Elitens inkomster skenar – kvar blir knappt smulor

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Sedan år 2000 har LO framställt en årlig rapport som jämför den svenska makt­elitens inkomster med en genomsnittlig industriarbetarlön och hur förhållandet mellan dessa har utvecklats sedan 1950-talet. 

Ekonomen Anna Almqvist har skrivit årets rapport, som går igenom inkomsterna åren 1950-2019 hos den ekonomiska, demokratiska (politiska) och byråkratiska eliten. Den består av cirka 200 högt uppsatta personer, inklusive politiker, förtroendevalda, tjänstemän samt vd:arna på Sveriges 50 största företag.
Rapporten studerar elitens hela inkomster, inte bara just grundlönerna, eftersom många också har styrelseuppdrag och såklart kapital­inkomster. Detta jämförs med den genomsnittliga lönen för en industriarbetare, exklusive eventuellt kapital eftersom det inte finns någon statistik kring det samt att de flesta industriarbetare inte har något kapital att jämföra med. Just industriarbetarlönen används eftersom det har förts tydlig statistik på det årliga genomsnittet sedan 1950. 
Rapporten visar att den genomsnittliga inkomsten för makteliten 2019 motsvarade 19,9 gånger industriarbetarlönen. Det var ungefär samma nivå som år 2018. De två årens resultat är de högsta nivåerna sedan mätningarna började 1950. Jämförelsevis låg nivån på 4,9 gånger industrilönen år 1980. Elitens inkomster har alltså fyrdubblats på 40 år. 

Uppdelat i de tre kategorierna (ekonomiska, byråkratiska och demokratiska eliten) blir resultatet att den ”demokratiska” eliten tjänade 3,9, byråkratiska tjänade 7,4 och den ekonomiska tjänade hela 60,2 gånger industrilönen år 2019. Det är den näst högsta mätningen sedan 1950, och toppas bara av resultatet från 2018 som var snarlikt. 
De två första gruppernas inkomster jämfört med industrilönen varierar ständigt och det finns ingen tydlig trend. Men den ekonomiska elitens (50 rikaste vd:arna) utveckling påverkar inkomsterna för hela makteliten, och har utvecklats dramatiskt sedan 1950. 
År 1950 låg inkomsten för den ekonomiska eliten 26 gånger industriarbetarlönen. År 1980 sjönk nivån till 9 gånger, men har sedan stigit stadigt de senaste decennierna till 60,2 gånger för år 2019. 
Jämför man med andra yrken motsvarade den ekonomiska elitens inkomster 2019 exempelvis cirka 62 gånger lönen för en tågvärd, 79 gånger för taxichaufförer och städare, 65 gånger för butiksförsäljare samt 66,8 gånger lönen för undersköterskor i hemtjänst och äldreboende. 
År 2019 tjänade LO:s ordförande 3,4 gånger industrilönen (LO har sedan 2012 en policy om att ordföranden inte får tjäna mer än 3,5 gånger industrilönen), medan vd:n för Svenskt Näringsliv tjänade motsvarande 16,6 gånger. 

Rapporten tar också upp jämställdheten mellan könen inom makteliten. År 2019 var 35 procent av makt­eliten kvinnlig. Uppdelat var det 46 procent i byråkratiska, 37 procent i demokratiska och 10 procent i den ekonomiska gruppen. 
Under pressträffen då rapporten publicerades drog LO:s ordförande Susanna Gideonsson paralleller mellan maktelitens dramatiskt höga inkomstnivåer och SCB:s senaste rapport som visar att för första gången i modern tid lider över 15 procent av Sveriges befolkning av relativ fattigdom. 
Hon annonserade också att LO föreslår en ny ”rättviseskatt på de allra högsta lönerna, med andra ord en ny värnskatt för alla som tjänar mer än en miljon i arbetsinkomst varje år”, samt en skatt på 35 procent på kapitalinkomster. 

Att inkomstskillnaderna mellan en industriarbetare och en vd ligger på historiskt höga nivåer är oroväckande, men inte förvånande. Det är resultatet av årtionden av nyliberal politik och konstanta attacker på arbetarklassen. Även om det är välkommet att beskatta höginkomsttagare och kapitalister kommer det inte att räcka för att skapa ett rättvist samhälle. Det behövs socialistiska förändringar från grunden.