Efter Luleås folkomröstning: Skolkampen är inte över

av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv

Ett särskilt kommunfullmäktigemöte ska den 22 december ta ställning till hur resultatet av Luleås folkomröstning om skola och förskola ska hanteras. Förslaget från styrande S med stödpartiet M är, trots några ytliga eftergifter, ännu ett försök till överkörning av skolkampen – kampen är således inte över.

Överväldigande dryga 91 procent, 21 907 personer, röstade för folkinitiativets förslag ”Alternativ 1” den 8 november. Det var en seger för över fem års gräsrotsorganisering och massprotester under ledning av nätverket Hela Kommunen Ska Leva Och Lära (HKSLOL) för att stoppa omläggningen av skola och förskola till stordrift och istället genom dialog ta fram en utvecklingsplan med utgångspunkt ur framför allt barnens behov.

Det självklara kravet från HKSLOL är att folkomröstningsresultatet måste följas i sin helhet. S och M, som sedan 2015 har vägrat ta till sig budskapet från Luleås största massprotester på en generation, driver istället ett förslag som innehåller vissa eftergifter, som ett påslag på grundskollärarlönerna, men fortsatt kör över det som faktiskt stod på valsedeln. 
De fåtal delar av beslutet ”Framtidens skola” (taget 2016) som ännu inte har genomförts stoppas – delar som redan har gått i stå – och en ny utredning ska göras av skolstrukturen på de områdena – enbart. De nedläggningar som har genomförts vägrar man utvärdera och riva upp, och utgångspunkten att genom ”effektiviseringar” och stordrift sikta på att utnyttja pedagoger och övrig personal hårdare ligger kvar.
Dessutom har de kastat in ett förslag om att använda den stängda Vitåskolan som förskola, vilket skulle betyda stängning av förskolan intill (som tillfälligt är stängd på grund av renovering efter en vattenskada) och att friskoleföreningen som har försökt få öppna skola i lokalen blockeras.

Skolkampen står nu inför ett nytt kapitel. S-ledningens inre cirkel – populärt känd som ”bunkergänget” – verkar inget ha lärt sig av de senaste fem åren. 
Nu har S valt Carina Sammeli, som ledde Barn- och Utbildningsnämnden när beslutet om ”Framtidens skola” drevs igenom, att ersätta Lenita Ericson som avgick som kommunalråd en månad innan folkomröstningen med hård kritik om att hennes önskan om att göra S mer lyhörda hade saboterats inifrån. 
Sammeli lär försöka anlägga en liknande lyssnande image – med betoning på just image – och har exempelvis tillstått i media att ”med de förutsättningar som getts i folkomröstningen måste något göras”. Men ytliga manövrar istället för en verklig omläggning lär i längden reta upp ännu fler. S-krisen, grundad i frånkopplingen från vanligt folk, arbetarklassväljare och de egna före detta gräsrötterna, fortsätter.
Att stoppa de återstående bitarna av nedläggningsplanen för att istället utreda område för område är möjligen början på en ny taktik, ett försök att hantera framtida nedläggningar och sammanslagningar mer bit för bit. 
Efter lite andhämtning blir en ny uppgift för skolkämparna att åter bygga starkare rötter i de områden som berörs direkt av omstruktureringarna samt bland personalen, och samtidigt fortsätta stärka sammanhållning och samordning.

Massprotester, -förankring och demokratisk diskussion har drivit frågan hit. Nu är fler än någonsin – minst 21 907 personer – aktivt investerade i frågan om inriktningen för skola, förskola och samhälle i kommunen. 
Rättvisepartiet Socialisternas förslag om att stanna Luleå i en timmes politisk strejk i samband med kommunfullmäktigemötet har inte fått gehör, med den senaste månadens stora covid-smittspridning som en stor blöt filt. Tids nog kommer nya protester, nu med ännu större bas, att vara nödvändiga för att lulebornas röster faktiskt ska räknas. 
RS arbetar för att bygga starkare förankring genom att koppla till behovet av protester mot helheten av ohållbara nedskärningar på skolan, förskolan och hela välfärden, och för vassare metoder som använder den styrka som personal, elever, och alla som arbetar och bär upp samhället sitter på.