IF Metalls ja till ett treårigt medlarbud sviker de hetaste kampstämningarna på flera år. Samtidigt kör man över både gruvarbetarnas förhandlingsdelegation och den stora tveksamhet som fanns även inom stålarbetarnas delegation.För gruvarbetarnas förhandlare var det på grund av trycket från medlemmarna helt omöjligt att säga ja. Men kritiken är svidande på flera håll inom IF Metall.
– Här är det stor besvikelse bland våra medlemmar. Industrin går så bra nu. Jag trodde faktiskt att det lutade åt ett nej. Vi hade velat nyttja den kraft som jag vet att vi har, och det har varit hundraprocentig uppslutning bakom våra namnlistor med krav på att vi ska få rösta om avtalet, säger Tomas Karlsson, IF Metalls vice klubbordförande på SSAB i Luleå.
Gruvarbetarna sa nej
För gruvarbetardelegationens nej är stödet desto kraftigare. Inte bara gruvarbetare, utan också fackklubbar i hela landet har hört av sig.– Det är 100, svarar Gruvtolvans ordförande Harry Rantakyrö på Offensivs fråga om hur det känns med allt stöd efter förhandlingsdelegationens enhälliga nej.
Enligt Dagens Arbete svängde stålarbetarnas delegation till ja sedan arbetsgivarförhandlaren Bo Huldt i sista stund rusat in med ett löfte om utrymme för att få ut mer i lokala förhandlingar. Då måste siktet åter ställas in på lokal lönekamp – men utan strejkrätt såvida inte avtalsrådet revolterar och tvingar förbundsstyrelsen att underkänna det centrala avtalet.
IF Metalls ledning försöker sälja sitt treårsavtal som en framgång, med hänvisning till att man fått ut nästan 90 procent av utgångsbudet första avtalsåret (3,5 av 3,9 procent). Problemet är bara att kravet på 3,9 procent var så sanslöst lågt mot bakgrund av den försämrade a-kassan, den snabba produktivitetsökningen och de enorma vinster som företagen gör på bekostnad av arbetarnas löner. Statistik från USA:s arbetsmarknadsdepartement visar att Sveriges arbetare under åren 2000-2005 utsatts för en utsugning i särklassig Europatopp.
”Ett tjänstefel”
Lägg därtill hotet om nya högerattacker. Då är det närmast tjänstefel att släppa det ovanligt hett efterlysta kravet på ettårsavtal.Om samtliga anställda på alla Sveriges arbetsplatser skulle få ut 3,5 procent detta år skulle det kosta mindre än 40 miljarder. Det är en sjättedel av de 70 största börsföretagens beräknade aktieutdelningar på 213 miljarder kronor!
Att efter ständiga vinstrekord nätt och jämnt klara reallönen är ett svek. I Tyskland, där vinsterna ökat mindre än i Sverige på lönernas bekostnad, är IG Metalls utgångskrav i alla fall 6,5 procent.
Att under en aggressiv högerregering låsa möjligheterna till ny lönekamp i ett nytt treårsavtal är också ett svek. Att dessutom Pär Nuder och Mona Sahlin vägrar att lova återställa attacken på a-kassan gör ont värre. Därmed har det nu tioåriga industriavtalet återigen blivit en tvångströja.
Enligt ett pressmeddelande från IF Metall ger avtalet för teknikindustrin:
- 2,8 procent första året, samt 2,5 procent under andra och 2,8 under tredje året. Därutöver ska årliga löneöversyner den 1 april 2007, 2008 och 2009 ge ytterligare 0,7 respektive 0,7 och 0,8 procent om året – något som avräknas från den lokala löneglidningen.
- Industriarbetarna ska från 2008 få ett pensionsavtal i stil med det som tjänstemännen redan har till en kostnad av 0,2 procent per år.
- Lägstalönen höjs visserligen med 1 400 kronor under första avtalsåret, men bara för den som redan varit anställd i ett år. För en nyanställd är ökningen 900 kronor. Därefter ska de årliga påslagen bli 3,2 respektive 3,6 procent – vilket räknat i kronor knappast innebär att gapet minskar. Då mycket få har tilllräckligt låga löner för att beröras av detta är kostnaden närmast försumbar för arbetsgivarna – mindre än 0,002 procent av första årets avtal.
- Allt detta är genomsnittliga höjningar. Den lägsta löneökning som varje individ garanteras är så litet som 1 069 kronor på tre år.
- Andra påslag är rätt till föräldralön i ytterligare en månad och höjd lägsta semesterlön.
- Normalarbetsdagen ska av arbetsgivaren kunna varieras i en halvtimma upp och ner utan övertidsersättning, jämfört med dagens 24 minuter.
- Arbetsgivaren får ensidig rätt att visstidsanställa i 12 månader. Detta kan sägas vara i linje med högerregeringens nya lagstiftning där denna rätt utökas från 14 till 24 månader – men i det gamla avtalet krävdes ändå en lokal överenskommelse från första dagen.
- Det generella övertidstaket sänks visserligen från 200 till 150 timmar per år, men kan i alla fall bli 200 efter avtal med individen (Dessutom kan facket lokalt avtala om ytterligare 150 timmar.)
Övriga avtal
Övriga avtal ser ut på ungefär samma sätt, men är inte exakt lika. Stål- och metallavtalet ger till exempel en ökad lägstalön med bara 700 kronor om året och ingen individgaranti alls.Däremot finns en hänvisning till utvecklandet av lokala lönesystem som kan ge ”effektivare löneökningar”.
Med dessa avtal minskas inte heller avståndet till högre tjänstemän och ingenjörer, som de senaste sju åren har fått ut 0,5 procent mer om året än arbetarna. Ingenjörerna anser sig dessutom ha fått besked om att arbetsgivarna är positiva till ökade löneskillnader. Det ska verkställas genom löneöversyner som inte siffersatts:
– Till skillnad från andra förbund har vi valt att inte siffersätta löneöversynen. En fast siffra riskerar att bli en begränsning, det vill säga ett tak, säger Christina Nygårdh, Sveriges Ingenjörers förhandlingschef för industrin.
Frågan är nu vad som händer på veckans möte med IF Metalls avtalsråd. Med gruvarbetarnas nej får oppositionen mot avtalet en hävstång som kan ge eko i hela avtalsrörelsen. Att döma av många kritiska kommentarer kan debatten bli het på avtalsrådet (även om det är mindre sannolikt att det räcker för att ge förbundsledningen bakläxa).
Arbetare inom alla fackförbund som nu står på tur kommer därmed också att ställa frågan om vad som händer i ”deras egna” avtalsförhandlingar.
I Norrbottens gruvor och stålindustri väntar hur som helst heta lokala avtalsrörelser, som kan tända kampviljan ytterligare under våren – med effekt även på till exempel Kommunals förhandlingar som inte blir klara förrän till försommaren.
– Än har vi inte gett upp på något sätt, säger också Tomas Karlsson på SSAB i Luleå.
Vad bör göras?
- Snabba protester med krav på medlemsomröstning inom IF Metall – allt stöd till gruvarbetarnas opposition.
- Mobilisera medlemmarna i alla andra fackförbund – kräv snabba informationsmöten, rätt att rösta om avtalen och ettårsavtal utan eftergifter.
- Föreslå offentliga avtalsmöten i stil med exemplet från Kommunals avtalsupptakt vid Slussen i Stockholm den 31 mars.
- Låt inte IF Metalls svek bli norm – beredskap för strejk i de följande förhandlingarna.
