Efter Trump – USA under Biden

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Efter fyra hemska år med Trump som avslutades med stormningen av Kapitolium svors Joe Biden in som USA:s nye president i onsdags. Det USA som den nya Bidenadministrationen ska styra över är i djup kris.
Demokraten Biden kan säkert räkna med en ”smekmånad” och till och med ökat stöd under de första månaderna. Men kommer han att leverera och öppna den väg ”till en ljusare framtid för alla” som han har utlovat?

De högerextrema Trump­anhängarnas stormning av Kapitolium skedde på direkt uppmaning av Trump. Det var kulmen på Trumps många kuppartade försök mot valet och dess utgång. Stormningen och dess efterföljd blev dock till ett bakslag för Trump, som nu väntar riksrätt (han blir förste presidenten i USA:s historia att ställas inför riksrätt en andra gång). Republikanerna är nu mer splittrade än någonsin och oförsonliga strider rasar mellan de som vill samregera med Biden och trumpismens representanter.
Efter de chockartade händelserna den 6 januari har ett djupt skakat amerikanskt etablissemang mobiliserat nationalgardet och inte bara Washington har varit en belägrad stad. Flera av de som deltagit i stormningen har arresterats och väntar åtal för anstiftan till uppror. 
Statens svar utgör ett försök att dölja det egna misslyckandet. Trots varningar fanns det bara en liten styrka som skulle skydda Kapitolium och bland dem fanns de som hjälpte de våldsamma Trumpanhängarna. Men att kuppförsöket också rubriceras som ett ”uppror” varslar om att liknande åtgärder kan användas mot masskampen.

Efter stormningen rasade Trumps stöd. Trumpismen är dock inte besegrad. Det är inte fel att ställa Trump inför riksrätt, men det ensamt är inget svar på hotet från de högerextrema. Inför statens mobilisering och rädslan för motdemonstrationer har de högerextrema och de fascistiska milisgrupperna valt att inte genomföra alla de marscher och aktioner de annonserade veckan innan Biden svors in (det gäller åtminstone fram till den dag då detta skrivs, tisdag den 19 januari). 
Det handlar dock om en tillfällig reträtt, som är en följd av att deras hårda kärna av anhängare ännu inte är många, men ytterst farliga, och att aktionerna därför skulle bli små. Som Aftonbladets Wolfgang Hansson skrev på plats i USA i måndags: 
”Men även om våldet uteblev den här gången är faran inte över. Snarare kommer den kanske att öka den dag som Trump inte längre är president medan miljontals amerikaner fortfarande tror att Joe Biden fuskade till sig valsegern och de därmed kommer att betrakta honom som en illegitim president.”
Wolfgang Hansson beskriver de högerextremas terror som en ”väpnad revolution”. Inget är mer fel. De är terrorister och kontrarevolutionärer vars hat och våld främst riktas mot socialister och antirasister.

För att stoppa hotet från de högerextrema och de fascistiska milisgrupperna krävs massmobiliseringar som i Charlottesville och Boston 2017. Efter att 40 000 stoppade högerextremisternas hatmarsch i Boston tog det lång tid innan de vågade sig ut på gatorna igen.
Till skillnad från Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer i USA) har en stor del av den amerikanska vänstern nöjt sig med att Trump ställs inför riksrätt, Bidens löften om nya lagar ”mot extremism” och att han blockerats på sociala media. Att sätta sitt hopp till Biden och staten är ett svek i en tid som kräver att vänstern går i spetsen för att bygga en massrörelse mot trumpismen och som inte går i Demokraternas ledband. 
Även om Trump fälls i senatens riksrätt och inte längre kan ställa upp i val finns det andra som kan kandidera för extremhögern.

