av hat och hot mot samer och framförallt renskötare. En renskötare fick under sitt arbete ta emot ett mordhot från en förbipasserande man. Detta har lett till antirasistiska initiativ på nätet, men även andra frågor har väckts: frågan om splittring av lokalbefolkningen och den inre splittringen av det samiska samhället mellan de som tillhör samebyar och de som ställs utanför.

Domen som föll till fördel för Girjas sameby har inte någon direkt verkan på enskilda individer i det samiska samhället. Juridiskt sett är det nu samebyn som äger rätten att upplåta de marker som samebyn brukar, för småviltsjakt och fiske. Tidigare hade staten upplåtelserätten, staten har inte längre denna rätt, däremot står fortfarande staten som ägare till marken. 
En sameby fungerar som en ekonomisk förening för att bedriva renskötsel, men rätten till renskötsel är kollektivrätt för det samiska folket. Den som vill bedriva renskötsel måste dock vara medlem i en same­by. Eftersom kunskaper om det samiska samhället och det samiska folket är oerhört bristande än idag så är detta frågor som lätt leder till förvirring eller felaktig argumentation i frågan om urfolksrättigheter.

Hat mot renskötare, hot om att döda renar och renskötare samt rasistiska uttryck mot samer har fyllt sociala medier veckorna efter Girjasdomen, framförallt på Jodel, där användare kan vara anonyma. 
Åtminstone en person har även fått motta hot utanför sociala medier. Lars-Ola Jannok, ordförande i Baste sameby, blev hotad av en främmande man som stannade sin bil vid platsen där Jannok höll på att arbeta, mannen ropade rasistiska tillmälen och hotade att skjuta Jannok och hans renar. I en intervju med Sveriges Radio säger Jannok att hot och hat absolut har ökat efter Girjasdomen.

Splittring mellan samer och övrig lokalbefolkning är något endast storföretag, finansen och borgerliga politiker har att vinna på. Som socialister förespråkar vi enighet och kraften i kollektivet. Girjasdomen är en seger för urfolksrätten i Sverige. En rätt som varit svag i Sverige, inte minst i och med att lagstadgaren gång på gång avvisat erkännande av ILO 169, konventionen om ursprungsfolk och stamfolk. 
Stärkta rättigheter för samer gentemot staten, framförallt i fråga om rättigheter till marker skulle kunna ge genomslag i nuvarande och framtida tvister om exploatering av natur och miljö så som gruvprojekt. Men en splittring av den lokalbefolkning som skulle kunna stå upp mot nya exploateringar skulle så klart splittra kampen och den enda vinnaren skulle vara storföretag som vill dränera naturtillgångar för egen vinning.

Frågan om urfolksrätt i Sverige är å ena sidan lätt – den behöver stärkas. Men å andra sidan är det en svår fråga: vi har en historisk splittring av det samiska folket och identiteten, området Sápmi är sedan länge bebott av andra än samer, därför är frågan om måttet av självständighet svår. De oförätter, de kränkningar och de övergrepp som begåtts mot samer av den svenska staten och samhället i stort är svårt att göra ogjort, frågan är hur vi tar oss framåt gemensamt från den punkt vi står på idag.
En annan fråga som är ständigt närvarande i delar av det samiska samhället, men som verkar dyka upp på agendan i och med Girjasdomen är frågan om samebyarna och vem som har rätt till dem. Eftersom Girjasdomen tydligt gav rätten till samebyn, inte till samer som folk eller enskilda individer är frågan nu hetare gällande rättigheterna för de delar av det samiska folket som står utanför samebyarna, men med samma historiska oförätter gällande statens övertagande av markerna. 
Det hela väcker frågan om klassamhället inom det samiska samhället och även demokratin inom samebyarna.

Ett kollektiv som samlar sina resurser är självfallet en styrka, det är så våra fackförbund borde fungera, det är så ett framtida samhälle skulle klara av klimatkrisen. 
Men det fungerar bara på demokratiska grunder, inte med en borgerlig ”störst går först”-mentalitet, eller att den som har mest tillgångar har större rösträtt. Och ett kollektiv fungerar ännu bättre om det samarbetar med andra kollektiv, som en federation på liknande grunder.