foto: Ingemar Edfalk / Sveriges riksdag
Alla och alla – utom näringsliv och elit – är förlorare på den nya budgeten.
Det blev en M+KD-budget med stöd av SD som röstades igenom i riksdagen den 12 december. Detta då C och L lade ner sina röster, efter att deras egna budgetar förlorade. Den nya blåbruna budgeten innebär stora försämringar för majoriteten människor.
Den nya blåbruna budgeten är smockfull av klassisk arbetarfientlig, rikemansvänlig högerpolitik; Kulturbidrag slopas, klimatmål skrotas, jämställdhet grusas. Att det rasistiska högerpartiet SD har fått genomslag i budgeten är tydligt.
Ett nytt jobbskatteavdrag införs, som blir störst (210 kronor i månaden) för de med en inkomst på 30 000 kronor eller mer. Gränsen för att behöva betala statlig skatt höjs också från dagens 40 600 kronor till 42 000 kronor. Taken för rut- och rotavdragen – skattelättnader som de superrika använder för att slippa betala för städning, underhåll med mera av sina hem – förväntas tripplas från dagens 25 000 till 75 000 kronor.
Dessutom avskaffas flygskatten, vilket gör det klimatfientliga transportmedlet ännu mer tillgängligt. Elcykelpremien försvinner och koldioxidskatten sänks med en kvarts miljard. Det blir även mindre pengar till miljö- och klimatarbete på totalt 4,3 miljarder kronor, där Naturvårdsverkets budget skärs ned med 40 procent, 2,7 miljarder kronor.
Även satsningen på gratis kollektivtrafik för ungdomar (från årskurs sex upp till andra året på gymnasiet) på 350 miljoner kronor slopas. Till TT skriver Moderaternas trafikpolitiska talesperson Jessica Rosencrantz att ”Vi anser att det finns mer träffsäkra sätt att hjälpa familjer med låga inkomster, bland annat genom att göra det mer lönsamt att arbeta vilket vår budget innebär för 2019”. Vilka träffsäkra sätt? Hur hjälper det här låginkomsttagarfamiljer? Och hur hjälper det klimatet? Det säger hon naturligtvis inte. Det dryper av klassförakt.
Att budgeten innehåller flera klimatfientliga åtgärder – SD har ju länge förnekat att klimatförändringar ens äger rum – är ännu ett bevis på att den yttersta högern fullständigt stoppar huvudet i sanden när det kommer till klimatåtgärder – ”gasen i botten, glöm inte att släppa ut lite extra!”, verkar snarare vara budskapet.
Vidare blir det dyrare att vara medlem i fackföreningar genom att bland annat avdragsrätten för fackavgifter avskaffas. Facken och arbetarrörelsen i stort har alltid varit en måltavla för högerns attacker. Migrationen stryps också i den tydligt SD-färgade budgeten, och Migrationsverket får ett årligt minskat anslag på 1,5 miljarder kronor. Även Arbetsförmedlingen ska bantas rejält – bäst för dig att du har ett bra nätverk och personliga kontakter som kan erbjuda dig ett jobb!
Dessutom ”sparas” 11,5 miljarder kronor in på att skrota investeringsstödet till bygget av hyresrätter, i en tid av extrem bostadsbrist.
Att arbetarklassens folk ska få njuta av kultur och historia är inget högern vill tillåta. Därför slopas återigen de gratis inträdena till statliga museer i budgeten, precis som när Alliansen kom till makten 2006. Det beräknas ”spara” 80 miljoner kronor. Förvisso har kritiken från intresseorganisationen Sveriges museer gjort att införandet av inträdesavgifterna skjuts upp till sommaren, men de 20 miljoner av de ursprungliga 80 miljoner kronor som försvinner i ”sparplanen” ska istället tas från andra delar av kulturbudgeten. Närmare bestämt från en satsning på bibliotek för barn och ungdomar i så kallade utsatta områden, en satsning som bantas till blott 5 miljoner kronor.
Polis och militär – statens hårda kärna – får dock miljarder extra i budgeten. Sex miljarder kronor mer (två till polisen, fyra till försvaret) för att vara exakt. Samtidigt ska den nya Jämställdhetsmyndigheten, som bildades i början av året, läggas ner. Den blåbruna högern håller såväl lokalt som på riksdagsnivå på att montera ner och avveckla alla symboliska och verkliga verktyg för att försöka utjämna ojämlikheten. Militarism och antifeminism har som bekant alltid legat högern varmt om hjärtat.
Långtidssjukskrivna och arbetslösa kan också få mindre ekonomiskt stöd i en framtida ändringsbudget, då alla högerpartier dels vill sänka den arbetslöses dagersättning från dagens max 910 kronor per dag, dels återinföra den bortre parentesen i sjukförsäkringen som slopades för några år sedan (som innebär att man kan vara sjukskriven på obestämd tid; när Alliansen kom till makten 2006 infördes en gräns på 2,5 år som började gälla i juli 2008, den ”bortre parentesen”).
Detta är en budget som kommer att slå hårt mot utsatta grupper. Denna budget står för en politik som ytterligare vidgar och cementerar klassklyftorna.
Därmed inte sagt att en S-ledd budget skulle ha inneburit en kursändring. Även om övergångsregeringens budget inte skulle inneburit lika stora attacker har S-regeringar raserat välfärd och omfördelat resurser från det offentliga till det privata. Under den S-ledda mandatperioden har klassklyftorna fortsatt att öka till historiskt höga nivåer enligt den senaste SCB-mätningen, trots att ”Ekonomin går urstarkt”, som finansminister Magdalena Andersson uttryckte det när deras sista budget inför valet lades.
Rättvisepartiet Socialisterna menar inte att skatter på flyg och koldioxid – som skrotas i budgeten – eller individuella åtgärder är lösningen på klimatkrisen. Det viktigaste för klimatet – såväl som för att rusta upp välfärden, ge bostad och jobb åt alla, utradera rasism, sexism och andra förtryckande strukturer med mera – är att de stora energibolagen, bostadsbolagen, storföretag och så vidare omedelbart ställer om till en grön produktion och distribution av varor, energi och tjänster. Det krävs också att samhällets alla nyckelsektorer förstatligas under demokratisk kontroll och styre för att möjliggöra en sådan avgörande omvandling och omfördelning av samhällets resurser.
En annan viktig klimatåtgärd är att all kollektivtrafik och regional tågtrafik massivt byggs ut och blir gratis samt tillgänglig för alla.
Däremot är saker som mindre flyg, ändrad kost från animalier till mer närproducerade vegetabilier med mera ett komplement och en del i den nödvändiga omställningen i människors levnadsvanor som också kommer att krävas.
Den samlade arbetarrörelsen behöver organisera ett kompakt motstånd mot den förda högerpolitiken, oavsett om det är S eller M som sitter i förarsätet. Nu först mot de attacker som kommer med den blåbruna budgeten, men även utvecklas till en kamp mot all högerpolitik och kapitalismen i stort. Det är enda sättet att ta sig ur den nedåtgående spiral av försämringar för människa och natur som vi befinner oss i.
