Elbilar: En väg mot klimatomställning?

av Offensiv

De eldrivna fordonen på vägarna blir fler i snabb takt. Bilbranschen och regeringen säger att elektrifieringen kommer att vara en viktig del av klimatomställningen. Så då var det problemet löst? Nej, så enkelt är det inte.

År 2019 var drygt en tiondel av de bilar som såldes i Sverige laddbara. Förra året var det mer än tre av tio. Bilarna är fortfarande dyra att köpa, men med upp till 70 000 kronor i miljöbonus och lägre driftkostnader kan de snart vara billigare att äga än bensin- och dieselbilar. Bilarnas räckvidd har ökat och det sätts upp laddstolpar så att det snart går att ta sig fram utan problem i alla delar av landet. Det ser ut som om vägen är utstakad mot en snabb övergång till bilar som drivs med el istället för fossila bränslen. 
Läser man bilannonserna i tidningarna ser man att laddhybridernas utsläpp är mycket låga jämfört med fossildrivna och elbilarnas utsläpp är noll. Men detta är en felaktig bild. Att tillverka en bil orsakar i sig stora utsläpp. Utsläppen för elbilar är större, eftersom batterierna innehåller stora mängder av relativt sällsynta metaller och det krävs stora mängder el vid tillverkningen. 
Dessutom spelar det naturligtvis roll hur elen som bilarna drivs med är tillverkad. Om elen kommer från ett kolkraftverk blir utsläppen högre än om den kommer från solpaneler. Nu sitter elsystemet ihop i stora delar av Europa, så det rimliga är att utgå från den blandning av el som finns i vår del av kontinenten. 

Det har på senare år gjorts en rad beräkningar av hur stora utsläppen från elbilar verkligen är räknat över hela livslängden. Resultaten varierar, men slutsatsen är att elbilens utsläpp nästan alltid är lägre än de fossildrivna bilarnas, men att de är långt ifrån noll.
En färsk studie från tekniska universitetet i Eindhoven kom exempelvis fram till att en eldriven VW Golf släpper ut 78 gram koldioxid per kilometer. Det är ungefär hälften av utsläppen från en bensinbil i samma storlek. För större elbilar, som Tesla, var utsläppen ungefär dubbelt så höga.
Regeringens mål är att utsläppen från vägtrafiken ska minska med 70 procent fram till 2030. Även om det bara skulle säljas elbilar fram till dess skulle målet inte gå att nå, det vill säga om man inte räknar med att elbilar verkligen inte orsakar några utsläpp alls.

Ett problem med de eldrivna fordonen är att de kräver stora mängder av relativt sällsynta metaller som litium och kobolt. Det gemensamma för alla de prognoser för metallbehoven som har gjorts de senaste åren är att de kommer fram till att det handlar om mångdubblingar av dagens produktion. Bara den batterifabrik som håller på att byggas i Skellefteå kommer att behöva omkring tio procent av dagens världsproduktion av litium.
Utvinningen av dessa metaller orsakar problem. Mer än hälften av världens koboltutvinning sker i Demokratiska republiken Kongo, ett land som är ökänt för de stora miljöskadorna och den usla arbetsmiljön inom gruvbranschen. Litium utvinns bland annat i ökenområden i Sydamerika. Här är de stora behoven av vatten ett stort miljöproblem.
Flera forskargrupper har visat att det blir svårt att få metallerna att räcka till om världens fordonsflotta ska ställas om till eldrift. Särskilt om det inte finns en fungerande återvinning av batterierna. Idag är återvinningen bristfällig, till exempel sker det nästan ingen återvinning av litium.
Det går inte att komma förbi problemet att det inte räcker med att byta bränsle. Det gäller också att minska behovet av att köra bil, så att det går att bryta trenden mot att antalet bilar blir fler och fler, även i ett land som Sverige. Sedan slutet av 2015 har antalet bilar i trafik ökat med 275 000.

Men här drar regeringens klimatpolitik åt fel håll. De kraftfulla stöden till de som köper elfordon riskerar snarare att driva på bilförsäljningen. Under förra året var det mindre än hälften av de nya elbilarna som ersatte en fossilbil. De övriga bidrog till att bilparken växte. 
Stöden till elbilsköp är väldigt ojämnt fördelade. En kartläggning som Riksrevisionen gjorde förra året visade att 80 procent av miljöbilsstödet hamnat i storstadskommuner. Det är mycket sannolikt att det också är personer med höga inkomster som har fått den större delen av de bidragen. Riksrevisionens rapport visade också att kostnaden för utsläppsminskningen blir mycket stor.
De utvärderingar som gjorts i Norge, där stöden till elbilsköpare har varit än större, har visat att det är främst höginkomsttagare i städerna som har köpt elbilar. Antalet bilar har ökat kraftigt. Samtidigt har elbilsköparnas kollektivtrafikresor minskat kraftigt.
Detta är resultatet av en klimatpolitik som till varje pris vill hålla bilbranschen på gott humör. När bilindustrin nu har börjat satsa på elfordon har de inget emot elektrifieringen, bara de får sälja fler bilar. Nu garanteras detta med generösa statliga bidrag och genom att samhället tar huvudansvaret för att det ska gå att ladda bilarna även utanför de större städerna.

En bilindustri som drivs för att ge ägarna maximal vinst kommer inte att klara omställningen till fordon som verkligen är hållbara.

Idag är många människor väldigt beroende av bilen för att ta sig till jobbet, handla mat och andra vardagliga ärenden. Det är inte så konstigt. Mycket av samhällsplaneringen sedan 1950-talet har utgått från biltrafiken. En verklig omställning för att minska utsläppen från trafiken måste angripa detta problem. 
Alla former av service måste vara mer utspridd, så att det går att nå den utan bil. Det innebär att det exempelvis måste vara tvärstopp för att bygga ut handelsområden utanför städer. De nyliberala experimenten måste hejdas, bland annat för att de driver på trafiken. Exempelvis har det fria skolvalet inneburit att många elever idag har en skolväg som kräver skjuts med bil. 
Bilpooler måste gynnas jämfört med privat bilägande. Kollektivtrafiken måste byggas ut rejält. En sådan kursändring skulle inte bara minska utsläppen. Det skulle också göra att städer och större samhällen blir trivsammare och vardagen mindre stressig för många.

Det finns några exempel som pekar i denna riktning. Det tydligaste är Paris, som har målsättningen att bli en ”15 minuters-stad” inom några år. Det betyder att all vardagsservice ska gå att nå med cykel på en kvart. Samtidigt begränsas möjligheterna för biltrafik och gatuparkering kraftigt.
Den andra delen i en verklig klimatomställning av biltrafiken är att det behövs helt andra bilar än de bilindustrin är intresserade av att bygga. En stor del av de eldrivna bilar som har börjat säljas under de senaste åren är stora, tunga bilar, vilket gör att de kräver stora batterier.
Bilindustrin har heller inte tagit något ansvar för att bilarna ska vara lätta att plocka isär och återvinna. En bilindustri som drivs för att ge ägarna maximal vinst kommer inte att klara omställningen till fordon som verkligen är hållbara.