Efter svekavtalen: Bryt ”märket” – med strejk om så krävs

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Facktopparna försöker sälja de urusla avtalen med fraser som ”de högsta löneökningarna vi har fått igenom någonsin” (Handels ordförande Linda Palmetzhofer) och ”högsta värdet i industriavtalets historia” (Dagens Arbete den 31 mars). Men de avtal som slutits i enlighet med ”märket” – 7,4 procent på två år – innebär att år 2025 kommer lönerna realt vara nere på samma nivå som för tio år sedan. Inom bara ett par månader kommer inflationen ha slukat avtalsperiodens magra löneökning.

Avtalets utfall är bland de sämsta någonsin, särskilt med tanke på att livsmedelspriserna har ökat med 22,1 procent under de senaste 12 månaderna och de rekordstora hyreshöjningarna i vår som kan följas av nya hyreshöjningar senare under året.
Inflationen (årstakten i prisökningar) låg i februari på 12 procent, vilket kan jämföras med att avtalet i år ger en löneökning på ynka 4,1 procent i år och ännu mindre, 3,3 procent, nästa år. Inte undra på att arbetsgivarorganisationerna med Svenskt Näringsliv i spetsen prisar de avtal som har slutits.
− Det finns stora fördelar för näringslivet i det här avtalet, sa Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl i en kommentar den 2 april och Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf framhöll efter att ”märket” hade satts den 31 mars att det inte minst var ”en konkurrensfördel att ha arbetsfred”.
Och i TV4:s Nyhetsmorgon menade den förre finansministern Anders Borg att nu, efter att industriavtalet slutits, är ”vårt näringsliv är på väg att få väldigt stark konkurrenskraft eftersom lönerna stiger mycket snabbare i omvärlden”.

Det andra året i avtalet är heller inte uppsägningsbart, vilket är ytterligare en gåva till arbetsgivarna. Facken däremot får sin händer bundna i en tid där inflationen kan bita sig fast på en mycket högre nivå än vad etablissemanget påstår sig tro. Riksbankens kalkyl om att inflationen kommer ner till 2 procent nästa år kan visa sig vara lika felaktig som Riksbankens alla andra inflationsprognoser.
Så sent som i februari 2022 räknade Riksbanken med att inflationen skulle vara nere på 2 procent i mitten av detta år.
Avtalet ligger lägre än i löneökningarna i de flesta andra europeiska länder och ger långt ifrån ”en lön som det går att leva på”, vilket var Handels krav. Handels krävde också ett stopp för hyvling, men det blev inget stopp, utan arbetsgivarna kan fortsätta hyvla arbetstiderna. Skillnaden är att om arbetsgivaren genomför en hyvling ska de som har varit anställda längre – minst 6 år eller mer – få längre omställningstid.

Facken däremot får sin händer bundna i en tid där inflationen kan bita sig fast på en mycket högre nivå än vad etablissemanget påstår sig tro.

Handels avtal häller kallt vatten på de som har drabbats av hyvling och den strejkvilja som fanns inom förbundet för att sätta stopp för det som sker på H&M och riskerar att få ännu större spridning.
Avtalen är också urusla med tanke på de extremt goda vinster som har gjorts inom såväl industrin som inom handelns alla branscher.
”Det har varit en bred vinstökning i alla handelns delbranscher. Mellan 2019 och 2021 ökade detaljhandelns lönekostnader med 2,5 miljarder kronor. Under samma period ökade företagens vinster med 18,3 miljarder. Om vinst/lönekvoten hade varit på samma nivå som 2019 hade det 2021 funnits 17,8 miljarder mer till löner. Utifrån att det finns 220 000 anställda i sektorn motsvarar det 81 000 kr per anställd” (Handels chefsekonom Stefan Carlén den 15 mars i år).
Handels avtal ger som mest en löneökning på 2 000 kronor på två år.

MEDLEMMARNA MÅSTE FÅ SÄGA SITT OM AVTALEN 

De fackförbund som ännu inte slutit avtal måste bryta märkets lönetak, med strejk om så krävs, och ta kamp för reallönerna och verkliga låglönesatsningar.
Nu mer än någonsin behövs det byggas en gräsrotsopposition inom facken – för demokratiska, kämpande fack med en ny ledning som står på medlemmarnas sida i kampen om löner och villkor och som lever under samma villkor som medlemmarna. Med medlemsomröstningar om avtalen skulle medlemmarna ges chansen att säga nej till svekavtal.
• Nej till lönetak och arbetsgivarvänliga ”märken”. Ettåriga avtal och indexlön som ger reallöneskydd. 
• Medlemsomröstning om avtalen innan de skrivs under.
• Demokratiska, kämpande fack med ny ledning och arbetarpolitik.