Biden ämnar göra en rivstart. Beslut har redan fattats om att sjösätta ett historiskt stort stödpaket på totalt 1 900 miljarder dollar (1 dollar är 8,36 kr) innehållande åtgärder som:  En höjning av minimilönen till 15 dollar i timmen (mer än en fördubbling), ett bidrag till varje person på 1 400 dollar utöver de beslutade 600, alltså totalt 2 000 dollar, högre arbetslöshetsersättning och barnbidrag, 400 miljarder dollar till att bekämpa coronapandemin och ett mål på 100 miljoner vaccindoser under de 100 första dagarna av presidentperioden, skattelättnader för hushållen samt mer pengar till skolan. 
Bidens första krispaket är betydligt mer långtgående än exempelvis S-MP-regeringens. 
I början av februari ska ett andra krispaket läggas fram, som bland annat ska innehålla infrastruktursatsningar, en del gröna investeringar och enligt Biden skattehöjningar för de allra rikaste. Detta krispaket är också tänkt att bli startpunkten på Bidenadministrationens kampanj ”Köp amerikanska produkter”.
Till det ska läggas att Biden snabbt kommer att ansluta USA till Parisavtalet och flera av de internationella organ som USA har lämnat under Trumpadministrationen.

Biden är ingen progressiv politiker, utan en kapitalistisk politiker som ser som sin främsta uppgift att skydda USA:s storbolag och banker.

Men trots de många förändringarna är krispaketens syften att rädda den amerikanska kapitalismen och återupprätta USA-imperialismens globala dominans. Bidens krispaket och de förändringar som detta innebär kan ge den nya administrationen en ”smekmånad”.
Illusionerna om Biden är betydligt större utomlands än i USA. Av regeringar och media ses Biden nu som en ”frälsare” som kan vrida världen tillbaka till tiden innan Trump, vilket är en omöjlighet.
Trump var en produkt av den amerikanska kapitalismens kris och USA-imperialismens försvagade ställning på världsarenan. USA:s ställning utmanas inte minst av den kinesiska kapitalismens framväxt. För några år sedan passerade Kina USA som världens största ekonomi vad gäller BNP mätt i köpkraftsparitet (köpkraftsjusteringar) och om nuvarande trender håller i sig kommer Kina redan år 2026 att även i absoluta tal vara världens största ekonomi.

Med Obamas ”vändning” till Asien (the pivot to Asia – för att återställa maktbalansen till USA:s fördel i regionen och globalt) togs de första stegen i det kalla krig som nu utkämpas mellan USA och Kina. 
Det är ett kallt krig som stadigt har trappats upp under Trump och särskilt under 2020. Trump har inte stått ensam, utan han har haft stöd av Demokraternas ledning och betydande delar av USA:s kapitalistklass.
Även Biden har lovat att vara ”tuff mot Kina” och att ”bevara USA:s militära överlägsenhet”, vilket betyder fortsatt militär global kapplöpning.
Att Biden utsett en av Demokraternas ”Kina-hökar” Kurt Campbell som chef för Asien-politiken sänder också en tydlig signal om den nya administrationens politik – Campbell utformade Obamas ”pivot to Asia”.

Men till skillnad mot Trump som ständigt även kom på kant med  många av USA:s trognaste allierade kommer Biden försöka bilda allianser, samla ”demokratierna”, för att möta Kinas utmaning och om möjligt behålla sin maktställning.
Efter det kalla krigets upptrappning och utvidgning behöver Biden heller inte besluta om några nya åtgärder, utan kan tillfälligt vila på den arsenal som Trumpadministrationen har försett honom med.
Att Trump nu är borta är naturligtvis en välkommen förändring. Men Biden är ingen progressiv politiker, utan en kapitalistisk politiker som ser som sin främsta uppgift att skydda USA:s storbolag och banker samt alla de superrika som står bakom honom.

Ett nytt parti behöver byggas i USA som hämtar sin styrka från kampen och som vägrar underordna sig ”Big Business” och Wall Street.  Den kamp som har varit, inte minst Black Lives Matter och de många strejkerna, samt de växande antikapitalistiska stämningarna och det stöd som Bernie Sanders fick i primärvalet, visar på den potential som finns för ett nytt parti för USA:s arbetare och fattiga. 
I vilken mån ett sådant parti kan växa fram under de kommande åren blir avgörande för framtiden.